Tack till er som inte kör med skrämselhistorier!
Nu är det så att jag sökt hjälp för att få hjälp, höjde mina antidepressiva men det fortsatte bara neråt, till slut blev jag inlagd. Nu har jag fått mer medicin och ska värna terapi, men än så länge har inte medicinen börjat göra nytta så jag är fortfarande nere på botten, vet inte hur länge till jag klarar att må såhär utan att göra något drastiskt eller lägga in mig igen. Därav min fråga.
Som tur är har jag en bra kommunikation med mitt ex som jag har äldsta barnet med och hen vet om mitt mående nu.
Barnen har fullt fungerande andra föräldrar och dom får allt dom behöver så oro borde dom inte se, bara jag som tycker att det är fruktansvärt jobbigt att få det på mig, få sitta hos dom och öppna mig om mitt mående
Men jag la ju in mig för att orka bli en bra mamma igen, skulle jag göra det igen så beror det på att jag försöker kämpa för barnens skull, annars, utan barn, hade jag inte levt idag.