Orosanmälan

För att?

Barnen har det bra med sina andra föräldrar, att hamna i en svår depression är inget man vill, dessutom la jag in mig för att försöka bli bättre men fick ingen vidare hjälp, men krigar på

Det är just det det gör. Jag vet personer, inklusive jag själv, som inte sökt hjälp just pga att det kommer bli socanmälan i så fall. Även håller masken och sätter upp en fasad inför bvc såklart. Istället mår man piss och lider i ensamhet. I mitt fall vet inte ens mina närmaste anhöriga att jag mår dåligt. Då har jag ändå mått skit i många år och det gick till och med så långt som seriösa självmordsplaner. Nu lyckades jag ta mig ur det värsta mörkret på egen hand, i alla fall för tillfället, men det är det inte alla som har lika tur med. Det är förjävligt att man inte ska kunna söka hjälp när man mår dåligt utan att socialen ska blandas in. Kan tänka mig att det finns ett stort mörkertal med psykisk ohälsa bland föräldrar pga detta. Många som inte vågar söka hjälp för NEJ att få socialen efter sig är inget som alla ser som något positivt så att säga. Och nej bara för att man lider av psykisk ohälsa påverkas inte barnen automatiskt av det, vilket vissa tycks tro. För övrigt vågade jag inte ens söka hjälp innan jag fick barn heller för jag visste att det skulle vara till min nackdel att ha psykiskt ohälsa i journalerna om jag någon gång skulle behövt/viljat adoptera barn, få hjälp med fertilitetsbehandlingar/donerade könsceller eller om socialen av någon anledning kopplades in när jag sen väl hade barn.

Du är inte ensam.
Den där anmälningsplikten sätter käppar i hjulen för många som hade behövt hjälp men avstår för att slippa hamna hos soc.