Gravid Utan jobb eller bostad

Du kan ju inte göra mycket mer än att uttrycka din åsikt. Och börja använda kondomer när du inte vill ha barn. Inte optimalt att få barn när ingen av er i paret har en tillsvidareanställning eller egen bostad, men saker löser ju sig ofta med tiden ändå. När jag blev gravid med vår första var jag 21 och min man (då sambo) 22. Han anställd på timme, jag studerade. Vi bodde i en liten studentbostad.

Under graviditeten fick min man en tillsvidareanställning. Jag pluggade på och fortsatte också med det - på distans - efter jag fött. Vi flyttade till en lägenhet med förstahandskontrakt när bebisen var 1 månad gammal. Men just vårt utgångsläge var förstås heller inte optimalt, men löste sig. Vi bodde dock i samma stad och inte hemma hos päronen...

Idag är vi 27 och 28, med flera barn, gifta, villa, bra jobb, bra bilar... Så livet kan ju lösa sig trots barn tidigt.

Ja. Det blev inte som ni planerat och kanske inte optimalt. Men det går att ha barn även med låg inkomst. Min make pluggade och jag var sjukskriven när vår första föddes. Så småningom blev han klar med sina studier och jag började jobba igen. När vår andra föddes var man arbetslös. Dålig tajming, men det gick också över.

Sätt er ner ihop och fundera på lösningar för ekonomi och boende. På konsumentverket finns bra riktlinjer för hur mkt det kostar att bo hemifrån. 

Verkar som att hon inte vill göra abort. Skaffa en samtalskontakt via din skola eller vårdcentral, eller hennes mvc om ni kan gå gemensamt. Det är värt att åka för dig. Fokusera på dina studier och att stötta mamman. Försök se på situationen på ett lugnt och positivt sätt. Ingen idé att lägga energi på att vara pessimistisk. Du är inte naiv verkar det som ang vad det innebär så det är bra. 

Fick själv barn tidigt, pluggade på komvux. Att få barn tvingade mig att styra upp mitt liv, att vara långsiktig och jag fick uppleva den meningsfullaste relationen jag haft. Det är tufft och omständigheterna är inte tiptop för dig heller men oavsett Hur relationen till mamman kommer vara så har du ditt barn och om du bara strävar efter att ha barnets perspektiv så kommer du göra det bästa för hen. Första åren är inte det dyraste heller. Finns mkt begagnat. Man klarar barn med CSN. 

Fokus på barnet och skolan nu. Ge barnet mkt av din tid, de första året är anknytningen superviktig och du får ett harmoniskt barn som är mer lättskött än om du ägnar de tre första åren åt att fokusera på annat och sukta efter egentid. (sömnbristen går över, trotsen går över med mycket kärlek o tålamod). 

Flytta ihop först och se om relationen håller.Ett litet barn kan inte bo växelvis. Finns samtalsstöd genom familjerätten där ni kommer anmäla faderskapet. Om ni gör slut eller blir särbo. Var vänner för barnets skull. Stötta mamman attvaragravid är väldigt påfrestande. Hon kanske inte är sig själv riktigt periodvis- ta det inte personligt. Ta all hjälp ni kan få. 

Lycka till! 

Tack för alla kommentarer!

Ja, vi har nu snackat en hel del. Jag har tagit lite hjälp av mina föräldrar som stöd och sen lyssnat har Jag lyssnat en hel del på vad hon känner. Även fast det är svårt för hon har en psykisk ohälsa som gör att hon inte vill prata alls nästan. 

Jag sa till henne att jag kommer inte försöka tvinga dig, men jag känner att jag inte är redo för barn. Det kan lösa sig och det kan gå åt helvete, men valet är hennes.

Hon skulle prata med sin mamma för att höra hennes åsikt också och efter det så skulle hon göra beslutet om abort eller inte!

Jag älskar barn och vill själv ha barn men jag känner att motgångarna är för hårda nu då mitt liv är inte på tipptopp. Vilket gör att jag känner att jag vill utveckla mig själv för att kunna vara den pappan jag alltid velat vara!

vad hon än väljer så kommer jag finnas där även fast det är tufft!