Vad kan vi göra för att hjälpa ensamma män?

De äldre kvinnorna har varit yngre någon gång. 
Du jämför inte med att yngre kvinnor ska vara ihop med äldre män. 

Bara skitprat. 

Majoriteten av män som nätdejtar får knappt ett meddelande i veckan. Oavsett om de jobbar, sköter sig och anstränger sig eller inte. 

5-10% av killarna får all uppmärksamhet medans resten får noll. Den nästan uteslutande faktorn för framgång för en kille där är hans utseende. Dvs ansiktsdrag, hår, ögon, längd. Sen har du lite tillägg så som klädstil, ekonomi osv. 

Känner hyfsat attraktiva killar med bra utbildning och jobb som knappt fått en matchning på Tinder. 

Den som på riktigt tror att det bara är arbetslösa, överviktiga och dåligt klädda män som får noll matchningar är naiv. Det är mer regel än undantag. 

Faktum är att extremt få killar har en chans där idag. 

Varje upplevelse är ju individuell. Utan att prata om dig jag inte känner så rent generellt nu. 5-10% av männen inom nätdejting får nästan alla brudar, medans resten får som du själv skriver 2 matchningar/år. Du ska ha klart för dig att det finns killar som suttit i 5-10år utan att få 1 matchning. Så en hel del av dom män som bara får några få matchningar/år är rätt attraktiva, dom är under toppens nivå. Jag känner killar som är ganska attraktiva, har bra jobb, bra beteende och knappt får en matchning. 

Med detta sagt, vad jag vill komma till, så bildas en mycketn egativ och destruktiv syn hos dessa killar. Naturligt då de gör allt för att lyckas men ingenting händer. Och när många väl får en matchning med en kvinna så är inte den kvinnan vad de vill ha. Hon är bara den av alla tusen som svarar honom. Därför blir de missnöjda. Kort och gott. Kvinnan får någon över hennes liga, mannen får någon under hans liga. Blir då ojämna förväntningar på vad det ska leda till tänker jag. 

Det slutar då i att allt blir fel. 

Det är helt enkelt för få kvinnor som nätdejtar. Ojämn fördelning mellan män och kvinnor i samhället pga invandring. Invandrarmän och andra generationens invandrarmän blir ofta tillsammans med en svensk tjej, samtidigt som extremt få invandrarkvinnorblir det med svenska män. 

Ghostningen du upplever har sina fullt naturliga orsaker, tyvärr. Det är logiskt. 

Ja, det är ett uppriktigt och bra sätt, även om svaren han får på FL kanske inte alltid blir av det snällare slaget. Huvudsaken är att man försöker och anstränger sig.

Det är fortfarande inte mitt ansvar att lösa. 

När det gäller dejting appar så har jag aldrig förstått tjusningen med dessa. Att gå ut och träffa människor i verkligheten är mer givande än att scrolla i en app och välja någon utifrån ett foto och en text. Det är som att beställa kläder från en postorderkatalog. Oftast är varan inte i närheten av hur den framstod i text och bild. Samma med människor. 

Ja, det är en ojämn fördelning mellan könen. Det innebär att det kommer alltid finnas de som inte har en partner av den anledningen att det inte finns någon partner att hitta. Det spelar ingen roll hur många förändringar man gör i samhället om den faktiska siffran säger att det finns fler män än kvinnor. 

Hur ska man få resultat om man inte försöker och anstränger sig? Tror du att det plötsligt ringer på dörren och utanför står drömpartnern?

Och då ska män få gifta sig med fler kvinnor annars är det orättvist.... 

Och med tanke på hur många kvinnor som skriver att deras män inte bidrar i hushållet kan jag tänka mig att en del kvinnor känner hell no, varför ska de ta hand om en vuxen bebis till.

Det kommer verkligen inte bli så att de ensamma männen helt plötsligt skulle få en flickvän om det flödade över av kvinnor eftersom kvinnor inte upplever ensamheten som skadlig eller vill ha en partner till vilket pris som helst. Vi har oftast ett skapligt socialt liv, trevligt hem och jobb och mår överlag relativt bra och behöver inte en man för att få ett drägligt liv.

Den skadliga ensamheten (som jag inte ifrågasätter) beror på att män är dåliga på att fixa sina egna liv. De är dåliga på att hitta vänner, intressen som involverar andra människor, ha fint runt omkring sig och skaffa en utbildning.

Terapi skulle hjälpa en hel del, bo i kollektiv kanske är en annan lösning, folkhögskola där man bor på internatet, back-packa i Asien ett år, gå en utbildning där det bara finns kvinnor typ undersköterska mm. Allt detta kräver dock att man går ur sin comfortzone och lämnar sin dator och lägenhet.