Utanförskap att inte dricka?

Jösses. Det finns alltså folk som anser att det inte är vett o etikett att inte bjuda på sprit när man bjuder folk på middag?! Vi dricker inte alkohol i vårt hem. De allra flesta av våra bekanta dricker inte alkohol. En vad vi vet dricker öl och whiskey. Jag garanterar att han och de andra vi brukar bjuda är nöjda med den alkoholfria dryck de får i vårt hem. Om ni gnällkärringar som prompt vill ha vin inte tycker det är okey är det ju tur att jag slipper bjuda såna som er då. Eller är ni såna som även tycker att veganen ska bjuda er på plankstek om ni blir bjudna? Eller att man ska bjuda på mat man själv tycker är döäcklig bara för att det är vad ni förväntar er? Ät och drick vad ni bjuds eller låt bli eller sitt hemma. 

Skulle jag bli utanför för att jag inte dricker så är det helt okej! Det händer ibland att någon kollega eller så frågar om vi ska ut och ta några bärs, men då säger jag att jag inte dricker. Naturligtvis kommer det följdfrågor på det. Det borde väl räcka med att jag säger att jag inte dricker? Måste jag förklara mig?

Jag förstår att känslan av utanförskap i förhållande till avståndet från alkohol är verklighet.

Eftersom vi har tagit alkohol till hjälp sedan långt före vi var myndiga, har vi blivit mer och mer beroende av den än vad vi flesta är medvetna om.

Att göra ett personligt val som att avstå från alkohol, som också går hand i hand med att våga säga NEJ till vänner och familj som förväntar sig att du ska hälla i dig tillräckligt som alla andra för att kunna släppa på spärrarna och öppna upp eller som den ytliga definitionen lyder, att släppa loss lite.

Att säga nej är inte alltid så lätt men för mig så var det fan så rätt.

Många vänner och sociala kretsar vet inte ens om att utan alkoholen så finns det inte så mycket gemensamt mellan dem, och då kan detta vara vänner man anser vara ens bästa vänner. Sorgligt nog är de allra flesta ganska vilsna själar som söker socialt utbyte, bekräftelse och tillhörighet genom alkoholen.

Ofta går detta också hand i hand med folk som besitter en låg självkänsla och inte har något intresse av att förändra sig själva eller situationen.

Därmed kan den som avstår från alkoholen riskera att bli avvisad, då identifikationen med alkoholen är så stark. Framstår du som någon som tror att du är bättre än andra som väljer att dricka. Vilket självklart inte är fallet..

Och skulle någon känna sig utanför så är det i mitt tycke ofta ett nödvändigt symptom för att börja ställa sig själv lite frågor som kan leda till ett påfyll av självkärlek = mindre beroende av konceptet att yttre faktorer är nyckel till inre ro och välmående. Oberoende av andras åsikter och värderingar blir man först när man står trygg med sina egna.

Att hitta sig själv börjar med insikten att vi ankom denna plats själva och likaså kommer vi att lämna den. Älska dig själv först och främst, samt förstå att allt däremellan bara är temporärt.
Då kommer du istället attrahera dig vad du är på väg att bli istället för att söka extern trygghet.

Varför måste det frågas alls varför nån inte tar en öl, undrar jag? (Inte så jag frågar den som tar en öl om varför personen gör det.)