Tack för svaret. Jag vågar inte säga hur han är till någon av hans nära vänner. Jag vet inte om någon skulle tro mig. Han är otroligt inställsam mot alla, alla ÄLSKAR honom både på jobbet och privata/bekanta och har ett yrke där han också får en daglig egoboost. Däremot har han nästan ingen nära vän.
Han blir inte aggressiv (iofs, om inte jag provocerar honom. En gång gick jag nära honom provokativt då jag var less på hans nedtryckande sätt och då blev han alldeles svart i ögonen och varnade mig kraftigt).
Ofta löser vi detta med sex. Han kan närma sig mig efter några dagar och säga hur dum jag är samtidigt som han tar tag i mig och gör sexuella saker. Känns hemskt att säga men det känns nästan bra efter flera dagar med total utfrysning.
Har han dåliga dagar och han börjar störa sig på mig är det inte kul. Ofta stör han sig på min telefon (Som jag inte använder överdrivet mycket, men HAN TROR att jag gör det). Han trycker ner mig psykiskt genom att förlöjliga mig och vad jag har ett behov att scrolla/kolla. Han säger ofta han tappar intresset för mig och vår relation. Samtidigt som han själv använder men han gör ?viktiga saker?? Han pikar mig även framför barnen. Och han är delvis så här mot barnen med, rätt beroende på vilket humör han är på.
Jag sa nyligen till min terapeut, kan du inte bara hjälpa mig att vara lycklig i den här situationen trots jag är olycklig? Hjälp mig få ett drägligt liv. Ärligt talat är jag LIVRÄDD av tanken att han skulle vara ensam ansvarig över våra barn. Jag vill bara han ska vara snäll med mig
