Lätta på ditt hjärta!
Lätta på ditt hjärta genom att besvara dessa frågor:
Är du man eller kvinna?
Hur gammal är du?
Vad är ditt största problem/stress/oro i livet just nu?
Inlägg från: Anonym (TS)
|
-
-
Svar på tråden Lätta på ditt hjärta!
-
Det positiva med ditt problem är att det går att åtgärda. 38 är ingen ålder, det går relativt enkelt att göra förändringar för att skapa mer "innehåll". Grupper du kan gå med i där aktiviteter anordnas, hobbies som du kan ta upp, resor du kan göra.Freddie K skrev 2022-08-06 13:11:14 följande:
Man 38. Det största problemet är att det är så tråkigt och ensamt i mitt liv. Det händer ingenting, vilket är skönt på ett sätt, men blir det för mycket av ingenting så blir det lätt tråkigt.
Beroende på var du bor, så kanske behöver du flytta till en större ort för att komma i kontakt med fler människor. Gör en lista på det som du saknar och som du skulle önska att du hade i ditt liv och gör en lista på aktiviteter som möjliggör detta. Eller diskutera det med oss här på forumet. -
Det är ingen ide att sörja medan hunden finns kvar, passa istället på att ta tillvara på tiden som du har kvar med hunden. Längre fram i tiden kommer du att vara tacksam för de minnen som ni skapar tillsammans.Anonym (svarar) skrev 2022-08-06 13:17:38 följande:
Jag är kvinna
26 år gammal
Jag har några stycken. 1: Jag kan inte slappna av runt hunden. Hon är gammal, 17 år, så hon har varit min bästa kompis sen jag var barn. Jag är så fruktansvärt medveten om att hon en dag, förmodligen förr än senare, kommer ge upp. Jag kollar flera gånger om dagen så att hon fortfarande lever. 2: Jag är gravid, och den är klassad som högrisk. Det är en ständig oro för att något ska hända och gå fel. Dessutom är jag lesbisk och jag och min sambo har inte naturlig tillgång till att försöka igen. 3: Vi håller på att renovera huset vi ska bo i och jag får inte ens hjälpa till. Frustrerande.
Graviditet innebär alltid risk men tänk på att vi bor i ett land med världsledande sjukvård. Är det någon plats på jorden där man kan och vill vara gravid är det just i Sverige. Oroa dig inte för ett problem som ännu inte har inträffat, passa istället på att njuta av tiden som gravid och var glad och tacksam för att du och din sambo väntar ett barn tillsammans i ett snart nyrenoverat hus . -
Tungt och tråkigt att höra om ditt barn och dennes pappas mående. Det är en tung börda att bära, ibland är det enda och bästa man kan göra är att påminna sig själv om att vi alla är människor som på olika sätt försöker vårt allra bästa i livet och som bara vill bli älskade.Anonym (Mycket) skrev 2022-08-06 13:22:16 följande:
Att ett vuxet barn mår dåligt, misstanke om missbruk och att all kontakt nekas. Att kronofogden letar barnet här hos mig.
Att barnens pappa är suicid och all kontakt är bruten sedan två år.
Att min arbetsplats försvann i torsdags och jag inte vet var jag ska jobba. Är nästan 60 och tanken på.ett nytt jobb efter 25 år känns inte så kul.
Orolig inför ekonomin eftersom jag kommer gå ner i lön.
När man går igenom svåra problem, är det viktigt att komma ihåg att vara extra snäll mot sig själv och inte klandra sig själv. Visa att du bryr dig och finns där för alla involverade och inte minst dig själv.
Vad gäller arbete så kommer det att lösa sig med tiden, på ett eller annat sätt. Det viktiga är att du värnar om ditt eget mående. Jag håller tummarna för att sakar ska ordna sig för dig. -
Anonym (45) skrev 2022-08-06 13:32:34 följande:
Är kvinna, fullständigt ensam, multisjuk, konstant rädd för att dö,
ville flytta ditt jag kommer ifrån men det är int ekonomiskt möjligt, kommer troligtvis att hamna på gatan då jag inte kan jobba, tappar allt mitt hår pga mediciner, är nollställd känslomässigt, har ett hjärta som kan ge upp när som, jag hatar min lägenhet o orten jag bor på, har stora problem med silverfiskar som kommer hinna äta upp mig innan någon kommer att hitta mig.
Blir 45 o lever inte som jag drömde om om liten, då jag också levde i ett helvete.
jag lever inte, jag bara knappt existerar.
Ingen bryr sig......
Tungt och tråkigt att höra om din situation.
Jag önskar att det fanns något som jag kunde göra för att förbättra din situation, men om jag ska erbjuda några uppmuntrande ord så är mitt råd att inte låta rädslan för att dö, hindra dig från att leva här och nu.
För du är fortfarande vid liv och där det finns liv, finns det hopp. Ingen av oss vet hur lång tid vi har kvar att leva, även om vissa tror sig lång tid kvar och andra tror sig ha kort tid kvar, så är det få som vet. Det viktiga är att försöka ta tillvara på den tid som är kvar och göra det bästa av situationen man befinner sig i, hur tung den än må vara. Man kan anstränga sig för att hitta njutning eller glädje i små saker och på så sätt skapa innehåll förbättrar situationen, även om det är väldigt lite.
Det kan vara att komma ut på en promenad eller bara att sitta i solen, mata fåglarna, lyssna på musik som man tycker om eller bara samla mod till sig att prata med någon ny person.
Jag önskar dig all välgång!
-
Om detta är ditt största problem i livet så är det bara att gratulera. Du kan enkelt byta namn via länken nedan.Anonym (Birger) skrev 2022-08-06 13:35:29 följande:
Att jag heter Birger och inte Greger
www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namn.4.18e1b10334ebe8bc80004083.html -
Sverige har världsledande sjukvård som dessutom är gratis och erbjuds till alla oberoende på status och rikedom. Det finns nästan ingen bättre plats att vara på om man är sjuk.Anonym (H) skrev 2022-08-06 13:39:33 följande:
Kvinna 44 år.. Mitt ena barn har obotlig hjärntumör. Operation gick bra, strålning och nu cellgifter. Enligt sista röntgen så allt bra ut. Jag försöker vara lugn och tänka positivt, men det är inte alltid lätt
Det gläder mig att höra att allt har gått bra för ditt barn, även om det är tunga och krävande behandlingar så låter det som att det gick så bra som det kunde ha gått och det är bara att gratulera!
Mitt råd är att lägga energin på att spendera tid med ditt barn och skapa så fina minnen tillsammans som det går under omständigheterna. Det kommer både att föra er närmare varandra och få behandlingen att kännas lite mindre krävande för er alla.
jag önskar er det bästa! -
Vad är det som oroar dig med skolstarten?Anonym (F.K) skrev 2022-08-06 14:04:20 följande:
Kvinna, 53, orolig inför skolstarten.
Vem är det som ska börja i skolan och vad är det för typ av skola vi pratar om? -
Du är 30 år gammal, du är ju bara barnet, även om det inte känns så just nu, så har du hela livet framför dig. Det finns ingen mening med att stanna i situation som inte är önskvärd om det inte finns några goda utsikter för att förändra situationen.Anonym (Uppgiven) skrev 2022-08-06 23:30:22 följande:
Kvinna.
Jag är 30 år.
Jag har precis insett att min sambo och pappa till våra gemensamma barn är narcissist. Har blundat för det länge och dansat efter hans pipa men har nu börjat säga emot. Detta har resulterat i en tystnad och andra otrevligheter från hans håll i flera dagar. Jag vet att enda sättet att få oss tillbaka och ha bra dagar igen är att krypa till korset och be om förlåtelse för något han stör sig på med mig, även om jag vet det handlar om kontroll från hans sida. Men då är det bara en tidsfråga innan det blir en sån här grej igen. Jag är sugen på att se hur länge han ska behandla mig så här och inte vika mig denna gång, men hur blir det då för barnen?
Låt inte fler år gå till spillo med en person som inte behandlar dig väl och som spelar psykologiska spel med dig. Du förtjänar inte det. Du förtjänar att älskas och behandlas väl och hur du agerar nu kommer att lära dina barn, hur de bör agera och vilka standarder som de ska sätta för sig själva i sitt liv.
Jag önskar dig insikten och styrkan att förändra din situation -
Lita aldrig på vad en man säger, utan titta på det han gör.Anonym (Me) skrev 2022-08-07 12:22:08 följande:
Kvinna 35. Min största stress är att jag älskar en man sen några år tillbaks som vill umgås med mig ibland (inte bara för sex) men inte vill vara i en tydlig parrelation. Han säger att han vill bara ha mig och vill träffa mig livet ut men vill inte ses särskilt ofta ändå. Så jag kan inte inleda nåt med nån annan men inte få honom såsom jag vill heller. Och jag sårar andra och mig själv.
Du förtjänar att älskas och att vara lycklig.
Det rätta personen finns där ute, det lovar jag, men det gäller att inte nöja sig med det du har framför dig innan du har hittat rätt. -
Du förtjänar bättre... mycket bättre...Anonym (Uppgiven) skrev 2022-08-07 00:36:52 följande:
Tack för svaret. Jag vågar inte säga hur han är till någon av hans nära vänner. Jag vet inte om någon skulle tro mig. Han är otroligt inställsam mot alla, alla ÄLSKAR honom både på jobbet och privata/bekanta och har ett yrke där han också får en daglig egoboost. Däremot har han nästan ingen nära vän.
Han blir inte aggressiv (iofs, om inte jag provocerar honom. En gång gick jag nära honom provokativt då jag var less på hans nedtryckande sätt och då blev han alldeles svart i ögonen och varnade mig kraftigt).
Ofta löser vi detta med sex. Han kan närma sig mig efter några dagar och säga hur dum jag är samtidigt som han tar tag i mig och gör sexuella saker. Känns hemskt att säga men det känns nästan bra efter flera dagar med total utfrysning.
Har han dåliga dagar och han börjar störa sig på mig är det inte kul. Ofta stör han sig på min telefon (Som jag inte använder överdrivet mycket, men HAN TROR att jag gör det). Han trycker ner mig psykiskt genom att förlöjliga mig och vad jag har ett behov att scrolla/kolla. Han säger ofta han tappar intresset för mig och vår relation. Samtidigt som han själv använder men han gör ?viktiga saker?? Han pikar mig även framför barnen. Och han är delvis så här mot barnen med, rätt beroende på vilket humör han är på.
Jag sa nyligen till min terapeut, kan du inte bara hjälpa mig att vara lycklig i den här situationen trots jag är olycklig? Hjälp mig få ett drägligt liv. Ärligt talat är jag LIVRÄDD av tanken att han skulle vara ensam ansvarig över våra barn. Jag vill bara han ska vara snäll med mig
-
Vad är det du oroar dig för? Vi finns här om du vill lätta på hjärtat.Anonym (SS) skrev 2022-08-07 12:29:23 följande:
Kvinna, 38 år. Mitt barns psykiska ohälsa.
-
Att man är rädd för att inte lyckas är ingen ursäkt för att inte försöka att hitta den kärlek som man har rätt till och förtjänar.Anonym (Me) skrev 2022-08-07 12:34:04 följande:Det suger. Som jag känner nu så kommer jag inte inleda nåt med nån annan, blir inte bra för nån. Och så får jag väl acceptera att han vill ha sin egen tid och bara ses ibland. Orkar inget annat just nu. Har redan "förlorat" två andra män pga mina kvarvarande känslor för honom. Och hur schysst är det..kan blocka honom igen o igen o skita i honom ett tag men det blir aldrig länge nog.
Hur tänker du?
Du förtjänar att älskas och satsas på och det finns någon för alla, så även dig. Även om det inte känns så nu, så kommer även du att hitta äkta kärlek, ge inte upp. -
Alla ni som arbetar inom vården är riktiga hjältar. Ni gör att vi har världsledande sjukvård i Sverige och det beror inte på den fantastiska politiska styrningen utan på alla små personliga uppoffringar som sker på golvet av alla ni som arbetar, så Tack!Anonym (Mycket) skrev 2022-08-07 12:36:29 följande:Tack för att du svarade ? Jo jag vet att jag ska släppa det jag ändå inte har kontroll över. (Vuxet barn och exet) Jag har tre till vuxna som jag vill finnas för och när min olycksfågel vill så finns jag här.
Ang jobbet så kommer det lösa sig på något vis. Vi får hjälp av kommunen och jag börjar fundera på att det här kan vara signalen till börja med något helt nytt och lämna vården helt. Jag har åldern mot mig men arbetslös blir jag nog inte.
Tack igen för att du svarade
Livet är full av möjligheter och det är aldrig för sent att pröva på något nytt. I mitt eget liv har jag aldrig ångrat en satsning, även om jag det innebar att jag misslyckades. Men jag har ångrat flera chanser som jag aldrig tog.
Jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig, på alla plan! -
Anonym (F.K) skrev 2022-08-07 14:15:57 följande:Min äldsta börjar förskoleklass och jag har för dålig koll på vad det innebär. Infon hittills har varit klen, vi vet inte ens om h*n får skolskjuts (ska ha rätt till det, men ingen visste nåt), jag är rädd h*n inte hänger med, kan för lite, blir mobbad eller att lärarna kommer gnälla över nåt.
Jag förstår att man oroar sig som förälder, men allt som oftast går det bra. Barn är både mer flexibla och öppna än vad vi vuxna tänker oss och hittar vägar runt saker som vi vuxna skulle uppfatta som problem och de hittar snabbt kompisar.
Lita på att du har varit en bra förälder och ditt barn är väl förberett för att bege sig ut i skolvärlden. Bara det att du oroar dig är ett bevis på att du bryr dig om ditt barn.
Men för att skapa en bättre känsla inom dig och för att projicera en så positiv bild/känsla som möjligt till barn gällande skolstarten så föreslår jag att du ringer upp förskolan och har ett förutsättningslöst samtal där du berättar om hur det känns och ställer de frågor du har.
Det är garanterat inte första gången de får sådana samtal och du är varken den första eller sista föräldern som känner denna oro!
Det kommer med största sannolikhet att gå bra!
-
Är du 32 år gammal så är "ung kvinna" en mer korrekt benämning än tant. Jag beklagar att du känner dig tom och som ett skal av en människa, men jag tycker att du ska vara både glad och tacksam över att du inte är deprimerad för det är en hemsk sjukdom. Jag förstår inte riktigt vad du menar med att du inte finns på riktigt och att du är personlighetslös, för jag kan garantera det inte stämmer. Du finns, du har både känslor och en personlighet även om det just nu låter som att du är lite nedstämd.Anonym (Bra tråd!) skrev 2022-08-07 14:31:47 följande:Tant på 32. Mitt största problem i livet är att jag inte har någon och att jag känner mig tom. personlighetslös, innehållslös som om jag bara är ett skal av en människa, inte finns på riktigt.
En riktig person med dessa känslor hade vart deprimerad...men jag är bara lightdeprimerad vilket tyder på att jag inte är en riktig person. Kan inte ens vara deprimerad ordentligt.
Det positiva med din berättelse är att du kan förändra det, det vill säga du kan fylla livet med innehåll och glädje. Börja med att beskriva hur du önskade att ditt liv såg ut, t.ex. fler vänner, hobbies, aktiviteter etcetera. Fortsätt sedan med att identifiera saker som möjliggör punkterna i din önskelista och börja beta av de en och en. Börja smått, så länge varje dag är pyttelite bättre än föregående dag så rör du dig rätt riktning och rätt som det är så har du kommit riktigt långt.
Jag rekommenderar verkligen Mia Törnbloms bok Självkänsla.nu!, den har hjälpt mig väldigt mycket i livet. Den har fått mig att tycka om mig själv, finna glädjen i livet och uppskatta mitt eget sällskap och jag är säker på att den kommer att hjälpa dig på samma sätt.
32 år, innebär rent statistiskt att du har minst 50 år kvar att leva, det är på tog för tidigt för att ge upp. Kom ihåg, du är starkare än du tror. Du är värdefull och värd att älska.
Berätta för oss om hur det går för dig, för vi som är här bryr oss! -
Min största oro är att det inte går att lita på en man som är beredd att bedra sin hustru, om han är otrogen mot sin fru med dig så kommer han garanterat inte att dra sig för att vara otrogen med någon annan mot dig.Anonym (Sara) skrev 2022-08-07 15:11:40 följande:Kvinna, 40+
Mitt största problem, något som stressar och oroar mig dagligen, är att jag är kär i en gift man. Vi har kommit så långt i vår relation att han numer säger att han ska skilja sig. Men när??? Är jag ytterligare en älskarinna som är tillräckligt naiv för att gå på allt han säger? Vi har träffats relativt länge och hans kärlek till mig tvivlar jag inte på!!! Men ändå...
Tillit är grunden i ett förhållande och det är svårt att bygga tillit med svek. För att vara helt krass så förtjänar både du och hans fru bättre.
Jag önskar dig all lycka och kärlek i livet. -
Beklagar att du befinner dig i så pass prekär situation. Om du vet med dig att du har gjort fel, finns det inte mening med att försöka hålla igång en fasad. Jag rekommenderar en öppenhjärtig, ärlig och uppriktig bekännelse och ursäkt.DeprimeradPappa skrev 2022-08-07 16:34:42 följande:
Man 41 och huxflux blivit lämnad trots gemensam bebis. Allt mitt fel och jag kan med största sannolikhet inte laga relationen. Vill bara dö
Att fela är mänskligt och vi är alla människor som försöker göra så bra vi kan, men ibland misslyckas vi. Våra misstak innebär ibland konsekvenser för oss själva och de vi bryr oss om. Ibland räcker en uppriktig ursäkt och ibland inte. Oaktat är ursäkt en sällsynt bra position att starta från.
Oavsett hur det utvecklar sig för dig, kom ihåg, med tiden kommer även det här att lösa sig och utvecklas till något bra, på ett eller annat sätt. -
Instämmer verkligen, men låt oss vara tacksamma och glada över att det inte finns fler eller värre problem än så här i ditt liv just nu.Anonym (Jo) skrev 2022-08-07 19:45:35 följande:
Så trött på corona.
För även det här, kommer att gå över.