Anonym (så här) skrev 2022-08-09 18:53:55 följande:
hej Kajsa, detta handlar varken om lön eller pengar.
Ditt problem är att du faktiskt har föräldrar som inte stöttar dig på rätt sätt. Du har några olika val i detta beroende på hur stark du känner dig i dig själv.
Du kan låta det vara som det är och stå ut. De kommer aldrig fatta, de tror att de pushar och peppar dig genom att trycka ner (när det i själva verket är precis tvärt om).
Du kan välja att ta lite mer avstånd till dem, träffa dem inte mer än nödvändigt, hör inte av dig till dem om de inte kontaktar dig. Håll kontakterna korta och försök bygga upp dig genom att träffa människor som du mår bra av.
Detta är inget dåligt alternativ men det beror på vad du känner.
Det bästa för din självkänsla vore att faktiskt tala om hur du känner, lugnt men tydligt och sakligt. Därefter får du se hur de reagerar och om något ändras. Annars får du köra alt. 2 och minska kontakten.
Ett sånt samtal skulle kunna vara kort, rakt och tydligt. Ungefär så här.
"Jag skulle vilja ta upp en sak, något jag borde gjort för länge sedan; Det är jättejobbigt att du/ni alltid trycker ner och nedvärderar mig och allt jag gör. Ni har aldrig sagt att jag gjort något bra, inget jag gör är tillräckligt bra och jag känner aldrig att jag duger i era ögon.
När ni nu senast talar om för mig att jag är låginkomsttagare då jag fått den högsta ingångslönen i min klass så känner jag att det får vara nog. Har ni inget snällt att säga så är det bättre att ni inte säger något alls. Det räcker nu. Om ni inte förstår eller tycker jag har fel så ska vi nog inte ses så mycket."
Sen lämnar du frågan helt åt dem att fundera över.
Jag tror de inte fattar själva, ärligt talat. Det är troligen inte av elakhet utan av en förvrängd världsbild. Eller också har de verkligen andra förväntningar på dig, att du ska bli minst lika framgångsrik som de och tjäna minst lika mycket.
I så fall har ni kanske inte så mycket gemensamt och då mår du bäst av att bryta med dem. Oavsett vilket så ska du inte finna dig i att bli nertryckt på det sätter.
Du är duktig och har gjort det väldigt bra, du ska vara stolt över dig själv. Du är värd bättre.
Hej,
Så bra skrivet, tack! Jag tror inte heller de fattar själva faktiskt, de tror att de pushar mig till det bästa. Det har liksom alltid varit så här och de verkar inte fatta att jag är vuxen nu.
Jag ska fundera på hur och om jag ska lyfta det här med mina föräldrar eller om jag bara ska ta avstånd en stund men då kommer de såklart att undra varför. Det kanske blir en naturlig tid till att öppna upp sig då.
Tack för fina ord!