Min 3,5-åring slår och biter andra barn. Vad har ni för fördomar om mig som mamma?

Att du inte har uppsikt över ditt barn.

Jag har bara en: du har inte vågat bita tillbaka. 

Att han är ouppfostrad av en eller annan anledning. Antingen är du för svag som förälder eller så skiter du i det eller så vet du bara inte vad man ska göra, och har kanske knappt provat nåt heller eller inte varit konsekvent eller eller eller. Misslyckad uppfostran i vilket fall.

Bortsett från att det är olagligt och räknas som barnmisshandel, så är det ineffektivt. Det enda som händer, är att barnet låter bli att bitas när mamman tittar på.

Inga, eftersom barnet bara är 3. 2 år senare hade jag nog fördomar om att föräldrarna är slappa och inte uppfostrar sitt barn.

Detta gäller om jag upplever barnet utan föräldrarna närvarande, dvs. utan att jag ser hur de reagerar när barnet gör såhär under deras uppsikt.

Hej.

Det kan vara många anledningar att de biter. De kan inte uttrycka sig att de inte vill. Bits hen hemma får man sätta gränser. Så hen vet att det blir kosikvenser om man är dum. 
Det är jobbit att komma till förskolan och de talar om allt ditt barn gjort. Men du är en bra mamma..

Nix, supereffektivt. Något mammor har gort i generationer för att lära barn att det gör ont att bitas. Men som du säger, ingen vågar för idag är det barnmisshandel att uppfostra barn.

Jadå, jag vet att det är något som förekommit länge. När mitt äldsta barn föddes, så pratade mammorna öppet om det sinsemellan. Och ja, barnen lät bli att bitas när mammorna såg på, men de bet andra barn när mammorna inte var där. Mödrarna slog sig för bröstet och tyckte de lyckats och fattade aldrig att deras barn härjade vilt när föräldrarna inte såg det.

Jag skulle tänka att du är gränslös i din fostran (eller i avsaknad av fostran), inte är närvarande/har koll på ditt barn och kanske att barnet har något beteendeproblem, kanske inom NPF-sfären, som du inte vill veta av och anpassa dig efter.

Jag är fullt medveten om att jag har fördomar och försöker att inte låta det påverka mig i hur jag bemöter människor, utan strävar efter att ge varje individ en chans att visa att jag har fel.

Jag skulle nog tro att du hade psykiska problem om du lät detta ske utan att ingripa. 

Om barnet gör detta när du inte är närvarande (eller när du är närvarande och ingriper) så som på förskolan så skulle jag i första hand tro att barnet beter sig så för att hen inte kan göra sig förstådd.  i andra hand (om barnet har god kommunikation) så skulle jag tror barnet blev utsatt för samma behandling av någon i sin närhet (som ett syskon, kusin eller förälder, farmor). 

Jag skulle dock aldrig förutsätta något om din personlighet utifrån ditt barns beteende utan att ha träffat dig. 

Lite osäker på vad syftet med din tråd är?