Svensk sjukvård

Visste inte att restriktionerna fanns kvar, vi åkte in båda två i våras med våran då 1.5 åring och fick ganska bra hjälp, men då var det vårdcentraljour inte akuten. Vi var inne på akuten med vår 10dagar gamla son och fick väldigt bra hjälp, då åkte vi in alla 4 men maken och sonen var ej mer inne. Detta var dock på dagen så lite annorlunda. 

Min egen erfarenhet av primärvården är att den är katastrof för oss vuxna. 

Däremot när vårat första barn föddes fick min man åka hem kl 4 yrots att mitt rum var helt tomt och han lika gärna kunde vänta till morgonen (fick skjuts till förlossningen hade ingen bil). Då fick vi ringa en vän mitt i natten för att komma köra hem honom eller vänta 4h på första buss mitt i vintern. 

Jag tror det har lite med 1177 att göra och att de blivit snabbare med att säga till folk att söka akut för att undvika fler tragiska händelser där folk inte söker vård för att de sagt att det inte behövs.

vi har fått jättebra bemötande men då sökte vi för mer akut behov. Men andra vänner tycker också att barnakuten varit superbra. 
Dock har jag hört en vän som också hörde av sig med feber där de suckade lite och frågade om de gett Alvedon, vilket de gett till maxdos, och de fick instruktionen att ge lite mer, men suckandet berodde ju inte på föräldern utan att de tyckte att det rådet kunde ha getts på telefon. 

som förstagångsförälder vågar man ju inte bara testa och ge sitt barn mer än maxdos utan att få instruktioner om det.

ja som vaccinerad är det lätt att tänka att restriktionerna borde hävas men det är nog lite annan känsla inom sjukvården där man fått skjuta upp så mycket operationer och nog inte vill få in smitta bland personalen igen.

när jag själv senast sökte vård på gynakuten blev jag otroligt väl omhändertagen. Det var nog bästa vården jag mött. Och 300 kr kostade det att bli inlagd en natt och få dropp och flera undersökningar mm.
Det är ju faktiskt fantastiskt.

vårdcentralerna har jag mer blandad erfarenhet av. Har ofta fått ställa diagnos själv och tjatat mig till antibiotika. Delvis pga att journalerna från olika ställen inte synkas så de har inte kunnat se sjukdomshistoriken som förmodligen hade fått dem att snabbare inse att jag hade samma sjukdom som tidigare trots att jag inte får de vanligaste symptomen. Det kan vara frustrerande.

vårdcentralbesök för sonen däremot har jag tyckt har varit väldigt bra hittills. 

Förstår inte riktigt vad du menar med rubriken? 
Svensk sjukvård är väl fantastisk? För ni blev väl mottagna på akuten och betalade inget för det? Skulle ni behövt receptbelagd medicin är den gratis och om ni skulle bli inlagda kostar det inget heller. Vi har inom många områden världsledande specialtvård som är just subventionerad. 

Jag vet att det är tråkigt att inte mannen fick följa med, men nu är det så reglerna är.
Har erfarenhet av såväl besök på akuten, operationer, intensivvård, röntgen, blodprovstagning och vanliga undersökningar där bara en förälder får vara med. Jättejobbigt med ett barn som är livrädd och sprattlar och fightas för sitt liv. Men det är bara att köpa det, reglerna är ju till för att inte sitt eller något annat barn ska bli smittade och jättesjukt. 
 
Och man vänjer sig, klart man vill vara med sitt barn men det går alldeles utmärkt ändå. 
Vi väljer ofta att åka in båda två ändå, den som inte följer med in tar en promenad, sätter sig och tar en kaffe i närheten eller sitter på en parkbänk och lyssnar på en podd. 
Förstår inte heller vilket sjukhus som ligger i världens ände så det inte går att ta en taxi till ett ställe att vänta på även om ni har långt hem. 

Jag förstår helt att regler är till för att följas,  men inget vi tänkte på att det fortfarande är sånna restriktioner då vi båda får komma in på BVC t.ex.

Vi fick iallafall komma hem. Natten har varit ok. 
Pratat med både BVC och bumle nu på morgonen som tycker vi ska avvakta om inget mer akut händer ska ringa till bumle imorgon igen och se om vi ska boka en tid till barnläkaren. 

Som förälder till sitt första barn är allt nytt och jag överreagerar säkert mer än nödvändigt. 

Till dig som kommentera mitt val av rubrik,  så förstår jag inte din kommentar direkt då det faktiskt handlar om svensk sjukvård och inte t.ex. Amerikansk, jag är mer än glad att vi har det som vi har,  mitt missnöje är mer att dom inte ens rörde henne med ett finger, att det tas med sån lättsamhet.

Tror som tidigare skrivit att mycket handlar om att 1177 hänvisar väldigt lätt till akuten för att skydda sig. 

nu börjar förkylningssäsongen och att ett barn får feber är ju inget man normalt behöver åka till akuten för.
Förstår att det är skrämmande när det är ens första barn. Men du kommer snart vänja sig tyvärr.

Håller med övriga om att 1177 är väldigt snabba med att vilja skicka in folk.

Jag har lärt mig att aldrig ringa 1177 om jag inte själv anser det befogat att åka in typ direkt och då bara för att det ska stå i journalen att jag först pratat med dem. 

Det du uppfattar som inga undersökningar är mest troligt för att de ser på hennes allmäntillstånd att hon är pigg nog. 40 graders feber på barn behöver inte vara ett problem, det är däremot rätt obehagligt för föräldrarna. 

Vet att jag sökte vård en gång för ett av barnen (som ev slagit huvudet utan att någon märkt det) Han började vingla, behöva hålla sig i väggen när han gick och såna saker. När jag då skulle redogöra för hans allmäntillstånd för läkaren så fråga hon mig -Har du någon gång haft ett barn som varit allvarligt sjukt?- där och då förstod jag inte frågan men såhär i efterhand när jag både haft en unge med en så kraftig hjärnskakning att han kräktes av minsta ljud och en unge som varit inlagd med lunginflammation i 5 dygn så förstår jag vad hon menar. Hon ville veta vilka referensramar jag hade i min beskrivning. För när jag väl sett de barnen riktigt dåliga, då fattar man hur risiga barn kan vara och att det där man själv tyckte var superläskigt några år tidigare faktiskt inte ens är i närheten av att vara dålig på riktigt.

Jag kan såhär 18 år senare skratta gott åt att jag, när äldsta barnet som fyramånaders ätit upp delar av ikea-katalogen, fick panik och ringde 1177. 7 år senare åt hennes lillasyster upp svamp på gräsmattan och jag orkade inte ens ringa. Torkade frätande bajs i 3 dagar från barnets rumpa men jag googlade mig till att ingen svamp som var riktigt farlig såg ens nästan likadan ut och därmed kunde jag inte riktigt se vitsen med att göra något annat än byta blöjor ofta.

Man vänjer sig vid sjuka barn och man lär sig. Det är tufft i början men på något sätt får man rutin på det också.

Vad hade du tänkt att de skulle göra annorlunda? De gjorde en bedömning av barnet och konstaterade att det inte var allvarligt utan att ni kunde åka hem. 

1177 tycker alltid att man ska åka in när det gäller spädbarn, dels för att de är rädda att göra fel men också för att så små barn kan behöva en påtitt av vården, och det fick ni ju också

Att din man fick vänta utanför är väl inte huvudfrågan i det här läget? Han är väl vuxen och klarar av det? Och nånstans i närheten måste det väl gå en buss, eller taxi eller nåt? Hur tog ni er hem efter att ni blev klara på akuten?

Hur hade du velat att det skulle ha varit för att du skulle känna dig vara nöjd och inte känna hopplöshet med den svenska vården?

Fast på barnakuten är de extremt vana att bedöma barn som din lilla. Och de behöver ibland inte ens röra barnet för att se vad de behöver se. Vad hade du tyckt skulle göras som innefattade att de rörde vid barnet? Och det togs inte alls med lätthet, de tog emot er, ställde säkert lite frågor, kollade barnet och kom fram till att vidare vård inte behövdes. Helt rimlig vård och bedömning utifrån barnets tillstånd. 

Nej, vi har världens högsta skatter. Naturligtvis är sjukvården förstklassig.