Mitt ”utbrända” ex

Ja ts, det kan ta många år. Det är nu nio år sedan jag blev utbränd och jag mår fortfarande dåligt av stresspåslag eller vissa situationer eller bara tuffa dagar.

Om man vänder på det du skrivit om så gör han många bra saker med barnen och du klagar på en del saker som inte alls spelar någon roll, som att han bara tar dem till lantstället men inte på "semester". Han behöver inte lästräna ert barn, dyslexi går faktiskt inte att träna på så sätt och den lilla insats han skulle göra är verkligen en droppe i havet.

För mycket skärmtid är dåligt för alla barn, att bara sitta inne likaså, men det är många som lever så utan att man anser att barnen far illa för det. Acceptera att det är så hans liv ser ut och fokusera mer på ditt eget!

Jo, jag såg till att byta jobb, att avlägsna mig från det som har förstört mig. Men du verkar inte förstå hur utbrändhet fungerar. Man blir inte "friskare" från sånt genom att ha hobbies, sociala kontakter eller på annat sätt uppfylla sitt liv med positiva upplevelser. Hjärnan behöver tid på sig för att läka, och man kan behöva träna på att se varningssignaler samt att vara vaksam på situationer som kan trigga igång stressreaktioner, innan de händer, så att man slipper återfall. Beroende på hur illa det har varit så blir en del faktiskt aldrig helt återställda, vad de än gör. Sådana är för alltid mer känsliga än vanliga personer som sluppit utbrändhet. Det bästa man kan göra är att se till att minska stressen i sitt liv i nuet och på lång sikt, men det är inte alla som har insikterna för att planera för det så klart.

Faktiskt kan det vara så att sociala kontakter och de andra sakerna gör att man mår sämre, eftersom det tar energi, man kanske inte orkar med intrycken osv. Och det du skrev nyss om att "hade jag bara sett att han försöker ta sig ur det" - det funkar inte så. Man kan inte skynda på tillfrisknandet. Du skulle behöva jobba med acceptans kring det, då kanske du skulle känna dig mindre frustrerad.

Ja vissa saker kanske tar mindre energi för honom. Alla har olika upplevelser och olika vad de orkar med.

Ja, så kan det vara. Barn kan vara otroligt krävande. Läxor kanske han struntar i av andra orsaker, det finns många föräldrar som brister där utan att ha egna problem.

Du får se till att acceptera i vilket fall att han lever sitt liv som han kan, orkar eller vill. Du får också acceptera hur han sköter sitt föräldraskap på sina veckor, så länge barnen inte far direkt illa (nej, skärmtid vs utevistelse räknas inte där).

Ja, det är faktiskt "ok" och inget som t ex soc ska engagera sig i, eftersom det är dem man vänder sig till om ett barn far illa. Vi pratar normal omsorg som mat, kläder, ordnat boende, hur man behandlas (t ex barnmisshandel), sköta hygien, sköta livsviktiga mediciner, sådana saker. Och ja, du ska skita i hur ditt ex sköter sitt föräldraskap, så länge barnen inte far illa, utifrån vad jag beskrev här. Det räcker inte med mycket skärmtid och eftersom du måste fråga vad det innebär att barn far illa så kan jag bara gratulera till ett priviligierat liv för dig och dina bekanta.

Så gör det på din egen tid då. Det är precis samma villkor som för alla andra föräldrar som gått isär.