Mitt ”utbrända” ex

Att jag skrev det inom citationstecken beror ju på att jag tvivlar på att han är sjuk. Det är ju det hela frågan går ut på. 

Och de som kritiserar gör det i väldigt svepande ordalag och utan att bemöta att han faktiskt orkar göra ganska många saker, så länge barnen inte är involverade. Det är jättelätt att bara läsa en inledning, bilda sig en uppfattning och sen kritisera i tron att man fattat vad det handlat om. Det händer att jag gör den missen också. Därför hade jag önskat mer utvecklade resonemang än bara sköt ditt och skit i andra. Det är trots allt mina barn det handlar om. 

Har har väl alltid uppskattat att ta det lugnt emellanåt men han var ändå betydligt mer aktiv och mindre gnällig före utbrändheten. Jag upplever att han är en annan människa nu. Har funderat på om han har depression snarare än utbrändhet men det spelar ju ingen roll, han söker ju ändå inte vård.

Kanske måste jag försöka gilla läget. Det kommer nog kännas bättre när skolan är igång och barnens aktiviteter har startat. Det är ju just under loven som det är katastrof. Sitta och häcka i en lägenhet en hel vecka när det är sol och badväder ute. Det gör ont i mig att tänka på.