Mitt ”utbrända” ex

Anonym (Trött på tröttheten) · 2022-08-16T17:28:28+02:00

För fyra år sedan blev mina barns pappa utbränd och sa upp sig från sitt jobb. Jag betvivlar inte att han mådde dåligt men han mår fortfarande dåligt och det går ut över mig och barnen. Han har barnen varannan vecka och de gör verkligen ingenting tillsammans, sitter i var sitt rum i hemmet och spelar dator. Under sommaren har de varit och badat en gång och varit på bio en gång. En vecka var de på hans familjs lantställe. Där skulle han kunna få inreda en byggnad till en liten lägenhet så de kan vara där mer men det gör han inte för han vill inte spendera så mycket tid med sina syskon. De har inte varit på någon semester på fem år förutom till det där lantstället. De tar ibland korta promenader i en skog i närheten men är aldrig ute på längre utflykter. Han har inte koll på barnens läxor och gör ingen lästräning med vårt barn som har dyslexi. Han har en reportoar på mindre än tio maträtter. När vi pratar om barnen och aktiviteter säger han bara att han inte får med dem ut. Eller så är det för stojigt så han själv inte orkar. Han säger att han är ljud, ljus och stresskänslig. Om han umgås med för mycket främmande människor måste han vila i flera dagar. Jag hade biljetter till en nöjespark som jag inte kunde utnyttja men han tackade nej för det var för jobbigt med allt stök. Jag har hand om skolkontakter, inköp av ytterkläder, att barnen kommer till frisören och ev läkarbesök. Påminner honom om särskilda aktiviteter eller lediga dagar osv på hans veckor. Jag börjar bli jäkligt less på detta. Att ensam ansvara för att barnen ska få i sig andra upplevelser än bara dator dator dator. Less på att aldrig kunna släppa kontrollen på hans veckor. Men framförallt less på att han inte gör något åt sin situation. Han går inte i terapi, tränar inte, tar ingen medicin. Han är så slö, grottar runt i sin lägenhet och jag får klaustrofobi av att bara höra hans röst ibland. Är det rimligt att vara så här påverkas fyra år efter en utbrändhet? Eller är han bara lat?

Låter som psykisk ohälsa i alla fall. Har han diagnos utmattningsdepression eller har han flera diagnoser? Hur var han innan?

Anonym (...)

Wed 17 Aug 2022 21:44

#48

Anonym (Trött på tröttheten) skrev 2022-08-16 22:25:34 följande:

Han lever på kapital. Det är ett problem så klart. Hade han sjukskrivit sig i stället för att sagt upp sig hade ju arbetsgivaren haft ett ansvar.

Hur man kan vara utbränd och daytrada samtidigt är en av de sakerna jag inte förstår. Det måste ju vara väldigt stressigt att hela tiden ha ett öga på börsen. Han missar barnens simskola för han glömmer att ställa klockan på helgen men kan sitta uppe till tre på natten för att se ett tesla-event.

Barnen är 12 och 14.

Är det 12-åringen som har simskola? Jag tänker att så stora barn behöver ju inte aktiveras av sin pappa hela tiden, de kan ju själva gå ut eller bestämma att träffa kompisar?

Anonym (...)

Thu 18 Aug 2022 12:56

#57

Anonym (Trött på tröttheten) skrev 2022-08-18 10:28:58 följande:

Ja och det är ju det som är så svårt. Vad är att fara illa? Han super inte och han slår dem inte, men de blir skärmberoende, de rör sig inte tillräckligt och de får inte hjälp med skolarbetet. Visst, det finns massor av barn som har det så men är det okej? Och vad är rimligt att göra om det inte är? Att prata med honom, familjerådgivning, kräva mer umgänget och ensam vårdnad?

De flesta av svaren i den här tråden går ut på att jag inte fattar hur det är att vara utbränd och att jag ska skita i hur mitt ex sköter sitt föräldraskap. Det hjälper inte mig ett dugg.

Det är nog inte att fara illa i socialtjänstens mening, nej. Att vara skild innebär ju faktiskt att släppa barnen när den andra föräldern har dom, vare sig man nu gillar föräldraskapet eller uppfostran de får där eller inte.

Har barnen någon sport eller idrott på fritiden? Om inte så kan du ju försöka få dom att intressera sig för något. Bra fritidsintressen engagerar och motverkar stillasittande.

Anonym (...)

Thu 18 Aug 2022 14:49

#63

Anonym (Trött på tröttheten) skrev 2022-08-18 14:18:46 följande:

Nyanser och resonemang. Inte bara att jag ska skita i det. Jag vi är inte säker på att de som skriver att jag inte förstår mig på utbrändhet verkligen läst det jag skriver att han orkar med (som inte rör barnen) eller om de bara talar utifrån sin egen situation.

Anonym (Trött på tröttheten) skrev 2022-08-18 14:33:49 följande:

Jo, det kanske jag gör men det är ju den vardag jag lever i. Många små saker som skaver och bygger upp till en känsla av att situationen inte är bra för mina barn och att jag blir utnyttjad.

Men egentligen spelar det ju ingen roll om han är utbränd, lat eller lider av psykisk ohälsa. Om ena föräldern fallerar, oavsett orsak, så får den andra föräldern steppa upp. Det gäller ju även par som fortfarande är gifta. Som förälder är du ansvarig för dina barn. Det är inte att bli utnyttjad. Det är att ta sitt föräldraansvar.

Om han var ansvarstagande och initiativrik till att hitta på saker före utbrändheten så har han kanske fått det så illa att det lett till permanent ändring av personlighet. Tråkigt, men du kan antagligen inte göra så mycket för att påverka honom.

Försök få barnen att intressera sig för en sport, något fritidsintresse, det är mitt bästa råd till dig. Träning o häng med kompisar kan absolut aktivera barnen när pappan inte gör det.

Anonym (...)

Fri 19 Aug 2022 06:42

#80

Anonym (Trött på tröttheten) skrev 2022-08-18 16:30:03 följande:

Har har väl alltid uppskattat att ta det lugnt emellanåt men han var ändå betydligt mer aktiv och mindre gnällig före utbrändheten. Jag upplever att han är en annan människa nu. Har funderat på om han har depression snarare än utbrändhet men det spelar ju ingen roll, han söker ju ändå inte vård.

Kanske måste jag försöka gilla läget. Det kommer nog kännas bättre när skolan är igång och barnens aktiviteter har startat. Det är ju just under loven som det är katastrof. Sitta och häcka i en lägenhet en hel vecka när det är sol och badväder ute. Det gör ont i mig att tänka på.

Förstår din frustration, men samtidigt är det du beskriver ganska vanligt för många skilda/separerade par, alltså, att man ser olika på föräldraskap och uppfostran.

Någonstans måste du nog gilla läget som du själv skriver, och acceptera att halva barnens uppväxt är hans och då gäller hans regler och hans referensramar.

Din oro angående att de sitter inne på loven då. Om barnen har sporter (du har inte svarat på det?) kolla upp om det finns läger på loven nära där ni bort. Här där vi bor finns det dagläger (typ 9-16) på många lov, för till exempel fotboll, ridning, friidrott, segling och mycket annat.

Jag tjatar på om idrott, men det är så mycket värt om barnen har fritidsintressen som de är engagerade i. Det ger mycket både socialt och träningsmässigt. Mina barn är snäppet äldre än dina, och visst, träning och tävling tar mycket tid för tonåringarna men det ger väldigt mycket tillbaka.

15-åringen har träning 4-6 dagar per vecka, och tävlingar på det. Det håller ungdomarna ifrån både skärm och annat. Ska du upp kl 7 på lördagen för att tävla ägnar du fredag kväll åt förberedelser.

Mitt ”utbrända” ex

INNEHÅLL