Klarar inte av att hantera livet mer och hålla uppe fasaden längre.
Hej!
Vet inte riktigt hur jag ska börja. Känns som det är så mycket och allt är bara rörligt. Kan knappt reda ut tankarna för mig själv och det känns omöjligt att förklara för andra.
Jag mår just nu väldigt dåligt, känns som om jag inte kan hantera livet, att ingenting funkar - trots att jag har "allt", jag har en familj och vänner, bor bra med min man och son, pluggar. Jag tänker ofta att jag borde må bra, men jag gör det inte. Jag har länge låtsats att jag mår bra, och jag har varit ganska bra på det.
Jag har hela tiden känt en nedstämdhet, men jag har ändå kunnat hantera livet, jag har sedan 2 veckor börjat sommarjobba och har en månad kvar, sedan typ veckor har jag upplevt ännu mer ångest och även fått ångest attacker. Jag känner att jag varit så dum som tagit mig an detta. Jag trodde att jag kunde hantera det, och att det skulle bli kul och bra, istället triggar det min ångest och jag mår bara sämre.
Jag har sedan jag var liten mått dåligt, jag började må bättre när jag träffade min man. Jag är 25 idag och jag trodde verkligen och önskade att jag skulle leva ett bra liv, att jag skulle må bra. Jag trodde inte att jag skulle känna såhär efter att jag träffade min man. Mina föräldrar missbrukade droger, sedan träffade jag, innan min man, dåliga pojkvänner och har även sålt sex (det sistnämnda är det ingen som vet, och är en stor hemlighet jag bär på och skam). Jag har tänkt att det är allt detta som gör att jag mår som jag gör idag? Det är som ett stort sorgmoln jag har över mig.
Jag känner mig fruktansvärt dålig, att jag inte förtjänar att vara här, att jag inte förtjänar min man och barn. Jag försöker så gott jag kan att sköta livet, men nu känner jag att jag vet inte om jag klarar det mer.
Jag har tagit kontakt med psykolog och väntar på tid. Jag har tidigare provat att gå till psykolog men avbröt då jag kände att jag mår ju bra, jag behöver ingen psykolog, jag vill så gärna vara frisk och må bra att jag ljuger för mig själv.
Vet inte riktigt vad jag vill när jag startade detta inlägget, allt känns bara hopplöst. Är det någon som har några råd/varit i liknande sits som idag mår bra?