Ångrar flytt

Hej!

Har en stor klump i magen just nu. För en tid sedan flyttade vi från lägenhet i stan till radhus i ett nytt område. Vår önskan var att få mer frihet till barnen, större yta, en liten trädgård osv. 

Barnen har börjat skolan nära nya bostaden och de trivs. Området är jättemysig så på det planet är allt bra. Men nu till problemet. Jag älskar inte alls huset. det var lite av en kompromiss, men när vi köpte trodde jag ändå att jag skulle tycka att det kände okej. 
Vi valde mycket efter område. Det är inget stort fel på huset men jag ser massa grejer som jag helt enkelt inte gillar.

Så nu är jag arg på mig själv att jag köpte ett hus jag inte älskade och inte bara kunde nöja mig med hur vi hade det innan. Saknar allt med gamla området nu. Vännerna, skolorna, miljöerna osv. Vill bara gråta men samtidigt vill jag inte att Min familj ska ta efter mina negativa känslor. De andra verkar glada och trivas. 

Till saken hör att priserna ju också gått ner sen vi köpte huset. Vi köpte när det var som dyrast så jag är rätt säker på att vi skulle gå back om vi sålde nu. Så det är inte ett alternativ att sälja. Jag tänker att vi får bo åtminstone ett par år tills marknaden hämtat sig. 

MEN hur hanterar man dessa känslor? Hur ska jag finna glädjen i detta huset? just nu får jag mest runt och är irriterad och ledsen mest hela tiden. Vill liksom bara spola tillbaka tiden. Har pratat lite med mannen och han är bra stöd men vill inte heller tynga honom för mycket. Känns också bortskämt att få möjlighet att köpa hus i ett härligt område men inte kunna glädjas. 

Tips och råd mottages tacksamt! Vill helst inte ha några uppläxningar utan enbart råd på hur jag ska hantera de negativa känslorna. 

Tack på förhand! 

Just detta var nog en av aspekterna till att jag såg fram emot en flytt men just nu känns det inte så kul. Dels är planlösningen sämre för att ha gäster men också för att vi inte är nöjda med köket än. Tror kanske det kommer kännas annorlunda när vi har renoverat men det är ju ett tag tills dess som sagt.. Tror det är en kombination av besvikelser också. 

Tex såg jag fram emot lugnet som ett område som detta skulle ge. Och nu, istället för att glädjas åt det så saknar jag pulsen. Känner mig ensam.

Har Fler såna exempel. Såg fram emot att Barnen skulle få eget rum men istället saknar jag när de delade och hade allt gemensamt. 

Det som jag faktiskt kan glädjas åt är att barnen kan gå in och ut lite som de vill, vilket de verkar njuta av. Samt fler rum att vara i och de verkar nöja sig mer med att bara vara hemma till skillnad från innan. 

Hej alla som fortfarande orkar läsa. en tid har gått nu och egentligen har väl saker fallit på plats lite. Jag går inte jämt och ständigt och tänker på detta och jag är inte längre ledsen.Jag har börjat kunna njuta mer av huset och de positiva sidor som finns med att bo stort. Barnen har även hittat fler och fler vänner och börjar känna sig som hemma. 

Men med det sagt så har jag ändå blivit mer och mer säker på att jag tids nog vill flytta tillbaka till vårt gamla område. Det kommer inte bli nu och inte om ett år men kanske om 2-3 år. Dels vill jag inte att det ska bli för hattigt för barnen men känner jag att jag inte orkar nu heller, vilket hindrar mig från att ta tag i saken direkt. Jag försöker istället göra det bästa av situationen just nu, så kanske det kan leda till något gott i framtiden ändå, även om hela flytten just nu känns som ett misstag. 

Det som skaver i mig fortfarande är att jag inte stoppade mig själv på vägen. Redan innan vi signade huset så fick jag magkänsla att det var fel. Men övertalade mig själv att jag inte skulle baka ur pga rädsla. Men jag kan inte gräva ner mig nu utan får se allt från den positiva sidan. Försöker göra varje rum så mysigt jag bara kan för att unna uppskatta vårt nuvarande hem medan det varar. Har redan börjar kolla på nästa lägenhet och drömmer om nästa steg.. Undrar också hur mannen kommer att reagera men det får vi ta när tiden är inne. Just nu vill jag inte besvära varken man eller barn med mina känslor kring detta.. 

Sen vill jag tacka för fina råd jag fått at er som svarat. Mycket hjälpte när jag var som mest nere och vissa dagar gick jag in för att läsa era inlägg igen. fina råd och vissa som känt samma vilket stärkte mig. Det känns skönt att jag gått från ledsamhet till insikt och acceptans. Nu blev det såhär och det är okej. Nästa gång vet jag bättre...