Ångrar flytt

Jag tror det är massa småsaker snarare än konkreta grejer. Men har försökt piffa lite extra i helgen och fokusera på ett rum i taget. Nu ena kontoret som innan var lite glömt. Känns ändå lite mysigt att ha lite utrymme att fixa. Mindre sånt i lägenhet. fick Rådet av någon annan att fixa ett ställe i huset som känns som mitt och riktigt mysigt så försöker ta fasta på det. 

Köket gillar jag inte heller men det ska vi fixa. Dock lite oklart när så det gnager ju lite. ska spara lite mer pengar först. Tror det är mer av en kombination av saker. Men trivdes ju inte riktigt innan vi flyttade heller så förmodligen ligger det en hel del hos mig. 

faktiskt känns det lite bättre sen jag skrev tråden. Har fått många bra tips. 

Hej alla som fortfarande orkar läsa. en tid har gått nu och egentligen har väl saker fallit på plats lite. Jag går inte jämt och ständigt och tänker på detta och jag är inte längre ledsen.Jag har börjat kunna njuta mer av huset och de positiva sidor som finns med att bo stort. Barnen har även hittat fler och fler vänner och börjar känna sig som hemma. 

Men med det sagt så har jag ändå blivit mer och mer säker på att jag tids nog vill flytta tillbaka till vårt gamla område. Det kommer inte bli nu och inte om ett år men kanske om 2-3 år. Dels vill jag inte att det ska bli för hattigt för barnen men känner jag att jag inte orkar nu heller, vilket hindrar mig från att ta tag i saken direkt. Jag försöker istället göra det bästa av situationen just nu, så kanske det kan leda till något gott i framtiden ändå, även om hela flytten just nu känns som ett misstag. 

Det som skaver i mig fortfarande är att jag inte stoppade mig själv på vägen. Redan innan vi signade huset så fick jag magkänsla att det var fel. Men övertalade mig själv att jag inte skulle baka ur pga rädsla. Men jag kan inte gräva ner mig nu utan får se allt från den positiva sidan. Försöker göra varje rum så mysigt jag bara kan för att unna uppskatta vårt nuvarande hem medan det varar. Har redan börjar kolla på nästa lägenhet och drömmer om nästa steg.. Undrar också hur mannen kommer att reagera men det får vi ta när tiden är inne. Just nu vill jag inte besvära varken man eller barn med mina känslor kring detta.. 

Sen vill jag tacka för fina råd jag fått at er som svarat. Mycket hjälpte när jag var som mest nere och vissa dagar gick jag in för att läsa era inlägg igen. fina råd och vissa som känt samma vilket stärkte mig. Det känns skönt att jag gått från ledsamhet till insikt och acceptans. Nu blev det såhär och det är okej. Nästa gång vet jag bättre... 

Tänkte så innan men har börjat landa i att de får nya vänner så fort och anpassar sig som kameleonter. Det gamla området är bara några km bort så i den åldern kommer de kunna hålla kontakten med vännerna på egen hand ändå. ena barnet kommer behöva byta skola om 3 år ändå så det kan vara en bra  brytpunkt. Men givetvis vet jag inte hur det känns då; det återstår att se 

Den yngsta kommer fortfarande att vara i lågstadieåldern och äldsta tillräckligt stora för att fortfarande hålla kontakten Själv. Och som sagt, äldsta kommer behöva byta skola ändå om några år. Egoistiskt vore snarare Att inte ens försöka och flytta tillbaka direkt. det Är så pass nära att man kan träffa de gamla vännerna på helgen. 

Jo det har vi