Vilket sätt är mest smärtsamt?

Han menar på att jag förhoppningsvis kommer att komma till insikt när vi får lite distans och jag saknar honom och ill ändra mig och bli en bättre människa! Jag tror inte att det är problemet. Jag tror att även han är en del av problemet. Där finns alltid 2 sidor av myntet. Jag tycker att han prioriterar sina vuxna barn hela tiden och att där inte ges utrymme till mig så som jag skulle önska. Och han tycker att jag bara tänker på mig själv och är ett ego.

Jag vill mötas och att båda tänker till och ger lite. Men det är uteslutet ifrån hans sida, eftersom han inte ser sina fel.

Jag undrar om han kommer att sakna mig mer och inse att jag inte är så dålig som han tror OM han börjar träffa andra kvinnor och jag andra män....att han då tex jämför och kanske förstår att jag inte är så annorlunda eller dålig ändå. Eller om han när han bara får distans och lite tid ensam tänker till mer. Jag vet inte ! Därför jag frågar här vilket som brukar funka bäst på andra. Inga utlägg om varför och hur och hit och dit, utan bara svar på just den frågan tack.