Vi bor i hop men det finns inget Oss....

Jag har bott med en man i snart 10 år. Vi har båda barn från tidigare relationer. Jag har min dotter på heltid. Han har sina varannan vecka.

Vi bestämde direkt att vi skulle betala procentuellt på våra löner då vi båda kommer ifrån förhållande med hur våra ex inte kunde hålla i pengar. Ljög om vad de handlat osv.....

jag har ett låginkomst yrke. Han tjänar bra. Vi betalar procentuellt på alla räkningar som tillhör huset. Vi lägger lika mycket på mat. Sen har vi det vi har kvar själva....

Jag har försökt att plugga på högskolan för att komma upp i lön. Men det var så jobbigt att då jobba samtidigt, för att inte förlora för mycket inkomst. Min sambo betalade lite mera då.

När jag började påtala att det är ganska jobbigt att både plugga jobba, samt hjälpa barn i skolan, hade jag en önskan om att han kanske skulle säga, sluta jobba då och bara plugga, VI löser det..... men nej, ingenting. Vilket gjorde att jag kände mig ganska ensam och jag började känna ett avstånd mellan oss.

Jag har känslan, så länge HAN har det bra och han drar in pengar. Jag känner han ser inte OSS han ser sitt, och hur mycket han kan lägga undan varje månad. Han säger att han sparar till oss.... och jag VET att han inte gör det.
Nu kom det ju ett krig, ökade mat och ränkekostnader. Vilket gjorde mig väldigt orolig. Jag har fått betydligt mindre pengar i plånboken, och min sambo kan inte förstååååå min oro

Jag har försökt att prata med honom hur jag känner. Men han blir bara arg. Jag menar, vi behövde ju köpa ett större hus för att han har 4 barn och jag har ett. 

Jag vet inte hur jag ska göra längre. Jag når inte fram till honom.

Jag vill känna att han finns för mig. Veta att han ställer upp i alla lägen. Men jag känner inte så nu. Och den känslan växer....

Råd tack