När insåg ni att den ni förlorat är borta och aldrig kommer tillbaka?

Hade en kollega som var dels väldigt duktig och dels extremt (snudd på parodiskt) ordningssam. Han dog av en hjärtinfarkt hastigt.

Brukar bläddra i "Peters" pärmar när jag letar info, det är innehållsförteckning, sidhänvisning, både förg och sifferkoordinerat. Så hittar jag inffon och dels skrattar jag åt "Peters" extrema organisationsförmåga och åt "så här gör du, steg för steg"- instruktioner uttryckt som läsaren är helt inkompetent.

Sedan mår jag piss, saknar "Peter" och har dåligt samvete för att jag skrattar (lite elakt) åt hur han var, vilket var 75% underbar och 25% irriterande. Sen skäms jag lite till för det där lätt nedlåtande jag även känner.