Velig

Usch vilken jobbig sits. Tycker att ovanstående person uttryckt det bra. För- och emotlistor är en bra start, sen får man kanske värdera varje punkt, "alltid önskat ett till barn" kanske är mer värt än "chefen kommer bli irriterad" t ex. Till sist är det nog magkänslan som får avgöra men det underlättar nog att lyfta alla aspekter först. Behövs större boende/bil, har ni råd med det? Om inte, skulle det funka ändå? Skulle ni orka med 4 barn, och börja om med en bebis? Och framförallt, hur vill du att ditt liv ska se ut om 5, 10, 15 år? Skulle du kunna leva med att ha gjort en abort eller är du en sådan som skulle gräma dig över det hela livet?

Er yngsta är inte så gammal dock, hade varit ett annat läge om ni haft tonåringar. En 5-åring kan både uppskatta och underlätta bebistiden mer än ett yngre barn gör, utan att åldersskillnaden är galen liksom.

Jag förstår dig, i en bra relation är man två med ansvaret och det är klart att ni ska vara överens i den mån det går. Men din åsikt väger minst lika tungt. Du vill inte tvinga på honom ett barn men förhoppningsvis vill han inte tvinga dig till en abort du inte vill göra. För även om han inte vill ha fler barn är det inte han som isåfall behöver genomgå en abort och leva med det beslutet. Hans beslut är långt mer abstrakt. Du måste därför känna att du inte gör det på bekostnad av dig själv.

Har du förklarat att du inte är lika säker, är han öppen för att fullfölja graviditeten om du vill det, nu när den ändå är ett faktum liksom?