Åka 100 mil, förkyld, för att träffa döende släkting?

Självklart kommer vi åka på begravningen.

Han trodde helt ärligt att det inte var så illa att hon skulle gå bort så nära inpå... Men nu kan han bara göra det bästa av situationen för sig och bröderna.

Hon hade ett torp som måste säljas, är det någon som vet om man kan vänta med att sälja den till våren? För nu lär de inte få mycket för det...

Eller måste det säljas så fort som möjligt?

Arvet kommer vare sig de vill eller inte typ, och det är de som ska sköta bouppteckningen så de måste bli lite insatta i hur det går till. Om jag läst rätt ska den skrivas på senast 3 månader från när hon gick bort, så det går inte direkt vänta med det heller.
Abonnemang ska sägas upp osv...

Mellanbrordern ska ta bouppteckningen, hans fru gick bort för 3 år sedan så han vet lite mer om det.

Men ja, det hade varit finare att åka upp när hon levde men inget kan ändra på det nu.

*Inte familjedrama, utan familjegrav.

Det var så att hennes kropp skulle bli flyttad så många gånger, för att komma till närmsta båtrhuse, och sedan för att komma till rätt region osv så fanns det något som hette "snabbkremering" och eftersom alla bröder viste att hon vill kremeras tog beslutet att det skulle ske så snart som möjligt. 

Får kolla upp priserna på bouppteckning lite bättre, googlade bara och hittade det.

Vad jag inte förstår är varför man ska slösa massa pengar på begravningen, visst en fin begravning med vackra avsked, men att pressa ut pengar till begravningsfirman bara för att känns onödigt...

Tack, visste inte rätt benämning.

Sedan är det inte JAG som väljer hur bröderna vill ha begravningen. 

Men jag lever på sjukersättning så i min värld så går det inte spendera massa pengar bara för att något är fint och gulligt, utan varje krona vänds det på för min del. Och jag kommer inte få något av arvet så jag vinner inget på att de snålar, men det är så jag lever och det färgar mina synpunkter på hur pengar hanteras.

Även om pengarna tas från dödsboet är ju det de pengarna bröderna får ärva. Tror att deras mamma hellre ser att de går till dem än slöseri på saker som inte betyder något för henne. Och jag tror inget annat än att de kommer ha en vanlig begravning, men de kommer inte klä kistan i guld bara för sprida ut pengarna som det känns som vissa i tråden tycker man ska göra. Utan jag hoppas det blir en vacker begravning.

Det är jättesorligt att sönerna inte hälsade på/ringde mer, men JAG kan inte tvinga dem mer än påminna om att hon fanns.

Det finns pengar till begravning och sådant, så soc behöver inte kopplas in.

Tack för tipset om att ringa kyrkan direkt. 

Kom på att jag måste försvara kontakten med farmor lite, hennes torp ligger där det knappt inte går att ringa med mobil och fasta nätet togs bort för massa år sedan. Så de tröttnade väl också på att det aldrig gick att komma fram. Och kom de fram så kunde man höra vartredje ord.

Så enda sättet att prata med henne var att få tag på henne när hon var nere på byn där det är bra teckning. Så de sa till henne att ringa när hon var ute och gjorde ärenden, men då blev hon sur att de inte orkade engagera sig... Så hon ringde inte heller. Så ömsesidigt där typ.

Men hon bodde ett år nere i byn och samtalen kom ändå inte oftare, så....

Jag har sagt att farmor ska få en vacker begravning. Det är inte samma sak som snål!

Jag satte mig emot att han skulle åka när han var sjuk. När han blev frisk igen försökte jag ordna så att han kunde sova halvvägs upp hos min bror så att han kunde åka efter jobbet på torsdagen, sova hos min bror, och sedan åka vidare på fredagen istället för att köra hela vägen på fredagen, men då ville han hellre vänta till höstlovet med att åka upp.

Hans mormor hade också cancer och levde i flera år med det, så han trodde det fanns gott om tid.

Ja, farmor bodde i torpet minst 30 år. Men jag skickade vykort (från sonen) och sonen ritade teckningar som vi skickade när han var mindre 1-2ggr/månad. Så att hon fick reda på lite vad vi hade för oss. Så hon fick brev.

Jag lägger mig inte i om torpet, jag har bara sökt lite på nätet om bouppteckning för att se vad som kommer komma framöver, jag har aldrig varit nära ett dödsbo tidigare och vet inte hur det funkar.

Tanken ÄN SÅ LÄNGE är att torpet får stå till våren, då åker bröderna med familjer upp och först så väljer bröderna om de vill ha något (inget av värde, allt var köpt på loppis) och sedan får barnbarnen välja om de vill ha något som minne från farmor och därefter grillar vi tillsammans en sista gång och hjälps åt att rensa ut huset inför försäljning.

Det kanske kommer mer på begravningen? När allt blir verkligt på ett annat sätt. Men vi är mest tacksamma att hon slapp lida jättelänge och bara ligga i en sjuksäng.

Grillningen är för att hedra henne, varje år när vi var uppe samlades släkten hos henne och grillade tillsammans, det är ett mysigt minne som vi alla delar med henne.

Jag tänkte mer att ha allt i en tråd, inte starta massa andra trådar och jag fick jättebra info om hur bodelningen går till och bra förklarat hur det funkar med husförsäljningen. Så det finns kunskap hos dem som läser.

Känslokall, ja det kan jag gå med på. Men manipulerade? Hur menar du då? 

Och att jag inte ville att han skulle åka sjuk räknas inte.
Om man manipulerar någon ska man väl vinna något på det också?

Det håller inte det du påstår:

Det var en vecka när han var sjuk som jag ville att han inte skulle åka, veckan efter försökte jag ordna så att han kunde sova hos min bror på vägen upp, och då skulle det kosta lika mycket i bensin som om han åkt veckan före.

Vi har skild ekonomi, så jag får inget av hans pengar, så jag vinner inget på det. Samt att jag tyckte de skulle anlita jurist för att allt ska gå rätt till, det är bröderna som vill göra det själva.

Storebröderna är inga man sätter sig på, så även om jag skulle kunna påverka min sambo så har jag inget att säga till om när det gäller husförsäljningen, och det vill jag inte heller ha, men jag vill ha kunskap om vad som sker...

Varför lägga ner tid då?

Jaha, så du menade i allmänhet inte just att det var så jag funkade...