Boendestöd utan diagnos?

Hej,
detta gäller en släkting till mig.
Det är en ensamstående vuxen person som inte klarar av att sköta sitt hem. Efter mycket kämpande har hen klarat av en utbildning och har numera fast anställning. Men det är väldigt mycket annat i livet som inte funkar som det ska, t ex ekonomi och då städning. Hemmet är en sanitär olägenhet, för att inte gå in på alltför mycket detaljer.

Hade personen gått i skola nu hade hen med största sannolikhet fått en diagnos. Kanske autism och/eller ADD eller något slags lindrig intellektuell funktionsnedsättning.

Det finns alltså ett reellt behov av hjälp även om det inte finns någon NPF- eller annan diagnos på papper. Finns det något att göra? Orosanmälan till hens hemkommun? Är diagnos ett kriterium för att få boendestöd eller kan behovet få styra? Någon som vet?

Tack för svar! Låter bra att det är behovet som styr ändå.

Visst förekommer tendenser åt hoarding men det är främst städning det handlar om.
Och jag vet att det inte skulle hjälpa med en storstädning, det verkar som att personen saknar motor, startknapp liksom, att ta tag i de dagliga bestyren. Ju längre tiden går desto mer övermäktigt blir det ju för en person som har svårt med det redan från början. Det som skulle behövas är en sanering till att börja med och sedan kontinuerlig hjälp, kanske en gång i veckan eller varannan vecka.

Personen bor i ett annat landskap och jag har inte varit där men en annan släkting har besökt hen och berättat. Jag tror inte att hen skulle motsätta sig hjälp, det är alltså inte (så vitt jag tror) ångestdrivet i första hand utan snarare att hen inte har de mentala verktygen för att ta tag i det hela. Alltså inte ens att själv söka hjälp trots att hen nog egentligen inser att det är extremt.

Boendestöd utan diagnos?

INNEHÅLL