Kan vi hitta tillbaka?

Det har varit upp och ner och destruktivt länge. Jag var otrogen en gång och detta kan han inte glömma. Jag har ljugit och gömt saker för honom som sedan kommit fram. Varför har jag ljugit? Jo för att han är så sjukligt svartsjuk sedan jag var otrogen från början, så efter det ville han kolla min mobil för att se om jag lagt till någon kille eller skrivit till någon. Ju mer han höll på så desto mer irriterad blev jag. Han började även förbjuda mig att umgås med vissa lite sämre väninnor för att han tyckte att de påverkade mig dåligt så att jag drack och ville ut och festa.

Det blev värre och värre och sen alla andra problem med att vi har olika syn på saker, hur vi ska bo, samt framtiden, värderingar och vad vi tycker är roligt i livet. Jag älskar att resa ofta och äta och dricka gott. Han vill mest vara hemma och inte göra så mycket. Detta har gjort att jag har sökt mig utåt.

Nu har vi tagit en paus som är längre och mer definitiv än tidigare. Jag saknar sällan honom trots att vi inte träffats på en månad. Den enda gången vi träffades var hos min psykolog och då kände jag ingenting. Men de många minnena vi har tillsammans efter så många år gör att jag såklart saknar honom och innerst inne vill jag att det ska fungera, eftersom vi faktiskt älskar varande och känslorna finns.

Jag hörde av mig idag för att höra om han också kände att han mår bättre utan mig, eller om han vill mötas halvvägs. Det vägrar han. han tycker att jag ska ändra mig, eftersom jag var otrogen och har ljugit för honom. Själv går jag till både psykolog, psykiatriker och jobbar med mig själv för fullt. Men min psykolog säger att jag inte ensam kommer att ändra mig, plus att anledningen till att jag ljugit har ju varit för att jag känt mig missnöjd med honom. Så om det ska fungera så måste även han mötas och förändra sig lite. Men detta vägrar han. Han ser mig som boven till allt dåligt som hänt, och ser inte att jag faktiskt anpassat mig väldigt mycket till honom. Flyttat till hans stad och hans bostad och blivit lugn och anpassat mig till hans TV program, hans mat och hans familj. Jag skulle vilja ha något tillbaka eller iallafall mötas. Jag har inte rest eller gått ut och ätit så mycket som jag är van vid och som jag älskar för att han inte velat. Därför hade jag velat att han sa att han såklart kan mötas på vissa plan.

han säger att han älskar mig och har känslor, och ändå vill han inte alls ändra på något. Detta är ett mönster hos honom sedan tidigare relationer. Det är hans väg eller ingen väg. Att han inte lärt sig!!!

Jag hoppades på att han hade tänkt till lite och han hoppades att jag skulle ha tänt till och vill ändra mig för honom. Men ingen av oss vill ändra oss för den andre. Jag vill att vi båda ändrar oss och möts halvvägs så att vi båda blir nöjda.
Han sa att han heller är ensam och mår lite bättre än med mig och ständigt blir lurad och bedragen. Jag sa att jag ska låta honom vara och inte störa.

Vad hade ni gjort? Han menar på att jag måste ta konsekvenserna av mitt handlande som jag sårat honom. Tycker även ni det? Konsekvenser menar han att jag måste bevisa att jag ändrat mig under en tid och verkligen visar att jag är en bra människa. SEN kanske han kan ändra sig. Men då blir det ju en ond cirkel, att jag återigen blir missnöjd och kommer söka mig utåt. Varför kan han inte förstå???

Vad hade ni gjort?

Tecum

Mon 12 Sep 2022 20:28

#1

Dumpa honom totalt och slutgiltigt, han vill kontrollera dig men du ska inte dansa efter hans pipa.
Det finns många bättre killar därute.

Anonym (Man)

Mon 12 Sep 2022 22:13

#2

du ska gå vidare i livet
ni verkar vara väldigt osynkade
Lämna honom för gott

Anonym (S)

Mon 12 Sep 2022 22:44

#3

Ni passar inte ihop. Varför vill du ens vara ihop med honom?

Anonym (jury)

Mon 12 Sep 2022 23:05

#4

Varför i all världen skulle ni vilja "hitta tillbaka". Vill råda dig att lämna honom, och ännu mer honom att lämna dig.

Anonym (What)

Mon 12 Sep 2022 23:32

#5

Du var otrogen, men blev irriterad när han inte vågade lita på dig efter det? Om man varit så dum att man varit otrogen men vill reparera skadan så får man sätta sitt ego åt sidan och återge lite kontroll till sin partner. Dvs, han borde ha fått tillgång till din telefon om det gjorde honom tryggare, det borde du ha kunnat acceptera efter vad du utsatte honom för.

Ni kommer aldrig kunna reparera detta, ni är för olika och vill hantera problemen på olika sätt. Han kan inte lita på dig och blir kontrollerande, men det tillåter inte du och då blir han ännu mer orolig, då är den onda spiralen igång. Det är inte heller rimligt att han ska begränsa dig, samtidigt som han inte vågar göra annat. Du skriver själv att du inte saknar honom nu, utan det ni hade. Låt relationen bli ett minne och gå vidare, förhoppningsvis med någon som passar dig bättre. Och för guds skull, var inte otrogen mot nästa partner...

Fiona M

Mon 12 Sep 2022 23:35

#6

Låt det vara slut.

Anonym (råd) Trådstartaren

Tue 13 Sep 2022 09:09

#7

Ni skriver alla att det borde vara slut, så jag antar att det är det enda rätta.

Jag har ju fobi mot separationer och känner typ att jag får panikångest och vill bara dö vid separationer från den jag älskar och är tillsammans med. Därför klarar jag inte av att göra ett definitivt slut. Han vågar inte heller, eftersom han inte säger något utan lägger över det på mig. Vi är lika rädda båda två, så vi hoppas nog att det ska dö ut av sig själv till slut genom att inte ha någon kontakt.

Jag vill göra slut på ett snyggt och moget sätt, men vill inte bära ansvaret för vårt slut, för då går han vidare direkt och då dör jag inombords.

Hur gör man slut?

molly50

Tue 13 Sep 2022 09:28

#8

Att han blev svartsjuk och kontrollerande efter din otrohet är kanske inte så konstigt.
Men det finns ju också gränser för hur länge man får straffa någon för det.
Jag tror inte att ni är kompatibla med varandra och det lär inte bli bättre om ni skulle försöka igen.
Så jag tror att det bästa för er båda är att ni går vidare på varsitt håll och kanske träffar någon som kompletterar er bättre.
Hur gör man slut?
Ja,det är väl aldrig lätt.
Men jag tror att det är bättre att bara dra av plåstret på en gång istället för att dra ut på det.

Anonym (råd) Trådstartaren

Tue 13 Sep 2022 09:55

#9

Anonym (What) skrev 2022-09-12 23:32:20 följande:

Du var otrogen, men blev irriterad när han inte vågade lita på dig efter det? Om man varit så dum att man varit otrogen men vill reparera skadan så får man sätta sitt ego åt sidan och återge lite kontroll till sin partner. Dvs, han borde ha fått tillgång till din telefon om det gjorde honom tryggare, det borde du ha kunnat acceptera efter vad du utsatte honom för.

Ni kommer aldrig kunna reparera detta, ni är för olika och vill hantera problemen på olika sätt. Han kan inte lita på dig och blir kontrollerande, men det tillåter inte du och då blir han ännu mer orolig, då är den onda spiralen igång. Det är inte heller rimligt att han ska begränsa dig, samtidigt som han inte vågar göra annat. Du skriver själv att du inte saknar honom nu, utan det ni hade. Låt relationen bli ett minne och gå vidare, förhoppningsvis med någon som passar dig bättre. Och för guds skull, var inte otrogen mot nästa partner...

Ja vi vill hantera problemen på olika sätt. Han, genom att jag ska straffas och bevisa för honom att jag ändrat mig och verkligen är där för honom och vill satsa fullt ut!!! Detta har jag gjort tidigare, men då kör han över mig med att straffa mig att inte resa, inte få bestämma över något i hemmet, inte ställa några krav etc och mina behov ska inte gå före, utan i sista hand....tills jag lärt mig att göra saker RÄTT!!

Det låter som att hunsa en hund eller ett barn. Men det har inte fungerat på hans barn, utan de säger att de drar om han beter sig så. Det har inte fungerat på hans ex heller, då det har dragit.

Mitt sätt att vara otrogen och träffa andra när han gör slut, eller om jag känner mig kränkt och utanför ÄR helt fel!! Men jag vill ge och ta. MIn sämre sida kommer fram när han trycker ner och förminskar mig och vill lära mig veta hut. Det är väl inte så man gör med vuxna människor!!

Att ta konsekvenserna efter mina felsteg är väl på ett sätt rätt. Men han menar att jag ska straffas och inte få göra något som jag vill på typ ett halvår. Det är ju nån slags tortyr.

Det är inte lätt för honom och inte för mig. Vi kompletterar inte varandra. Även psykologerna säger att han inte kan straffa mig för det som varit hela livet, utan måste bestämma sig för att släppa det eller inte!! Han känner ingen tillit eller lugn med mig och då kan han ju inte vara med mig. Jag känner inte närhet och jämlikhet i relationen, utan känner mig nertryckt och utanför i familjen. Då blir jag som ett barn att jag gör "dumheter" utanför förhållandet för att känna mig bekräftad och tillräckligt bra. Annars hade jag gått under, eftersom han dagligen tycker att jag är en nolla, nervöst lagd, egoistisk och mytoman.

Anonym (What)

Tue 13 Sep 2022 15:00

#10

Anonym (råd) skrev 2022-09-13 09:55:41 följande:

Ja vi vill hantera problemen på olika sätt. Han, genom att jag ska straffas och bevisa för honom att jag ändrat mig och verkligen är där för honom och vill satsa fullt ut!!! Detta har jag gjort tidigare, men då kör han över mig med att straffa mig att inte resa, inte få bestämma över något i hemmet, inte ställa några krav etc och mina behov ska inte gå före, utan i sista hand....tills jag lärt mig att göra saker RÄTT!!

Det låter som att hunsa en hund eller ett barn. Men det har inte fungerat på hans barn, utan de säger att de drar om han beter sig så. Det har inte fungerat på hans ex heller, då det har dragit.

Mitt sätt att vara otrogen och träffa andra när han gör slut, eller om jag känner mig kränkt och utanför ÄR helt fel!! Men jag vill ge och ta. MIn sämre sida kommer fram när han trycker ner och förminskar mig och vill lära mig veta hut. Det är väl inte så man gör med vuxna människor!!

Att ta konsekvenserna efter mina felsteg är väl på ett sätt rätt. Men han menar att jag ska straffas och inte få göra något som jag vill på typ ett halvår. Det är ju nån slags tortyr.

Det är inte lätt för honom och inte för mig. Vi kompletterar inte varandra. Även psykologerna säger att han inte kan straffa mig för det som varit hela livet, utan måste bestämma sig för att släppa det eller inte!! Han känner ingen tillit eller lugn med mig och då kan han ju inte vara med mig. Jag känner inte närhet och jämlikhet i relationen, utan känner mig nertryckt och utanför i familjen. Då blir jag som ett barn att jag gör "dumheter" utanför förhållandet för att känna mig bekräftad och tillräckligt bra. Annars hade jag gått under, eftersom han dagligen tycker att jag är en nolla, nervöst lagd, egoistisk och mytoman.

Förutom att vi på FL ser att den enda lösningen för er är att göra slut, så ser du samma sak utifrån hur du beskriver det. Såsom du känner dig behandlad ska man inte känna i en relation. Ta det med dig till framtiden att söka efter någon som också är extrovert och vill ut och göra saker, så tror jag att ni får bättre förutsättningar för att respektera varandra.

Gör slut genom ett ärligt samtal, det är okej att tycka att det känns fruktansvärt. Det är inte ett tecken på att det är fel beslut, bara att det är synd att det blev som det blev. Men kom ihåg att det är bättre för dig (och honom) i längden. Det är fantastiskt när man hittar någon man kan fungera med i det långa loppet!

Kan vi hitta tillbaka?

INNEHÅLL