Inlägg från: Anonym (Gråtfärdig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Gråtfärdig)

    Sömnproblem jag orkar inte...

    ... eller ja, orka måste jag ju men jag bryter snart ihop.

    Har en snart 11 månaders som vägrar somna lugnt. Varje kväll och natt är en kamp, med barn som övertrött kryper över mig, skallar mig, stoppar fingrar i min näsa och öron, river håret i tinningarna. Det kan ta 2-3 h innan nån form av lugn uppstår och det gör faktiskt ont på riktigt med så mkt smällar och riv. Sen kan det bli någon eller ett par timmars sömn och sen är det en timme i taget sömn med barn som helt plötsligt illvrålar, skallar en från krypläge 30 cm upp, och absolut ingen sammanhängande sömn. Tror min djupsömn på natten är förvinnande liten. Det här har nu pågått 2 månader och jag är helt slut. Drömmer allt mer stressade mardrömmar och vaknar själv ofta med ett ryck och ångest.

    Vi har testat att lägga en i taget så en av oss föräldrar skulle få sova men då vägrar barnet sova totalt. Testat egen säng, det går nån gång men sen är det fullt ös i den och illvrål.


    Är helt slut. Min närhet till min sambo är borta, vi får noll egentid som vuxna. vi har testat att lägga tidigt, lägga sent, mata, inte mata.

    Jag är bara helt gråtfärdig av brist på en endaste enda natt som inte är såhär.

    Behöver bara en kram. Pepp. Vad som. Just nu känns det som det här aldrig kommer gå över.

  • Svar på tråden Sömnproblem jag orkar inte...
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (4 barns mamma) skrev 2022-09-13 21:57:34 följande:

    Jag tror så här enligt min erfarenhet av fyra barn. Korta ner eller ta bort sovtiden på dagen markant. När barnet Är trött på tidiga kvällen så leker du med hen. busar på ordentlig. Mycket kvällsmat i form av helst gröt. Välling i sängen o lär barnet sova själv. När barnet kan somna själv kommer hem oxå kunna somna om själv på natten då hem vaknar. 


    Det kan nog ta nån vecka med bråk men det är SÅ värt det.

    Jag gjorde som du med mitt första barn o det var jobbigt. Så med de andra tre gjorde jag som jag beskrivit ovan.
     


    Hoppas du håller ut. KRAM


    Barnet sover oftast en gång per dag, att minska ned ytterligare är ju ingen sömn dagtid. Vi har alltså testat att leka i kanske 2-3 h på kvällen tills barnet är så trött att han gnuggar sig i ögonen och inte orkar. Välling i babysitter bredvid säng så barnet somnar själv där. Men när vi sen lägger i egen säng är det ofta klarvaket igen och kryp runt och gråt till vi lyfter upp i vår säng och då är det övertrötthetskryp i timmar med konstant babbel och gnäll och gråtskrik.

    Det är tydligt på ljud och kroppspråk att barnet är jättetrött men det blir noll lugn sömn. Jag har slut på ork just nu. Att aldrig kunna sova utan att veta att man kommer bli väckt att illvrål eller en smäll på huvudet och sen inte veta om man får somna om igen eller om det kommer ta 2 h till är okej ett tag men jag ser absolut ingen förbättring eller förändring dessa 2 månader.
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (Tretre) skrev 2022-09-13 22:01:25 följande:

    Barnet är säkert bara i någon fas nu. Tänk att de inte vara för evigt.  


    jag fick lära mig att ? sömn föder sömn? kanske behöver barnet en extra sovstund på dagen?  


    eller blir mer aktiverat På dagen? 


     


    Mer aktiviteter på dagen går inte. Vi promenerar, leker, går på öppen förskola, läser, övar kryp och gång. Ger barnet möjligheter att sova när han vill, men det är ofta bara en gång per dag nu. Äter regelbundet, har fasta rutiner. Leker lugnare på kvällen men ändå så barnet blir trött.

    Faser i all ära men 2 mån av att detta sett exakt likadant ut är en lång, lång fas.
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (4 barns mamma) skrev 2022-09-13 22:09:50 följande:
    Jag menar minska ner på sovtiden så hen sover en kortare stund. Sen att barnet får lära sig att somna själv i sängen. Att hen känner sig trygg där. 
    Väcka barnet dagtid när det väl sover?

    Ger du vällingen liggande i spjälsängen då? Eller hur menar du?
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Citronella skrev 2022-09-13 21:53:54 följande:

    Sätt på barnet vantar som man använder till bebisar så barnet inte gör illa dig. Har du pratat med BVC? Jag tänker så det inte är något fysiskt t.ex allergier som gör att han får ont i magen. 


    Vantar skulle sitta på händerna ca 1 sekund. 


    Inget alls tyder på att det är magvärk. Magen funkar bra. Det är som att det bara helt enkelt inte finns nån ro med sömn. 

    Jag trodde det var en fas när barnet precis började lära sig gå men nu går han och det har bara blivit värre.

  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (D) skrev 2022-09-13 22:13:59 följande:

    Men självklart måste ni dela upp er. Förstår ni inte det själva? 

    En får ta barnet och den andea får sova ostört i annat rum. Går det ej så får den personen övernatta på hotell eller annat. 


    Läste du mitt inlägg? När vi nattat själva har det slutat med ett barn som kryper fram och åter i sängen efter några h och inte hittar något lugn. Är vi två är det något lugnare men barnet sover någon h åt gången. 


     

  • Anonym (Gråtfärdig)
    elin1989 skrev 2022-09-13 22:22:14 följande:

    Testa eget rum i egen säng? Många barn blir störda när de blir lite större, ljud etc. Ni måste dela upp er för att orka. Jag skulle lägga ner barnet i sängen och lämna rummet, gå in och ut och lägga ner igen om det blir för mycket kaos och skrik.  


    Vi har testat. Dels verkar ljud inte störa dagtid med sömn, barnet sover  i vagn brevid massa ljud i kök och så utan något problem alls.

    Det som händer kvällstid är att barnet inte helt enkelt kommer till ro kvällstid. Det är kryp direkt. Runt i spjälsängen. Ställa sig upp. Lägga sig ned. Gråt tills det hulkas. krypa på knä i mer stress till man slår huvudet i kanten på spjälsängen lite för hårt och gråter av det.


    Det är som att det är något med just nattning på kvällen som inte går. Som att barnet är så himla besviket att det kämpar med allt han har för att inte behöva sova, och stressar upp sig själv så det blir blöjbyte av det hela.

    Vi har inte haft en hel natts sömn på 11 månader nu snart. Inte ens en halv natt.

  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (4 barns mamma) skrev 2022-09-13 22:24:11 följande:

    Ja precis. Låt inte barnet sova så länge kanske. 


    Sen skapa en rutin efter leken där det varvas ner. Ge gröt o sen välling i spjälsängen. Nån liten nattlampa. Kanske nån saga eller lugn sovmusik. 


    Det kommer ju ta ett tag, men jag lovar de kommer att funka. Gå in med jämna mellanrum och säg godnatt o lägg ner barnet igen då hen skriker till en början. 


    Jag önskar det skulle gå.

    Men vi har haft dagar med totalt typ en timmes sömn och samma visa kvällstid. 


    Vi har nedvarvning. Efter lek sitter vi i soffan och tittar i bok lugnt, lugnt. Sen har vi givit vällingen i babysitter för att inte barnet ska dricka liggandes platt. Men även om barnrt somnar är det ändå klarvaket när vi byter sovplats.

    Vi har spjälsängen i vårt sovrum för att vi bor så vi inte har så många ?andra rum?. 

  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (John Blund) skrev 2022-09-13 22:44:33 följande:

    Skulle det funka att sova i vagn ett tag? Du skulle i alla fall veta att du inte skulle bli skallad under natten. 

    Ett annat tips är att dela upp natten i två 5-timmars pass, 20-01 och 01-06 till exempel. Du tar ett och pappan tar ett. Helt värdelöst ur social synpunkt för de vuxna, men ibland får man prioritera sömnen. Det handlar bara om en kort tid.

    Sovpåse? Begränsa barnets rörlighet en aning så att det inte blir en massa krypande och slående.


    Har testat vagn nattetid (det känns på riktigt som vi testat allt, vi har strukit bort allt vårt sociala liv totalt för detta bara för att kanske få sömnen att fungera) men barnet blir skitarg av att vakna med sele och utan sele lämnar jag inte barnet i vagn nu, då kommer det sluta med barn som ramlat ur vagnen.

    Social synpunkt är ändå kört, jag är mest bara osäker hur vi skulle få till det när nattningen i sig tar sån tid. Här somnade barnet precis nu efter att vi till slut tog upp barnet och lekte ett varv till så jag ska sova nu. Inte hållbart att göra så men trötthetsdesperationen är vad den är just nu. 


    Sovpåse? Funkar det? 

  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (Humlan) skrev 2022-09-13 22:54:48 följande:

    Jag/vi har aldrig legat bredvid något av våra barn.
    Läst saga med barnen i spjälsängen, juniorsängen. Läst 1 saga eller 2 korta.
    Sagt God natt sen gått ut från sovrummet.
    Inte haft någon nattlampa utan haft det mörkt, dock inte kolmörkt iom lyse i dörren då det stått på glänt.
    Barnen har alltid somnat direkt eller legat och lekt med nalle snutte och bara legat och babblat för sig själv.

    Man har så mycket närhet på dagar och kvällar och hinner med det  då. Men sängen är deras egna har vi sagt och vår säng är vår säng.
    Vi har 5 barn idag stora 22, 20, 17,17,15 år. 
    22 åringen har en son på 14 månader och dom gör likadant hemma, läser säger god natt går ut.
    Det har dom gjort från början
    Nu om ni orkar så ge det 10 dagar benhårt somna själva i egna sängar, stötta varandra när orken är slut. Det kommer bli bra


    Tack, men jag fattar inte hur det skulle funka. Sagorna är ju mer att barnet petar med boken eller försöker äta nån sida. Det blir ju lugnare för att vi sitter ned då men det är ju ingen riktig sagostund som för äldre barn.

    Barnet här ligger alltså inte och babblar lite lugnt eller kramar nalle utan vrider sig hetsigt, kryper runt, ställer sig not spjälsängen, och börjar storgråta. Vi har också inte annat val än att ha spjälsängen i sovrummet (eller vardagsrummet) i dagsläget. Det låter som vi har olika typer av barn, jag kunde inte lägga ifrån mig barnet första månaderna utan storgråt, utan bodde typ i en soffa med barnet på mig.
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (Mman) skrev 2022-09-14 08:18:54 följande:

    Alla barn är olika, samma barn har dessutom olika beteenden med olika personer. 

    Det jag märker på dina i lägg är att det finns ett förslag som du inte ens bemöter. 
    Att dela på er så att en sover på annan plats med öronproppar om så behövs. 

    Det svaret du ger är att det blir värre då, hur kan det bli värre än att ni ändå inte får sova oavsett? Du skriver att ingen av er fått sömn på först två månader och sedan uppfattar jag det som att du menar 11 månader. 

    Dela på er så att en får sova, det är ju bättre än att ni båda ska vara vakna, eller?? 


    Jag är trött så jag skriver kanske inte på min allra mest förståeliga nivå.

    Det här med extremt krypande och mer orolighet har skett i 2 mån. Barnet är 11 mån. Såklart får vi ju någon sömn, annars hade vi ju krasst sett inte överlevt, men den har aldrig varit bra och blivit värre dessa 2 mån av ökad nattoro.

    Ett av huvudproblemen är själva insomnandet som kan ta 2-3 h. Det är där det inte hjälpt att vara ensam. Efter det skulle en av oss kanske kunna sova på soffan någon h då barnet har en tid det sover innan nattvaknandet startar Men då har vi liksom slocknat i sängen. När barnet sen vaknar upp igen nånstans 00-0130 så har det varit lättare att få till nån form av omsomning när vi båda varit nära, eller en vyssat barnet och en kanske hämtar mat. När man varit ensam då har det urartat i hög gråt med tårar och sen fick vi ändå hjälpas.

    Jag är medveten om att vi verkligen borde försöka ändra något men när man är så trött så är känslan av ett barn som gråter hysteriskt och försöka lugna då ensam nästan övermäktig.

    Kanske blir det så att vi får ta en vecka med varannan natt ändå bara för att få några nätters hel sömn så man kan tänka klart i omgångar, även om det kommer ge varannan natt av ännu mindre sömn. 
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (Mman) skrev 2022-09-14 08:54:44 följande:
    I detta är du långt ifrån unik och det är detta jag tror problemet grundar sig i. Redan tidigt tror jag att ni skapade en del av detta problemet. Alla spädbarn gråter eller storgråter, det är så spädbarn kommunicerar. Om de vuxna då gör ALLT för att barnet inte ska gråta eller gör allt för att trösta barnet SÅ FORT barnet gråter föder det ett beteende i barnet, barnet får bekräftelse genom att gråta och varje gång de vuxna blir stressade så får barnet sin bekräftelse.

    Försök att bryta detta mönster, din son tar inte skada av att du låter honom vara en stund när han skriker. Jag menar såklart inte att du ska stänga dörren till rummet och gå, men bekräfta inte beteendet. 

    Och ja, självklart ska ni dela på er! Kan faktiskt inte förstå att ni inte gjort det än....

    Jag har hört detta. Jag har också hört motsatsen, att vissa barn faktiskt behöver mer närhet än andra och att så små barn inte lär sig och drar slutsatser utan bara är precis i ögonblicket. Jag satt alltså i början med hörselkåpor på då det inte var många ögonblick som var lugna de första 3 månaderna. Andra mammor hade barn de kunde lägga i babygym, vårt var oanvänt då det bara blev gråt så fort jag la ifrån mig barnet.

    Som sagt har vi bara ett sovrum och ett vardagsrum, vi bor litet. Jag har inte tänkt att det ger så mkt att dela på oss efter läggning då den i sig tar sån tid, men det får bli ett försök för att vi själva kanske ska hitta lite egna ideer varannan dag iaf med lite vaknare hjärna. 


     

  • Anonym (Gråtfärdig)
    sextiotalist skrev 2022-09-14 09:26:07 följande:

    Jag förstår desperationen. Men nu har ni ju testat allt, dvs allt som ingår in konceptet läggning, sova.
    Mitt tips är att bryta allt. Ni struntar i läggtider (förstår att det inte är lätt med flera barn). 
    Tips (om det finns flera barn, göra en koja under soffbordet/köksbordet, nu ska ni campa. 
    Sitta i soffan och vara vuxen, låta barnet vara med och somna i soffan.

    Jag nattade aldrig sonen under första året (utom när jag fick ett ryck att testa 5mm, idioti jag vet). Men sonen var med oss i soffan, om vi gick ut och gick etc. Det var först när vi själva gick och la oss som han lades i sängen (samsov med honom). Vi har ytterst sällan haft långa nattningar och sonen fick den sömnen han behövde


    Vi har bara ett barn. 

    Ja, det kanske är en tanke. Det har ju blivit ett sånt fokus på läggningen nu av alla problem att vi redan kl 17 om dagarna börjar stänga ned allt annat och sen bara försöka göra allt perfekt för att hitta en väg. Just då vi är så trötta. 
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (M) skrev 2022-09-14 23:39:57 följande:

    Jag är ledsen men ni måste tyvärr låta barnet skrika tills det somnar själv i sin säng. Det tar ca 3-4 kvällar sedan kommer barnet inte skrika mer när det ska sova. Vi har gjort så med 4 barn och har aldrig sedan haft problem med läggning. De har accepterat och känt sig trygga i att det är natt och då ska man sova. Ser ingen annan lösning. Jag brukar buffa pà bebisens bak när det börjar gny om natten och det hjälper tillsammans med att man har på white noise. Rekommenderar Fisherprice moln...


    Vägrar. 

    Eller snarare tror jag inte på den. Jag tror krasst sett inte på att låta ett litet barn utan konsekvensförståelse gråta tills det somnar av utmattning. Det känns helt fel för mig.

    Funkade för er, kul. Men jag ser noll indikation att det skulle funka för oss.  White noise och molnleksaker går också helt bort, det väcker snarare mitt barn. 


    Så jag är ledsen min din lösning tänker vi tyvärr inte prova.

  • Anonym (Gråtfärdig)
    sextiotalist skrev 2022-09-16 13:20:25 följande:
    Som jag svarade innan. Sonen spydde ner sängen när jag försökte det, vet inte ens om det är värt det. Nej, det blev inte bättre, snarare värre, efter tre dagar så insåg jag det idiotiska och fick ett barn som gallskrek när han fick syn på spjälsängen. Det tog ett par månader att reparera skadan.
    Det är detta jag är rädd för skulle hända, och det är varför jag inte kommer testa skrik-dig-till-sömns-metoden.
  • Anonym (Gråtfärdig)
    sextiotalist skrev 2022-09-16 14:03:07 följande:
    Jag föreslår att du till helgen, kanske redan i kväll, testar mitt förslag. Förbered en myskväll i soffan, lite gott till er vuxna (om det går) en bra film, som inte skrämmer barn. Eller än bättre, en tråkig film. Ta en filt och kryp alla tre under den. Småprata ni vuxna med varandra 
    Och till ert barn säger ni att ni ska ha en mysig kväll tillsammans. 
    Om han somnar, så låt honom ligga kvar tills ni ska lägga er
    Kruxet är att vår lille är för liten för det. Sätter vi oss i soffan ska man mer klättra över soffan, krypa överallt i den, äta en leksak och bli arg för att man inte får krypa med huvudet först nedför kanten :). Släpper vi ned på golvet tultas det iväg väldigt instabilt och ramlas.

    Men det går ju absolut att bara typ äta något och sen ha ett fikagottbord i vardagsrummet, och varva ned ändå, så det inte blir äta-tänder-pyjamas-säng där vi börjar planera nattning långt innan middagen.
  • Anonym (Gråtfärdig)
    Anonym (Helena) skrev 2022-09-16 14:50:37 följande:

    Nu var det ett tag sedan våra var så små men ger ett litet försök ändå. 

    Tanke 1)
    Välling åt barn 1 hos oss (barn 2 vägrade ).  Då gav vi det halvsittandes (kudde under ryggen) i sängen samtidigt som vi läste. Aldrig somna med vällingflaskan i munnen utan urdrucken så tog vi undan den, läste klart, sa god natt och släckte. Låg/satt bredvid beroende på ålder och säng. 

    Tips på böcker är ju enkla som Totte och liknande. De förstår mer än man tror och det är bra att läsa, men det är helt oviktigt egentligen här. Barn 2 älskade Totte och kisse vid den åldern. Vi både såg youtube-filmen och läste boken miljontalsgånger.... 

    Tanke 2)
    Men en annan tanke - ni låter barnet somna i sittern. Vaknar barnet när det landar i sängen kan jag nog förstå det. Testa att värma upp sängen med vetekudde så det inte är iskallt när ni lägger ner barnet. Jämför med att någon rycker av täcket när du sover, det skulle inte vara poppis. Så varmt hela vägen till sängen. 

    Tanke 3)
    Samsov - men lägg er bara en förälder med barnet. Gör som ettan ovan. Halvliggande läge välling och läsa bok. Ta bort flaskan och god natt. 

    Tanke 4) 
    Kompliment till ovan: Ha på svag lugn musik i bakgrunden när det är sovdags. Gärna samma musik varje kväll som ni står ut med (vaggvisor, klassiskt, jazz, vad ni nu gillar). Eller kanske lite pratradio typ P4 om ni hellre tycker det är bra. 

    Tanke 5)
    Jag vet att jag övervägde det ett par gånger med varje barn, men gick aldrig så långt. Har ni bil - ut och åk på nätterna. Se till att barnet får mer sammanhängande sömn. Den andre föräldern får sova i lugn och ro hemma. Jag vet att det är ett desperat tips, men ibland gör man sådant som krävs. 

    Inget kommer vända över en natt. Hitta någon metod ni fått tips om i tråden där ni tycker ni kan testa en vecka eller två. 

    Sedan det med att inte sova på dagen - barn är jätteolika. En del kan sova tre timmar vid samma ålder som er, andra sover tio minuter, (jodå kompisens barn var sådana). Inget är rätt eller fel, ni ska hitta det som passar ert barn. 

    Du önskade en stor kram. Det får du här! ==> KRAM! Hjärta

    Det är jobbigt, jag vet, vi har också varit där, dock inte så här. Men det är jobbigt.



    Tack.

    Jag vet ju att det är en viss tid. Men mitt i det är det ändå jobbigt. 
Svar på tråden Sömnproblem jag orkar inte...