Sömnproblem jag orkar inte...

Jag är ledsen men ni måste tyvärr låta barnet skrika tills det somnar själv i sin säng. Det tar ca 3-4 kvällar sedan kommer barnet inte skrika mer när det ska sova. Vi har gjort så med 4 barn och har aldrig sedan haft problem med läggning. De har accepterat och känt sig trygga i att det är natt och då ska man sova. Ser ingen annan lösning. Jag brukar buffa pà bebisens bak när det börjar gny om natten och det hjälper tillsammans med att man har på white noise. Rekommenderar Fisherprice moln...

Jag är ledsen men ni måste tyvärr låta barnet skrika tills det somnar själv i sin säng. Det tar ca 3-4 kvällar sedan kommer barnet inte skrika mer när det ska sova. Vi har gjort så med 4 barn och har aldrig sedan haft problem med läggning. De har accepterat och känt sig trygga i att det är natt och då ska man sova. Ser ingen annan lösning. Jag brukar buffa pà bebisens bak när det börjar gny om natten och det hjälper tillsammans med att man har på white noise. Rekommenderar Fisherprice moln...

Vi har, med båda barnen upplevt, att för lite dagsömn försvårade både nattning och försämrar nattsömn. Strax innan året, sov båda våra barn fortfarande tre gånger om dagen. Om vi ruckade på det, blev det genast övertrötta och kom aldrig till ro, vare sig för nattning eller för ordentlig sömn.

När, framför allt ettan, krånglade med nattningar bytte vi också taktik. Istället för att somna i sängen (som hon ett tag vägrade och började bråka om så fort vi andades säng), hoppade vi över pyjamas, satte henne i selen och spelade lite piano, tittade på teve, eller gick runt hemma. Då fattade hon inte att det var nattning på gång, och somnade utan att behöva jaga upp sig innan. När det inte fungerade längre, bytte vi taktik igen. Så lite rutiner som möjligt, var tydligen hennes melodi!

Ok, jag kommer nu med ett förlag som kan uppfattas kontroversiellt. Ta inte upp barnet. Låt barnet knorra, vrida sig, klaga skrika. Vaddera sängen. Ha sängen bredvid er säng men en bit bort. prata lugnt och säg godnatt. Men gå inte barnet till mötes här. I värsta fall får barnet skrika sig själv till söms medan man sticker in en hand som klappar och visst att vi ÄR här. Det kan ta dagar, veckor men barnet lär sig sen att det är lönlöst att försöka. 

För barnet ÄR tryggt. Ni ÄR i hens närhet. Detta är knorr och sätta sig på tvären och då gäller det att härda ut och vara konsekvent.

så skaffa hörlurar, airpods som stänger ute ljud (som trebarnsmor gjorde jag detta med sista och det funkar). Barn ställer om sig snabbt. 

En gång skällde jag t.o.m. ut mitt lilla hjärta på 12 mån. Han blev så ställd och titta på mig med stora ögon. Så somnade han tvärt (vill lägga till att jag aldrig brukar skrika på barnen).

jag tror barn mår bra av tydlighet. Att man är konsekvent och inte viker sig. Kärleksfull men bestämd. Det finns inte på kartan att mina föräldrar eller generationer tidigare skulle accepterat att barn agerade på detta vis. Och det har blivit folk av dessa barn. Vi föräldrar måste tillåtas att få vara hårda med. Annars överlever vi inte.. och relationen måste hålla för allas skull.

sen spände min mandats en skrikande son i vagnen (han hatar det) och gick en 3 timmars promenad så jag fick sova, och sen byttes vi av.

det kommer att ordna sig! Men det handlaren att överleva tiden fram tills det ordnar sig.