Hur stöttar jag bonusdottern som vill bo varannan vecka men inte "får" av sin mamma?

Bonusdottern är 12,5 år och har i många år sagt att hon vill bo vecka-vecka. Hon har bott mest hos sin mamma hela livet - från att ha sett pappan varannan helg när hon var 2-4 år, till att vara hos oss onsdag-söndag och sedan ett halvt år från tisdag till måndag (morgon, byte i skolan).

Det har hela tiden varit tal om att det hela skulle trappas upp till varannan vecka, men mamman har hela tiden ändrat sig. Ett tag var det sagt att "skolåldern" var en bra tidpunkt för vv, men när dottern började skolan så ändrade mamman sig.

För ca ett år sedan (då dottern ännu var 11) gick det genom tingsrätten - där också dottern hördes och hon sa att hon ville bo varannan vecka, helst med byte på måndagar. Hon sat att hon sagt etta till modern men att modern "inte vill förstå".

Tycärr var domaren i detta fallet en typisk mammastödjare och dessutom en certifierad medlare, så han sa bara "det bästa för barnen (det finns också ett yngre barn i bilden) är att ni kommer överens!" och mamman hävdade då att dottern blivit manipulerad av socialtanterna och itne alls ville bo vecka-vecka så hon kunde bara kompromissa med att barnen är hos sin pappa 6 dagar. Ingen ställde henne mot väggen för att fråga om 6 dagar fungerar, varför skulle inte 7 dagar fungera då?

Nu kan man alltså inte gå vägen genom tingsrätten igen (börjar också bli ganska dyrt), men dottern har frågat "när kommer de där tanterna prata med mamma?" och "när får jag bo vecka-vecka?".

Enligt avokaten så har hon som 12-åring rätt att bestämma själv, alltså att hon kan komma till sin pappa och ingen myndighet kommer då att plocka hem henne till mamman on hon uttryckt sin vilja.

MEN hon vågar inte... Mamman är väldigt klängig på henne, skriver varje dag,går på varje träning osv. Är ganska gränslös tycker jag själv....  Och det är väldigt tydligt att bonusdottern inte vågar prata med sin mamma direkt om detta.

Så vad gör man? Tips?