Hur stöttar jag bonusdottern som vill bo varannan vecka men inte "får" av sin mamma?

6 eller 7 dagar gör väl ingen större skillnad? 

Detta är väl inget dottern ska kommunicera med mamman, det får hennes pappa göra. Pappan får ta striden, det ska inte dottern göra. 

Nu vet jag inte helt hur underhållsbidrag funkar, när det endast gäller ett par dagar extra hos den ena förälder än hos den andra...
Men kan det inte vara så fult att mamman säger nej, bara för att få lite extra pengar av pappan?!
Pengar hon inte alls får om dottern bor 50/50 hos bägge :O

Jomen symboliken, det förstår jag inte riktigt. Det är ju i princip varannan vecka. Det är bara en dags skillnad. 

OK, så om båda blir avfärdade av mamman så vill du hellre att dottern tar diskussionen än hennes pappa.  Märkligt, och taskigt. Din man är en vuxen och får ta fighten.

Han kan meddela nästa vecka att dottern vill stanna i 7 dagar och då blir det så. Han får ta fighten och inte vara så mesig.

Gå till tingsrätten igen. Ni måste inte anlita advokat, ni hörde ju vad den förra sa, bara upprepa det och påpeka att dottern själv vill detta. Träffar hon ens soc-tanter längre som mamman kan påstå manipulerar henne? Och kräv att flickan ska höras på egen hand, utan några föräldrar närvarande alls, i så fall ett barnombud som stöd om hon inte vill sitta själv. Ju äldre hon blir desto tyngre väger hennes ord! Och advokaten har rätt, mamman kan inte tvångshämta henne. Om flickan vill komma till er en dag tidigare är det väl bara att hon åker hem till pappan efter skolan just den dagen.

Mamman fattar inte att hon skadar relationen till dottern.

MEN. Det är fortfarande pappan som ska ta detta och inte du. Varför startar inte han en egen tråd? Är det bara du som bryr dig eller är han konflikträdd?

Det är barnets far som har ansvaret. 
Ta ett kliv tillbaka ts.

Överlåt till pappan och mamman till barnet att sköta detta,

Steg 1 är att pappan skaffar sig en ryggrad.

Stag 2 är att han tar ett lugnt och sansat samtal där han beskriver att detta är vad han och flickan vill, och att han nu kommer hämta efter träningen.

Steg 3 är ju att HAN dyker upp på träningen, inte väntar på att flickan ska "smita" från mamman  utan att han är där och säger till mamman att nu följer flickan hem med mig. (Eftersom du förväntar dig att flickan ska "smita" till pappan och nämner telefonen antar jag att pappan inte bryr sig om  dyka upp på träningen utan låter mamman sköta det praktiska).

En liten reflektion.Det känns som att det framför allt är du som driver frågan och varken pappan eller dottern egentligen orkar ta striden - kanske det är de som ska bestämma hur de vill sköta relationen med mamman?

Kan det vara så att när du frågar "visst vill du vara vv?" svarar flickan ja, och när mamman frågar "visst fungerar det bra som det är nu?" svarar hon ja, helt enkelt för att hon inte vill bråka med någon av er?

Steg 1 är att pappan skaffar sig en ryggrad.

Stag 2 är att han tar ett lugnt och sansat samtal där han beskriver att detta är vad han och flickan vill, och att han nu kommer hämta efter träningen.

Steg 3 är ju att HAN dyker upp på träningen, inte väntar på att flickan ska "smita" från mamman  utan att han är där och säger till mamman att nu följer flickan hem med mig. (Eftersom du förväntar dig att flickan ska "smita" till pappan och nämner telefonen antar jag att pappan inte bryr sig om  dyka upp på träningen utan låter mamman sköta det praktiska).

En liten reflektion.Det känns som att det framför allt är du som driver frågan och varken pappan eller dottern egentligen orkar ta striden - kanske det är de som ska bestämma hur de vill sköta relationen med mamman?

Kan det vara så att när du frågar "visst vill du vara vv?" svarar flickan ja, och när mamman frågar "visst fungerar det bra som det är nu?" svarar hon ja, helt enkelt för att hon inte vill bråka med någon av er?

Vad ha pappan själv drivit i detta utan att du hjälpt till? Som vårdnadshavare har han så mycket mer makt än vad du har så det blir märkligt att det är du som engagerar dig så mycket i detta när det bara är han själv som kan driva igenom frågor. 

Om situationen nu är så låst som den är och de redan varit ett varv i tingsrätten så är nog det enda raka att säga som det är till barnet och samtidigt göra hennes situation mer hanterbar: mamma och pappa kommer inte överens om dagarna men 6 dagar är ju nästan en vecka och vi nöjer oss med det nu. Då kan hon slappna av i det som är bestämt och inte bära vidare föräldrarnas konflikt inom sig. 

Det är liksom som det är. Man får acceptera en situation om man inte kan förändra den. 

Och du måste ta ett steg tillbaka. Din man är den som borde skriva inlägg här, din man är den sommarisen säga till mamman att nej hon åker inte till dig efter 6
Dagar utan efter 7, du beter dig löjligt och nu får du skärpa dig. Om han inte gör det så får han stå för det. Du ska inte göra något mer.