Vår fyraåring har inga kompisar

Varför får han inte vara med då?

Det undrar vi också. Han är snäll och omtänksam och vi kan inte se någon anledning till varför ingen skulle vilja leka med honom 

Jobbig situation. Känner igen mig en del med vår sexåring. Har ni tagit upp det med personalen på förskolan, vad säger de? För oss har det inte varit på den nivån att de har sprungit ifrån honom, men att vissa barn t ex utmanat andra barn att göra saker de egentligen inte ville typ hoppa nerför kullen så att vårt barn slog sig. Ingen vuxen har uppfattat situationen så som vår son gjorde så det har varit kämpigt. Han hade vänner bland de äldre men det sista året på förskolan hade ju dessa vänner börjat förskoleklassen och nu i förskoleklass har har fått nya kompisar som inte gått på den förskolan men det känns ändå lite konstigt och synd att han inte känner sig särskilt när någon av dem han känner sedan tidigare som går i samma klass eller parallellklassen. Vi ska bjuda hem de nya kompisarna och hoppas att det går bättre. 

Svart att veta varfor de gor sa. 
Om det hade varit mitt barn hade jag istallet forsokt hitta fritidsaktiviteter dar han kan traffa andra barn, och inte bara barn fran forskolan eller omradet. Det ar ju ocksa lattare att bonda om man har ett gemensamt intresse. Kanske 4H, fotboll, gymnastik, snickra, simma eller vad som nu finns tillgangligt. Dar kanske han hittar en kompis att bjuda hem lite da och da?
Har du slakt i narheten? Det kanske finns kusiner eller andra som han kan leka med parallelt, nar det just nu ar kompistorka. Huvudsaken att han inte kanner sig utanfor, utan far umgange oavsett situationen pa forskolan. 
Sen hade jag forsokt se om det fanns nagon potentiell kompis pa forskolan som han kanske anda skulle passa ihop med och forsokt bjuda hem den. Det kanske gar battre nar de bara ar tva och inte hela forskolan, och jag hade dessutom hallit ett oga pa leken, sa att det hela gar bra. Om de t ex. inte vet vad de ska leka med sa kanske kompisen trottnar och da ar det lage for dig som foralder att komma in och erbjuda alternativ, sa att besoket blir roligt. Om de trottnade pa legot och kompisen verkar vilja ga, sa kan du plocka fram lantgarden eller racerbanan. Gasten vet ju inte vad ni har for saker och din 4-aring kanske inte ar sa initiativtagande, och da riskerar det att rinna ut i sanden. Da far du se till att halla leken igang ifall de fastnar. 
Fraga ocksa personalen pa forskolan om det finns nagon som han verkar komma extra bra overens med.
Sen kan det ju vara sa att vissa barn styr och att din 4-aring, som ar snall, blir ett latt offer nar nagon ska tuffa sig eller bestamma vem som ska fa vara med. De vet ju att han inte kommer att gora vasen av sig eller paborja ett slagsmal for att de springer ifran honom, sa bestammaren riskerar ju inget men visar samtidigt sin "makt" infor de andra.

Vad säger förskolan?

Ja det låter jättejobbigt och jag blir ledsen för din sons skull. Utanförskap gör ont i alla åldrar. Och jag vet inte ens hur jag kan hjälpa er med tips. Jag hoppas innerligt på att det vänder och inte följer med honom upp i åldern. 

Så tråkigt och ledsamt. Om jag var du hade jag försökt vända det med värdens coolaste kalas med alla inbjudna - förmodligen inte det mest padagogiska, men sån är jag. Usch, barn kan vara så fruktansvärt elaka och många föräldrar som har "populära" barn verkar ganska empatilösamot de barn som aldrig blir inbjudna till lek eller kalas (min erfarenhet). Har en regel i vår familj, att man tar sig an ensamma barn och bjuder in. 

Håller med

Eftersom förskolepedagogerna själva inte kan se vad som inte funkar bör de ta hjälp av en specialpedagog. Specialpedagogen kan vara på förskolan några dagar för att studera den sociala miljön och hur ditt barn interagerar med andra. Eftersom det varken funkar hemma eller på förskolan kan det ju vara så att ditt barn behöver extra stöttning med det här. Mitt barn fick det av förskolepedagogerna och det var guld värt. 

En fyraåring! Detta måste ju förskolan jobba med! Boka möte, ta reda på var problemet ligger, ta hjälp av specialpedagog och kräv hjälp! 

Stackarn! Dina kompisars barn i samma ålder då? Leker han bra med dom? Kusiner? Barnen på kurser/aktiviteter? Börjar han leka med andra främmande barn på lekplatsen då? Du kanske kan försöka se till att han träffar och leker regelbundet med nån av dina kompisars barn om han inte redan gör det. Din kompis kommer ju ha förståelse och kanske hjälpa till så att att de leker bra, på så sätt får ditt barn övning och självförtroende.

Stod det i TS att hon hade kompisar med jämnåriga barn? Jag läste inte så noga så mycket möjligt.

Men annars kan man ju inte ta för givet att alla har kompisar med barn nära. Mina vänner har barn som är allt mellan 10-20 år äldre än min lilla så skulle inte ha funkat. 

Var bor ni? Du kan skriva på ett ungefär bara.

Prova gå med i någon förening?

Det är samma med vår son. Ingen kontakt. Ingen playdate, får inte "kontakt", Har försökt bjuda in både barn och föräldrar men får aldrig någon respons.

På förskolan hade vi en pedagog som fick jobba extra med sammanhang, mindre grupper och delaktighet. Det har hjälpt lite men ändå ingen direkt kompis.

Har ditt barn någon diagnos eller något som gör att sociala sammanhang är svåra?

Hur är barnet i sociala sammanhang? Vissa har svårt med kontakt och att ta initiativ till lek och då tröttnar barn som är mer sociala snabbt. 

Håller med i vad någon skrev ovan, att försöka ta in en specialpedagog på förskolan kanske är en ide?

Vad säger förskolan?

Vi har bokat möte med förskolan så jag får ta upp det om specialpedagog då.  Förskolan har inte varit oroliga för vår son eftersom han är framåt och social men vår känsla är att dom inte tar det på allvar. Dom säger att han ju får vara med när han frågar men dom verkar inte se att det är motvilligt. En gång när jag skulle hämta på förskolan såg jag hur en annan pojke puttade undan min son och min son sa ingenting. Ingen av våra vänner har barn än. Han har en kusin som är yngre och längre fram kommer dom säkert ha glädje av varandra men nu är dom på helt olika nivåer. Han vill börja spela fotboll så det ska han få göra och jag håller tummarna för att han kan hitta en kompis där. Han verkar må bra men jag vet inte om han bara inte visar utåt att han är ledsen. 

Det stora problemet är väl att det verkar vara svårt för honom att få vara med i flera olika sammanhang. Man kan ju ha otur och bli hackkyckling i en viss miljö. men varför är det svårt på flera ställen? Låter väldigt oroväckande att förskolan inte ser problemet. 

Har också haft detta med min pojke när han var liten, nu väljer han själv att vara ensam och det smärtar även om han är nöjd utan vänner.

Men mitt tips är att välja ut en kompis från dagis eller området och prova med att bjuda hem. Ibland behöver de leka många gånger ensamma utan andra barn för att hitta en social balans. När det fungerar bra med det barnet så börjar ni bjuda in ett annat barn på andra dagar, när det fungerar så kan ni sakta försöka testa med att bjuda över båda samtidigt osv.