Kan aldrig behålla vänner?

Du pratade ofta med hans kompisar om hur dåligt ni hade det? Hur kommer det sig?

Jag tror de är för att jag inte hade nått annat stöd? alltså våra gemensamma kompisar, tjejer som killar. kände mig ensam och han behandlade mig inte bra.. men dom tror på han och inte mig. dom ser mig som ett monster för att han är så jävla stark talare och får som han vill.

Hur gammal är du? Hade du egna vänner innan ni träffades? Har du något stöd i övrigt (från familj eller så)?

Ja det hade jag, men alla blev less min relation iom att jag inte klarade att lämna, många av dom va väldigt ytliga men endå inte? jag gjorde allt för dom men kändes som jag inte fick något tillbaka. men nu tänker jag om det är nått fel på mig iom att alla lämnar mig? 
ja har jättebra stöd från familj, utan dom jade jag nog inte varit här. dom säger ju att det inte är mitt fel eller att de e nått fel på mig, dom tycker jag sätter mig själv sist. men varför får jag den känslan? att jag aldrig duger? är så traumatiserad och ledsen. speciellt när jag lämnas själv och han nu vinner och har alla kvar. hans exflickvän har hjälpt mig så otroligt mycket, hon va med om samma sak. hon säger ju att han alltid mist vänner pga hans beteende och ingen tycker om honom. blir så psykad

Du kan inte vända dig till hans vänner och förvänta dig att få stöd, du är inte deras vän och självklart kommer de flesta inte stå på din sida. Troligtvis har de sett dig som manipulerande och gnällig. 

Kompisgänget du vill vara med vill inte umgås med dig det är därför du inte blir bjuden. Du behöver hitta egna vänner som vill vara din vän. Går du fortfarande i skolan tycker jag du ska byta klass eller skola om det är möjligt. Börja gå på någon aktivitet och leta vänner där. Fördelen med att vara ung är att det är lättare att få kontakt med folk, de flesta har inte stadgat sig och fått barn än. 

Jag tycker också du ska uppsöka vården, dels för att få hjälp med självförtroendet och dels för att se om du har en diagnos i botten. 

Det är ju jättebra att du har en fin familj som stöttar dig. Försök att lyssna på dem. Och bra att du hade vänner innan. Då är du ju uppenbarligen en fin person som kan hitta nya vänner.

Kanske du vill lite för mycket? Att du gör allt för dem är inte alltid så bra. Har en vän som är så. Hon är världens gulligaste och snällaste, men det blir tyvärr lite för mycket. Jag upplever nästan att jag blir kvävd. Kanske de känner att det blir jobbigt om du alltid ska klargöra att du vill alla väl osv. Förstår du hur jag menar? Bara en tanke som slog mig.

Jag är väll inte manipulerande om jag säger sanningen om honom? när dom även själv säger att han utnyttjar dom och börjat sett vem han är? men endå e kvar? 
jag är 23 år gammal..
ja jag vill alla verkligen väl, kanske så väl att jag förstör för mig själv? fan är så rädd att jag aldrig kommer bli accepterad som jag e. blev mobbad mycket som liten och varit med om traumatiska händelser. samt psykisk fysisk misshandel nu i 3 år. otrohet osv. manipulation. 
övertänker hela tiden och konstant tänker. 
att äre nått fel på mig? 
jag erbjuder alla hjälp och stöd men hinner inte med alla och skjuter mig kanske själv i foten?
är så ledsen så jag måste flytta, för har ptsd av den här lilla stan och killen förstör för mig och låter mig inte va. 
mår dåligt också över att jag va med någon annan en dag efter vi tog slut. han stalkade upp mig och listade ut det. han säger att jag varit otrogen fast jag inte va det.
(han har gjort saker under hela våran relation) skrivit med gamla ligg, addat nya, låg med någonbakom min rygg, samt hade kvar tinder ett tag in i relationen fick be honom ta bort det. va som en mamma till honom. jag var rädd för allt, han kommenterade mig hela tiden och triggade mig, på natten samt under dagarna

Ja, jag tror tyvärr att du kan förstöra för dig själv där. Att det blir lite för desperat. Har du gått och pratat med någon (terapi) om allt du varit med om? Det kan kanske vara bra annars. Var själv i ett dåligt förhållande med psykisk och fysisk misshandel i 20-årsåldern. Det satte sina spår, så bra att prata med någon om de mönster man skapat.

ja jag vet inte hur man ska göra? 
alla relationer med vänner osv innan har blivit sur när jag väl sagt nej eller inte hört av sig om jag inte gör det... känner att jag alltid måste hålla det uppe och hålla det vid liv och erbjuda saker. 
känner att jag aldrig kan ställa in eller säga emot.
pratade med psykolog för nått årsen angående min psykiska ohälsa.. blev friskförklarad innan relationen
ja alltså denna relation har föstört mig syn på mig själv och vem jag är, hatar hur jag ser ut och hur jag är. samt är rädd för allt. är rädd också ibland att jag övertänkt allt även om jag inte gjort det i detta fallet. blir galen

Man kan gå till psykolog även om man är "friskförklarad". Det låter som att du bär på mycket och då kan man behöva lite extra stöd.