Köper inte detta alls, verkligen inte men alltid 0,1% möjlighet så :
Du visar upp din mammas trauma om och om igen för personer som inte känner henne. Någons missfall eller barn som dött är inte en del av din adoptionshistoria. Att t.om använda en bild är vidrigt. Det ger inget för någon, jag som besökare på en sådan föreläsning hade verkligen funderat hur det stod till i huvudet på dig.
Adoption betyder ofta problem med fertiliteten, svåra och jobbiga saker som inte är någon annans historia att berätta på ett respektlöst sätt. Att nämna det på en offentlig föreläsning kan vara ok, att t.om visa bild är verkligen över gränsen.
Ja, jag sa inget som motsätter det. Att berätta offentligt om någons upprepade missfall, barn som dör är inget man gör utan att ha en gnutta respekt.
Vad adoptivföräldrar och även andra föräldrar delar med sig kan givetvis också vara identitetskränkande.
Fortfarande inget som jag motsätter eller pratar om ens.
Det är jättetrist att mamman inte vill ens säga att det döda syskonet är ett syskon men vi vet ingenting om mammans trauman i samband med det. Hon gör fel men TS gör ändå inte rätt att sprida en bild på det sättet. Att nämna att syskonet dog på ett respektfullt sätt är inte vad jag motsätter mig. TS vet att det gör riktigt ont för mamman att dela bilden offentligt och fortsätter.
Det är saker och dödsfall som ägt rum i min egen familj att mitt syskon dött äger väl jag rätten att berätta om. Min familjehistoria precis som barn till alkoholister har rätten att berätta om det och kanske i vissa fall berätta en bild som föräldrarna är obekväma med
Det är inget missfall utan en fullgången graviditet och ett barn som dött pga svårigheter med syresättning.
Exakt vad är du förtvivlad över?
Du skriver en hel del bra vinklar (i andra adoptionssammanhang) men inte något som ändrar just denna frågeställning. Ingen annan pratar om vad du verkar prata om.
TS har inte förlorat detta barn, det är inte dennes trauma. Vill TS prata om sin uppväxt är det så mycket annat som är intressant än just en bild på ett svårt sjukt barn. Det ger verkligen noll för lyssnaren, samma med att berätta andra ingående detaljer om någon annans svårigheter med att få barn. Att höra om TS egna förluster, trauman och vad som kommer med en adoption är vad man går till en sån föreläsning för.
Trist som sagt att mamman inte låtit TS anse barnet som sitt syskon men trauman är inte alltid logiska.
Nej, man ser inte såna likheter på ett litet sjukt barn. Knappt man kan se hudfärg, kortet ska vara kring 56 år gammal antagligen taget med enkel kamera.
TS har rätt till sina trauman. Mamman har rätt till sina och TS ska inte sprida saker som inte är nödvändiga när de skapar så mycket smärta hos en annan. Någonstans i livet lär man sig ta hänsyn till sina medmänniskor. Man har inte rätt att dela allt, hur mycket det än påverkat en själv.
Bilden finns dessutom på min öppna facebook där ännu fler kan se den.
pratade med min moster som sa att de borde hon ha kommit över för länge sedan och att hon tror min mamma ältar för mycket.
fan måste vi ha detta idiotiska igen...