Bästa sättet att hantera en tonåring?

Vad är det du vill han/hon ska göra?
Hur ofta vill du att tonåringen ska göra saker i hemmet?
Har han/hon ett eller två hem?
Sköts skolan?
Mycke läxor o annat skolarbete?
Får tonåringen lugn o ro o kan återhämta sig efter en skoldag?
Hur pratar du med tonåringen?
Mår tonåringen bra?
Finns vänner?

Att jag frågar detta, är att många föräldrar utsätter o tvingar sina barn till mer saker än vad de orkar o ska behöva göra som barn.
Som tex sköta skolan o skolarbetet, vara med o sköta två hem....om föräldrarna är separerade....acceptera nya partners o syskon o mitt i allt detta ska de handskas med sina känslor o svajande hormoner.
Många gånger begär föräldrarna att barnen ska göra mer än vad föräldrarna gör o även tvingar sina barn att sköta sin del föräldrarnas liv som barnen inte själva har valt eller orkar med.

Pengars värde får man lära barnen många gånger under uppväxten.
Din tonåring låter precis som många andra tonåringar gör.
O det kan ju vara så att tonåringen faktiskt känner det så...att ni föräldrar inte fattar något o då funkar ju inte det sättet ni gör saker på nu.
Fråga vad det är tonåringen inte tycker ni fattar o vad han/hon önskar från er.
O varför inte visa era inkomster o utgifter så att det blir mer förståeligt för barnet.
När ni är i affären....detta har vi att handla för o så här mycket kostar saker.
O använd lågaffektivt bemötande. 

Men du måste ju prata med henne om kläder, disk, matrester, handdukar etc, vilka rutiner som gör att ni får det trevligt. Hur hon kan lära sig att ta ansvar när hon blir vuxen. Likadant, ni måste ju prata ekonomi, plus och minus.

Vissa grejor får du som vuxen ta hand om, men hon måste börja ta hand om vissa bitar. 

Fast viktigast är att ni pratar om att gå till skolan och problemen där.

 

Det är en balansgång på slak lina...

Den hormonstinna tonårshjärnan är ett enigma, egentligen är det helt makalöst att någon tar sig igenom den tiden alls, men av nån märklig anledning gör vi alla det.....

Svepande generella tips som jag snappat upp längs vägen.
Försök involvera ungdomen i alla beslut kring regler och det ekonomiska, så det känner sig delaktiga istället för överkörda.
Sätt rimliga gränser.

Vill man vara lite elak så borde det nästan gå att kvala in tonåring som ett psykiskt handikapp, en funktionsnedsättning.
De kan verkligen inte hjälpa det när de lekar och äter upp alla pengar som de egentligen skulle köpt skor för, de står verkligen där sen efteråt och förstår inte sambandet mellan sitt agerande och sina kalla fötter...

Efter att själv gått igenom detta, vilket slutade med att bonusgrabben gjorde fullständig revolt och fick flyta till fosterfamilj när han var 17 så vill jag bara avsluta med tipset att försök bara ta er igenom denna period, sänk kraven, nöj er med att hålla näsan över vattenytan.
Ha målbilden att ni går in i den efterföljande vuxen-vuxen relationen med en god kontakt. Även om tonåringen aldrig visat det under resans gång så har h*n hört allt du försökt förmedla, det bara sjunker in och processas några år senare.....

Jag har alltid berättat för min son att alla som bor tillsammans måste hjälpa varandra och sköta om saker tillsammans. Jag är mamman så jag har huvudansvaret men han måste lära sig om allt i hemmet så att han klarar sig bra när han flyttar hemifrån. Plus att jag har påpekat att om han kan laga god mat är det en klar pluspoäng hos framtida flickvänner.

Min son vill vara självständig, stor och klara av saker själv. Sedan han var 15 har han själv ansvar för att komma ihåg att regelbundet byta sänglinne, ta bort allt, sätta på tvättmaskinen och sen bädda rent. Han lärde sig tvättmaskinen och att stryka när han var 14.

Han är ju inte överdrivet hjälpsam, utan jag får tex säga att nu ska jag göra blabla, och då hinner jag inte städa undan blabla utan det får du göra så att vi hittar saker sen och får lite trevligare. Ibland får jag säga samma sak 5ggr innan det händer. Men jag betonar att det är ju egentligen inte mig han hjälper, han gör det för sig själv. 

Jag följer aktivt med på hans aktiviteter, engagerar mig i de spel han spelar och ber honom spela sin musik för mig och förklara vad som är bra med den. Vi tittar på en del YouTube filmer tillsammans och pratar om innehållet. Jag hänger med på vad som händer i skolan och med kompisar, kort sagt visar ett intresse för hans liv. Spelar även min musik för honom, och tar upp saker jag tycker är intressanta att prata om. 

Vi har alltid pratat ekonomi, vad saker kostar etc. När han var liten och använde massor av ketchup förklarade jag att det är inte bra för kroppen och dessutom, om jag måste köpa massor av ketchup har vi inga pengar kvar till att köpa leksaker sen. (Jag har förresten väldigt bra ekonomi, så jag bara ljög). 
Har inget bra tips om att lära sig om ekonomi, min son får månadspeng men använder aldrig mycket pengar, tex kläder betalar jag separat. Han har generellt sätt alltid lärt sig att man ska vara försiktig med pengar, jämföra priser och inte köpa mer än man behöver. En del saker är det värt att betala mycket för eftersom det är bra kvalitet, annat köper man det billigaste av. Vi har alltid pratat om att en del har lite pengar och måste prioritera hårt, och man måste rätta utgifter efter pengar man får in. Om man studerar och skaffar bra jobb, har man sen råd med fina datorer. 

Inte så ofta, men ibland får jag förstås höra att jag inte fattar någonting, men det tar jag som ett sunt tecken på en normal tonåring, de ska ju ifrågasätta. Om det blir något missförstånd emellan oss, är det naturligtvis alltid mitt fel. Jag resonerar då lite omkring detta, men inte så att han förlorar ansiktet, han inser nog ändå hur det var. Ibland om jag förklarar något, blir han irriterad för han visste naturligtvis detta redan. Ibland blir han irriterad för att jag skulle ju ha förklarat något för han visste inte detta Jag gör ingen stor affär av detta, det går snabbt över.

Lycka till!  

Tonåringar kan vara skitjobbiga. Det man får försöka komma ihåg är att det oftast går i vågor, efter en jobbig period kommer det en bättre. Egentligen är det omöjligt att svara på din fråga, men ett försök då.

Från det du skriver så verkar skolan vara största problemet. Bra att du har kontakt med skolan, håll den tät så att du fångar upp direkt om det verkar bli sämre.

Varför har hon så lite läxor? Är hon ärlig mot dig där? Hon går väl i 8:an och då brukar väl skolarbetet istället vara väldigt intensivt med mycket läxor och prov. Följ skolarbetet på er skolportal och engagera dig, försök hjälpa henne att hitta studieglädje och motivation, gå igenom inlämningsuppgifter, uppmuntra och motivera henne. Engagera dig helt enkelt.

Ekonomi, säg bara nej och förklara att när pengarna är slut så får man vänta till nästa månad. Har hon eget ansvar så låt henne ta det och ta konsekvensen också. Har hon inte pengar till nya vinterskor så skicka henne till Myrorna/närmsta loppis. Det finns inga genvägar.

Städningen, gör det tillsammans.

Förbättra kommunikationen, har hon någon sport /idrott /fritidsintresse hon brinner för? Mitt bästa råd i så fall är att engagera dig, oavsett vad du tycker om sporten. Följ träningarna, lär dig vad de lär sig, prata om det. Följ tävlingar, matcher, läger, vad det nu handlar om.

De bästa samtalen jag har med mina barn är i bilen på väg hem från träning /tävling. Samtalet flyter så lätt, från dagens event kan det glida över till annat, kompisar, skola, veckans prov, skolval (aktuellt för min 15-åring).