Kollegan

Det där är väl bara onödigt att bre på på det viset. Helt klart är det onödigt att vara otrogen och bättre att göra slut, men med tanke på att de absolut flesta otrohetsaffärer inte blir avslöjade så är det mer sannolikt att det inte blir några konsekvenser av det. Ja förutom TS eventuellt dåliga samvete då.

Dock är det ju betydligt fler otroheter som avslöjas än vad vad folk skulle vilja (ingen är ju otrogen i tron att det kommer avslöjas, alla intalar ju sig själva att det aldrig kommer komma fram) och om det avslöjas eller ej styr man inte själv över så i grunden är det en chansning hur man än ser på det.

Och om man väljer att chansa med sin familj så är det ju bra om man:

1) Fattar att det är en chansning och inte intalar sig själv att det bergsäkert aldrig kommer avslöjas.

2) Fattar vad ett avslöjande kommer innebära i praktiken, dvs som bäst helvete för alla berörda och potentiellt en skitig skilsmässa och en väldigt infekterad relation till sitt ex som man sen ska försöka samarbeta med kring barnen.

3) Hur man kommer uppfattas som av sin omgivning, vänner, familj och bekanta kan komma att påverkas.

4) Om det är en kollega man är otrogen med så kan det innebära att man får byta jobb 

Självklart ska du bejaka din lust till den här mannen! Det finns inget du behöver överväga. Man lever bara en gång och den här chansen kanske aldrig mer återkommer.

Gör det nu!!

Fler än vad folk skulle vilja, absolut, men det är ändå en minoritet av all otrohet. Sedan finns det väl självklart saker man kan göra för att minska risken för att otroheten blir avslöjad, något annat vore konstigt.

Klart man kan behöva ta det du räknar upp i beräkningen, men det förändrar inte det faktum att det är onödigt att måla fan på väggen. Bättre att stödja människor till att inte vara otrogna än att komma med skrämselpropaganda som med största sannolikhet inte kommer infrias.

Nja, man kan säkert FÖRSÖKA minimera risker men det kan komma fram ändå. Problemet med otrohet är att det handlar ju inte bara om att bli påkommen medan man är otrogen, avslöjad kan man bli 10,20, 30 år senare... dvs så länge man är tillsammans. Och då kommer man inte bara få stå för sin otrohet utan även för all tid man lurat sin partner att slösa bort på en.

Med tanke på vilka konsekvenser otrohet ofta får och hur mycket lidande det orsakar när det kommer fram så skulle jag snarare påstå att det finns all anledning att måla fan på väggen så man verkligen fattar vad man ger sig in i och inte ger sig in i saker med hjälp av självlögner som man sen kommer ha väldigt svårt att få någon gehör för.

Alla dessa fantastiska ursäkter folk hittar på för att ge sig själva rätt att bedra sin partner och svika sina barn kommer ju oftast inte vara värt ett skit när det kommer fram och det är bra om man fattar det... på riktigt. Och det tror jag faktiskt att folk sällan fattar fullt ut eftersom de intalar sig själva att det aldrig kommer komma fram. 

Oavsett när i tidsrymden så är det fortfarande en minoritet av all otrohet som avslöjas, och skrämselpropaganda kommer inte att ändra detta. Det är väl inte så konstigt att folk intalar sig själva att det aldrig kommer komma fram när det allt som oftast faktiskt aldrig kommer fram. Med tanke på att de flesta kommer undan med det så tycker jag det är lämpligare att stödja folk till att inte vara otrogna än att ropa varg eller måla fan på väggen. Kommer TS att komma undan med otrohet? Med största sannolikhet, ja. Betyder det att det är lämpligt att vara otrogen? Nej, det gör det inte.

Enligt ditt resonemang är det endast hotet om att bli påkommen som hindrar folk från att vara otrogna, vilket säkert kan stämma, men så fort folk inser att de flesta kommer undan med otrohet så försvinner det incitamentet. Är det inte bättre att istället prata om etik och moral, att behandla andra som man själv vill bli behandlad?

Hur stor andel blir avsöjade? En på fem, en på tio? Jag har ingen aning.

Men jag har sett hur familjer bryts upp pga det, så det är sådant som de facto sker.

Vem skulle våga åka bil om sannolikheten för olycka var lika stor där? Varför tar man så mycket större risker då det gäller sex med någon annan än sin partner, fast konsekvenserna faktiskt kan bli omfattande?

Det är väl egentligen en avvägning. Är du beredd att ta risken att förlora det du redan har för att få vara med någon annan? 

Kan också vara värt att tänka på att otroheten kanske gör att du utvecklar sådana känslor för den andra att du inte vill vara kvar i relationen du är i nu. Men om man är beredd att spela med relationen som insats så kanske det är värt det. 

Prata med din kollega? Om han inte är intresserad så är ju iaf problemet löst.

Vad baserar du det på?
Har man följt par under hela deras livstid för att kunna konstatera att otroheten aldrig kommer fram under hela deras relation eller fick man bara fram en ögonblickbild över hur det såg ut just nu?

Att påpeka vilka konsekvenser en otrohet kan få är inte "skrämselpropaganda" det är fakta, relationer eller skilsmässor blir sällan vackra efter en otrohet. Otrohet sätter djupa spår hos många.

Nej jag tror inte att hotet om att bli påkommen är det enda som stoppar folk, jag tror snarare att rätt många är otrogna för att de inte fattar vad de ger sig in i och lyckas övertyga sig själva om att det är riskfritt. Frågar du människor som blivit påkomna så är det förmodligen stor skillnad på vad de skulle svara på om de skulle göra om det jämfört med de som inte blivit påkomna.

Otrohet är ALLTID en risk och konsekvenserna är ofta väldigt stora och den intressanta frågan är varför i helvete vill man ta såna risker med människor man ska föreställas älska? Skulle man resonera likadant om det gällde att köra i 180 på 70 vägar? Äh vadå, statistiskt sett så är de få som dör i trafiken så då är det väl grönt att tuta och köra som man vill...eller.... äh, vaddå statistiskt sett är det få ungar som blir påkörda i trafiken så då är det ju ok att låta kidsen leka vid en traffikerad väg... 

Hur har det gått?

Nu är ditt inlägg inte riktad till min sIgnatur men jag hoppas du tycker det är okej om jag kompletterar med min bild.

Självklart är det inte allena inför hotet att en otrohetsaffär avslöjas eller skrämselpropagandan med värsta scenariot, som får människor att avstå. Det finns multifaktorer inkluderande etik och moral men även personlighetstyper som avgör vem som tar steget fullt ut. Studier har visat att individer med ett extra stort bekräftelsebehov, ofta med en narcissistisk problematik, är dem som med berått mod planerar och genomför sexuella övertramp. 

Som en röd tråd predikar du att risken för en upptäckt är minimal. Sitter du på någon magisk formula som bevisar det? Har personligen erfarenhet av att vara den som avslöjar.  Väninnor till mig har också varit i motsvarande position. För att inte nämna en rätt stor risk. Nämligen den att älskarinnan som kärat ned sig i mannen - förr eller senare - på eget bevåg (givetvis) avslöjar rubbet. För hustrun, arbetsgivaren,  grannskapet osv. 

Ja, etikaspekten är självfallet ur alla synvinklar mest juste att ta in. Den gyllene regeln dvs att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Vissa människor har helt enkelt  svårare att hantera den.