Jämför mig med mamman
Jag tror hon testar dig..om hennes egen mamma kan mer eller mindre strunta i henne i perioder..varför ska du då som inte ens är hennes riktiga mamma stanna kvar.. att mamma struntar i henne måste ju vara hennes fel.. hur kan du då älska henne??
För oss är detta fullkomligt orelevant och orimliga tankar ..men för en 9 åring som upplevt hela sitt liv(?) att mamma kommer och går så är det helt rimliga tankar o känslor ..hon vet intellektuellt att mamma är sjuk i perioder och att det är därför hon inte alltid kan / orkar finnas där ens 50% men emotionellt så är hon inte där..
Det är jättetufft att stå vid sidan av, vara den som älskar och plockar upp spillrorna var gång det går åt skogen..var gång mamman blir sämre ..och samtidigt få så mycket negativt tillbaka ..det dottern behöver lära sig och förstå är att du kommer finnas kvar.du ger inte upp om henne och du älskar henne oavsett…det kommer ta tid …lååång tid säkert men en dag kommer din bonusdotter kunna se på er båda mammor objektivare..hon kommer kunna se och acceptera sin mamma för den hon är och vad hon är kapabel att ge och hon kommer se att det är du och hennes pappa som står för kontinuiteten och stabiliteten .. ..
Mamman vet redan detta..och det är säkert en stor anledning till att hon agerar som hon gör.. hon är där hon är i sitt psykiska mående inte kapabel att se att det du gör och den kärlek hennes dotter känner för dig inte på,något sätt påverkar eller förminskar dotterns kärlek till henne..
jag har själv varit där du är.. idag är min bonusdottern en trygg och glad tjej i 20 års åldern, hon ser sin mamma för den hon är , utan några rosaskimrande glasögon och vet att mamman älskar henne på det sätt hon kan och hon älskar sin mamma för den hon är ..men närhet kommer till viktiga saker, till stabilitet ,trygghet, förutsägbarhet ..då är det till mig eller sin pappa hon vänder sig till i första hand ..
Saxat från 1177…