Jag har mått väldigt dåligt stora delar av livet, haft ångest och velat dö för att jag inte kan se ett slut på helvetet. Jag är 49 år nu och de senaste 15 åren har jag mått bra, jag är stabil och kan hantera motgångar och acceptera mina dåliga sidor, och vara stolt över det jag gillar med mig själv. Men jag var en trasig tonåring och 20-something och har varit så självdestruktiv, med nån vrickad föreställning om att jag inte var värd framgång och lycka, jag som är så dålig. Sumpat så många chanser, utbildning och jobb mm. Tyvärr utsattes jag för övergrepp och mobbing i barndomen som jag fått bearbeta och jag har haft några djupa långa depressioner. Gud vad mycket tid jag slösat på att ligga med ångest och stirra in i väggen. Det känns nästan overkligt nu men jag kommer ihåg hur hemskt det var och jag är så jävla tacksam att det är över. För jag har tagit mig ur det och nu mår jag bra, är riktigt lycklig fastän jag förstås har min beskärda del av motgångar och idioter som kommer i min väg. Sådant är livet, du måste bara lära dig hantera det.
Hur jag gjorde, ja det var en lång process som väl började med att jag insåg att det är jag själv som förstör för mig, jag tröttnade på att må dåligt och bestämde mig för att förändra mitt liv och mina tankar. Det svinet som förstörde mitt liv lider ju inte av att jag ältar och mår dåligt, det är bara jag som drabbas. Det är en sanning så sann att den är en klyscha men du måste älska dig själv. Dels fick jag hjälp av psykolog och medicin mot depression som lyfte mig tillräckligt för att se nyktert på mig själv (jag var ju övertygad om att världen egentligen skulle vara en bättre plats om jag inte fanns) och gav mig ork att se någon framtid. Men viktigast var att jag började bearbeta mina negativa tankegångar, analysera vad jag ville förändra och bestämde mig för att sluta lyssna på de negativa destruktiva tankarna.
Jag började göra andningsövningar och någon slags meditation som jag fick råd om som funkade bra för mig. När ångesten kom krypande visualiserade jag för mig själv hur jag var skyddad av ett glänsande skal som studsade bort alla dåliga tankar och bara släppte in de goda (något som funkar för dig, en bubbla eller varm energi, vadsomhelst som hjälper dig visualisera). När en negativ tanke började komma krypande sa jag till mig själv, sluta! Och ansträngde mig att bryta, både tankarna och rent fysiskt. Ta en promenad eller gå till badhuset, lyssna på glad musik, ringa en kompis, anstränga mig att tänka positivt, på något som gjorde mig engagerad och glad. Att vara med djur har hjälpt mig mycket. De dömer aldrig och ger tröst, och jag får fokusera på någon annan än mig själv. Skaffa en hobby, något du mår bra av att göra.
Jag orkade inte med något krävande jobb så jag skaffade ett enkelt trist jobb jag hade kunnat göra i sömnen. Fick mer självförtroende och blev gladare och mer harmonisk. När jag kände mig stabilare och var trött på det tråkiga jobbet provade jag ett annat jobb med mer ansvar, fick uppskattning och självförtroendet växte ännu mer. Små, små steg men långsamt började jag tycka att livet flöt på bättre.
Berätta för skolan hur du mår, de både vill och måste hjälpa dig. Är det något du har svårt för pga ångest kan de anpassa undervisningen. Om du t.ex tycker det är jobbigt att prata inför grupp kan du få redovisa på annat sätt. Var förlåtande mot dig själv även om du misslyckas ibland - för det gör alla! Beröm dig själv när du gör något bra, även om det är småsaker. Ställ inte upp orimliga krav, var snäll mot dig själv. Du kommer att klara det, låt det ta den tid det tar. Livet är långt och du har många lyckliga år som väntar i framtiden. Livet är en bergochdalbana, men när du är på botten finns det bara en väg och det är uppåt. Du kommer att klara det!
Det blev långt och svamligt men jag tänker inte be om ursäkt för det ;) det kom från hjärtat!
