Jag orkar inte med livet mer.
Jag ska börja med att säga att mitt liv är långt ifrån perfekt och jag mår inte alltid bra, men jag har kommit till en punkt då jag i alla fall oftast känner att jag klarar av livet. Jag hade för 20 år sedan drogproblem, var väldigt traumatiserad av min uppväxt, hade odiagnosticerad adhd, hade en social fobi som var så illa att jag inte kunde försörja mig själv.
Idag kan jag vara nervös inför att möta nya människor, men jag klarar av att göra det, jag känner mig inte lika värdelös som jag gjorde då, jag har familj, utbildning och ett arbete. Jga kan känna mig nöjd med ganska små saker. Jag skulle inte säga att jag alltid är lycklig, men jag mår väldigt mycket bättre i alla fall.