Inlägg från: Anonym (Gogge) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Gogge)

    Orosanmälan från skolan

    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2022-10-07 13:46:22 följande:

    Jag har också två barn och tror inte att de som försvarar pappan har egna barn, eller så har de inte läst tråden ordentligt.

    Det är inte att pappan blir arg som är problemet. Barn behöver uppfostran, gränser och alla föräldrar blir arga ibland.

    Det är oförutsägbarheten i det hela som skrämmer barnen. Flera i tråden har upplevt samma sak och berättar hur det har skadat dem.

    Pappan verkar brusa upp för småsaker. Därmed kan barnen aldrig förutsäga hans reaktioner, vilket skapar otrygghet. Även när han är snäll och glad, för de vet aldrig hur länge det varar. De vet inte vilket humör han är på i morgon eller om ett odiskat glas kommer att leda till utbrott.

    Så jo, man "får bli arg", men man får inte bete sig hur som helst, särskilt inte mot sina barn. Att vissa i tråden inte fattar skillnaden mellan detta och att uppfostra sina barn på ett sunt sätt, är skrämmande.


    Precis så! Jag skäller ofta på barnen (säkert för ofta ibland), men inte så att de blir rädda eller skrämda.

    Däremot skäller jag inte på barnen inför kompisar. Jag gör alltså som pappan och tar skället när vi är ensamma. Inte för att jag innerst inne vet att jag gör fel, som någon skrev, utan för att barnen inte ska behöva få skäll inför kompisar. Det tycker jag är ganska förnedrande faktiskt. 
  • Anonym (Gogge)
    Anonym (......) skrev 2022-10-07 17:09:00 följande:
    Men ett barn måste väl också kunna "få slarva bort något"?? Har du aldrig gjort det menar du, inte ens som barn?
    Självklart kan man bli sur om det händer flera ggr, men då pratar man extra med barnet, köper billigare grejor, har mer koll mm. 

    Vi har plagg som försvunnit från skolan, vet ju inte om det är barnets fel än eller om någon annan faktiskt tagit fel. Min son hade likadana stövlar som en annan pojke och fick därför en gång med sig hem en helt annan storlek.... 
    Jag blir upprörd på mina barn om de slarvar bort större saker, som jacka och skor. En vante är lätt att tappa, men de är uppfostrade att ta hand om sina saker, och att se efter dem. De har hittills inte slarvat bort annat än vantar och en strumpa. De gånger andra saker försvunnit, har det varit någon annan som tagit dem. 
  • Anonym (Gogge)
    molly50 skrev 2022-10-07 18:13:07 följande:
    Men det kan ju vara någon annan som har råkat tagit fel också.
    Det kan man ju inte bli upprörd på barnen för.
    Eller som i min dotters klass där det har förekommit att barn har tagit andra barns kläder och skor och t ex kastat iväg någonstans ute eller kastat in deras skor på toaletten.
    Det har än så länge inte hänt min dotter,men skulle det göra det så skulle jag inte bli arg på henne för det. 
    Ja? Läste du vad jag skrev? Jag blir upprörd om mina barn SLARVAR bort saker. Du förstår, om de glömmer i parken, i entrén till skolan eller slänger jackan vid skostället i skolan, istället för att hänga den på den namnade kroken. Så som många andra barn gör. jag blir självklart inte arg på mina barn när andra gör fel. Men om de bidrar till felet, som att slänga av sig ett plagg på skolgården, glömma det där, för att plagget sen ska plockas med av någon annan, då blir jag arg. 
  • Anonym (Gogge)
    Anonym (L) skrev 2022-10-08 08:04:37 följande:
    Varför?
    Känns som en fånig sak att bli arg över, prata med dem istället? Ditt skällande verkar ju inte hjälpa eftersom du skriver att det händer ofta.

    Jag skäller nästan aldrig på mina barn, det går att prata med dem även de gånger de gjort fel. Visst är jag arg ibland men det är sällan, och inte ens då finns behovet att skrika på dem.
    Händer ofta? Haha, har du ens läst vad jag skriver? Jag rekommenderar att du läser alla mina inlägg, istället för att komma med felaktigheter 
  • Anonym (Gogge)
    Anonym (L) skrev 2022-10-08 08:04:37 följande:
    Varför?
    Känns som en fånig sak att bli arg över, prata med dem istället? Ditt skällande verkar ju inte hjälpa eftersom du skriver att det händer ofta.

    Jag skäller nästan aldrig på mina barn, det går att prata med dem även de gånger de gjort fel. Visst är jag arg ibland men det är sällan, och inte ens då finns behovet att skrika på dem.
    Och varför i hela friden tror du att skälla är detsamma som att skrika? 
  • Anonym (Gogge)
    Anonym (L) skrev 2022-10-08 08:14:58 följande:
    Du skrev att du skäller på barnen ofta, kanske för ofta.

    Hur ska vi tolka det?

    Inte gällande borttappade saker. 


    Och nej, jag skriker inte på mina barn. Jag höjer rösten och talar med skarpare ton, men jag skriker inte på mina barn. Att höja rösten är inte detsamma som att skrika. 


    Jag har för övrigt två välartade och välmående barn. Jag behöver inga uppfostringstips. 

  • Anonym (Gogge)
    Anonym (L) skrev 2022-10-08 08:37:55 följande:
    Varför har du då ett behov att skälla ofta (ibland för ofta) då?

    Sluta med det om det är som du säger att det inte behövs. 
    Du ska inte tala om för mig hur jag ska uppfostra mina barn! Varför har du så svårt att respektera andra människors val och sätt? Är det något du lär dina barn också? 
  • Anonym (Gogge)
    molly50 skrev 2022-10-08 11:44:10 följande:
    Ja,men det är ju en sak att bli arg och en annan att bli så arg att man skrämmer barnen som pappan i TS uppenbarligen gör.
    Och det hoppas jag att du inte gör. 
    Nej, sjävklart inte. 
Svar på tråden Orosanmälan från skolan