Anonym (Mia) skrev 2022-10-09 11:33:40 följande:
Generellt är inte en 11 åring särskilt stor och framförallt inte när barn hamnar i situationer de inte varit i förut. Att veta och agera rationellt när man hamnat i en situation som gör en ledsen, orolig, rädd är svårt för vem som helst och barn har inte erfarenhet av att lösa uppkomna situationer på samma sätt som vuxna. Det är ju sådant vi tränar våra barn på för att de ska vara redo för att klara sig själva. Att bli nedapydd får väl ses som något utöver det vanliga. Att ringa till ett barns föräldrar och förklara vad som hänt deras barn måste däremot ses som normal hyfs. Du hade ju själv barn i den åldern men vad jag förstår på ditt svar så tycker du att de skulle bli lämnade ensamma om de hände dem. Jag för min del är tacksam när samhället hjälper mina barn när jag inte finns nära och försöker vara en sådan vuxen jag vill att andra ska vara. Sedan har jag också lätt att be om ursäkt även fast saker inte skett med flit? men ursäkten känns väldigt sekundär i detta fall.
Mina barn har varit i flera olyckor där andra barn orsakat dem
skada, aldrig har någon annan förälder gjort något liknande det du anser att jag ska göra. Ett barn försökte tom strypa min äldsta med ett hopprep för några år sen. Jag såg det från balkongen och hann ingripa. Kontaktade föräldern, som sa att hen sett det, skyllde på att barnet har adhd och sen var det inget mer med det.
Jag har inget sätt att kontakta barnets föräldrar, jag vet inte vad någon av dem heter. Även porttelefonen (som finns vid porten från bilvägen) kräver mobilnummer idiotiskt nog. Jag gjorde det bästa jag kunde i den situation jag befann mig i. Även vuxna kan ha svårt att hantera oväntade situationer vet du. Det är som sagt lätt att vara efterklok.