Du "har hört" att hon inte vill träffa dig? Av pappan då? Mycket märkligt tycker jag att du inte försöker mer. Som någon skrev, gå till skolan. Du är föräldern, hon är barnet, gör något. Det är din förbannade plikt. Du väljer att skilja dig (det är fine) och sedan försöker du inte återuppbygga kontakten. Hur tror du att du hon känner? Förmodligen att du brutit med henne också.
Du respekterar en fras och försöker ingenting på fyra år?
För mig skulle det inte ens gå fyra minuter innan jag rett ut problemet...
Förstår hon är sårad vid det här laget, det är nog kört.
Du är liksom föräldern! Der är ingen kompis det handlar om
Tro mig jag har verkligen försökt få en kontakt med henne på alla möjliga sätt.
Haft kontakt med skola, har drivit en rättsprocess. Då soc blev inblandad. Och allt hon sagt där är att hon inte vill träffa mig. Pappans ord också.
Jag vart blockerad på hennes och pappans mobil vilket jag pratat med pappan om. Då han sagt att det måste blivit något fel när han gjorde blockeringen.
Jag har skrivit brev. Gett presenter vid födelsedag och jul.
Sonen har han behandlat på ett dåligt sätt. Inte funnits för han. Inte varit med på student osv.
Försökt få han att flytta.
Jag kan bara anta att det är för att han har en kontakt med mig.
Jag vet att dottern försökt skaffat hjälp själv via bup.
Men hur gammal är hon?
Bodde sonen också hos pappan? Du skrev ju att du har daglig kontakt med honom. Det verkar ju också märkligt med tanke på att det är inget alls med dottern. Ja menar, då är ju ändå nära familjen. Hur reagerar han, vad säger han om allt?
Om pappan behandlar sonen dåligt och dessuom "vänt" dottern mot dig, varför utreds han inte som förälder? Varför bor sonen där?
Och om pappan inte är en komplett galning så borde ni ju kunnat satt er ner för länge sen och försökt göra det bästa för era barn. Ena blir ju nu behandlad och den andra mår jättedåligt och har ingen kontakt med sin mamma?
Är det ingen som gjort nåt? Skola? Far/morfäldrar? Nån?
Men hur gammal är hon?
Bodde sonen också hos pappan? Du skrev ju att du har daglig kontakt med honom. Det verkar ju också märkligt med tanke på att det är inget alls med dottern. Ja menar, då är ju ändå nära familjen. Hur reagerar han, vad säger han om allt?
Om pappan behandlar sonen dåligt och dessuom "vänt" dottern mot dig, varför utreds han inte som förälder? Varför bor sonen där?
Och om pappan inte är en komplett galning så borde ni ju kunnat satt er ner för länge sen och försökt göra det bästa för era barn. Ena blir ju nu behandlad och den andra mår jättedåligt och har ingen kontakt med sin mamma?
Är det ingen som gjort nåt? Skola? Far/morfäldrar? Nån?
Hon är 13 år.
Ja sonen bor där. Vi har pratat om det. Men är jobbigt för han med, det märks.
Så försöker hålla det neutralt.
Vi har haft en utredning via soc.
Tyvärr går det inte ha en normal kommunikation med honom. Han kanske tycker samma om mig. Det blir att man får aldrig svar på några frågor. Utan allt ska pratas runt om, eller sånt som inte ens berör barnen.
Och såklart i rätten där skötte han sig examplariskt. Skräll..
Nej jag vet. Men hon har en pappa som ser till att det inte händer.
Ingen här vet vad jag hade för relation. Ni utgår från det lätta.
Man har inte gjort vissa val för att inte ställa till en scen.
Det är såklart märkligt. Då jag ej vet någon annan detta har hänt för.
Men jag har varit hem till dom, jag har varit på skolan. Jag har haft möte med rektor, kurator på elevhälsan.
Men ibland händer det när föräldrar är i konflikt att barn väljer sida. Jag hade inte samma förutsättningar som pappan att behålla huset.
Ta som bara fixa BankID,Swish till sonen. Det går inte eftersom pappan inte vill samarbeta.
Är det nån här som har lyssnat på podden älskade psykopat? Där finns flera avsnitt som belyser liknande problem, om ens absolut enda mål i livet är att hålla den andra föräldern borta från de gemensamma barnen så jo, det verkar gå. Manipulation kommer man långt med, ts har ju redan berättat att sonen får mycket skit pga deras kontakt. Ett mindre barn är lättare att manipulera dessutom. Jag tror inte ts blir tröstad av att ni sitter och skriver, så gör man inte mm. Hon vill ju inte detta.
Du har så lite av hel hets bilden.
När skola, soc, rätten t.o.m. polis har varit inblandad i allt det här. Så anser jag att jag försökt.
När släkt inte vill pusha henne. Är det också svårt. Då alla är rädd att hon försvinner från dom med.
Jag har såklart på andra vis skickat sms och ringt henne. Har skickat brev som jag lämnat via sonen.
Du verkar tro att alla samarbetar och livet flyter på. Men i vissa fall fungerar det inte.
Jag har gått trauma bearbetning pga det här. Där acceptans spelar stor roll. Men det går inte en vecka då jag försöker få kontakt.
Acceptans till situationen.
Jag vet såklart att jag gjort många fel i det här, lika som andra.
Jag har inte på något sätt svikit mitt barn. Det är isf att jag valde skilsmässa framför att leva i psykisk och kontrollerande misshandel.
Sen att vissa människor i hennes närhet valt att manipulera henne.
I och med att jag sagt ifrån har även jag sagt ifrån har även jag fått polisanmälan på mig.
Jag är yngre, pappan äldre har ett väl betalt jobb.
Hej
Vet inte knappt vad jag ska säga till dig men är ledsen att du får så mycket skit i tråden.
Jag har sett båda sidor i såna här konflikter och vet hur svårt det kan vara att få rätsida på det. Det är lätt för personer med normala förhållanden att komma med kritik mot bara dig men såklart har du försökt massor, och troligtvis är ditt ex otroligt manipulerande och hämndlysten.
Förstår att detta är något som du absolut inte valt och hoppas du nåt fram till ditt barn en dag. Hon är ju antagligen matad med så mycket skit om dig som inte är sant. Men ge inte upp, fortsätt försöka.
Fint att du har kontakt med din son iaf.
Som sagt, bra råd har jag inte, för du verkar ändå provat det mesta. Kanske om skolan kunde nå fram till din dotter och få ett möte där? Familjerätten kan även hjälpa till med möten mellan barn och föräldrar.
Stort lycka till iaf och ge inte upp