Gravid efter 40, vad säger omgivningen?

Bor du i en liten stad ? Annars är det ju inte sååå ovanligt med gravida över 40 nuförtiden.

Nä, medelstor typ. Men vi har släkt och vänner från mindre städer med (kanske därav kommentarerna spretar :) )

Glada kommentarer eller inga alls pga att folk nog var mer chockade att vi i vår ålder "skaffade" barn öht. Vården fullkomligt spydde galla över mig, men det fick man ta. Bytte sjukhus andra barnet så jag slapp det. 40 är ju ingen ålder alls. Känner jättemånga som fått barn runt då. Men det beror väl lite på var man bor. En vän till mig väntade andra vid 36 och kände sig uttittad här i våra bygder. I Sthlm lyfter väl ingen på ögonbrynen.

Men vad trist att höra om vårdens reaktion. Den enda reaktion jag fått där när jag beklagade mig för en BM när jag fick första vid nästan 39 var att ?men du vi har väldigt många som är äldre än dig som föder så tänk inte på det nu!?. 

 

Jag blev helt dumförklarad. Som om jag inte begrep riskerna med att vara så gammal och gravid! Det är klart man gör om man medvetet blir gravid vid 45+. Nåja, historia nu. Mvc var dock bra. Fick byta b.m några ggr pga personalbrist, men den sista hade jag även med andra barnet. Hon var bra.

Vad trist. Undrar om de dumförklarar andra med de får in där något man valt själv i livet orsakar besöket.

Skönt att mvc var bra iaf. 

Jag fick första (och enda) barnet vid 40. En del släkt och bekanta höjde nog ett ögonbryn, för att de trodde vi inte var intresserade av barn. Nära familj blev glada. Folk på jobbet reagerade som folk på jobbet gör mest, typ "jaha kul!". Men jag har alltid sett yngre ut, så ytligt bekanta trodde nog jag var runt 35 och i mer "rätt ålder" för barn. 

Jag frågade på MVC om det var något särskilt att tänka på pga min ålder, och min BM där tittade på mig som om jag ställt världens konstigaste fråga och sa "öööh, nä". 

Jag hade en plätt-lätt graviditet, och en enkel förlossning. Barnet är 7 år nu och verkar tämligen normalstört.

Om ert första barn är 10+ kan jag delvis förstå kommentarerna om att inte orka, för då tänker folk att ni är i en annan fas i livet med mer självständigt barn. Men egentligen borde de hålla tyst för deras upplevelse kanske inte alls stämmer med er. 

Nä, första är runt 2,5 när nästa kommer.

Jag har ingen egen erfarenhet då jag fick mina barn mellan 25-35. Men efter skilsmässa och några år som ?singel? träffade jag en ny man som inte har barn. Efter en tid tillsammans har vi nu bestämt oss för att ge det ett försök några månader. Och såklart funderar jag lite på vad omgivningen ska säga om det lyckas, men försöker att inte lägga för stor vikt vid det. Vårt liv, våra beslut! Men intressant att följa tråden och se vad andra säger.

Kan dock tillägga att min stora barn i övre tonåren själva tog upp ämnet för ett tag sedan (innan vi kommit fram till att försöka) och ville säga att de absolut inte skulle ha något emot ett litet syskon, tvärt om, trots ålderskillnaden. Och det betyder väldigt mycket känner jag, då det är dem som mest av alla (förutom vi själva då) kommer att påverkas. 

Ingenting. 
Varför skulle någon säga något om det?