mina föräldrar äger mig..
Jag vet inte vart jag ska börja.. och jag ingen ork att ens förklara men ser detta som ett sista försök innan jag ger upp helt.
Jag har i hela mitt liv varit bortskämd.. vare sig jag velat det eller inte. Jag känner att jag aldrig lyckats med något själv och oavsett om någon säger att jag gjort något bra så ser jag verkligen inte det. Jag anser mig själv vara en oälskvärd skit som inte är kapabel till något annat än att leva på mina föräldrar. Som förövrigt talar om för mig vad jag kan göra och vad jag inte kan göra.
Dom har alltid givit mig senaste dator, dyraste skorna etc etc. Pappa är högt uppsatt och tjänar vad en själv bara kan drömma om och mamma har väll egentligen inte direkt en bra lön.
Det som jag dock inte står ut med är att dom talar om för mig precis vad jag ska göra och dom lyssnar inte på mig.
Låt oss säga att jag inte är hungrig, så struntar dom fullkomligt i det. Dom säger då åt mig nu har mamma strävat och gjort mat då måste du faktiskt äta. var på jag svarar att jag tex redan ätit ute och inte alls är hungrig. Då ignorerar dom mitt svar. För att senare knacka på dörren 5 minuter senare och säga nu är maten klar. Varpå jag säger att jag inte är hungrig igen. Då kommer min far och säger nu är det mat och undrar vad jag ska du dricka till. Etc.. såhär fortsätter dom tills jag viker ner mig och äter för att sedan gå och kräkas på toaletten för jag tvingat i mig mat som jag inte orkade.
Om jag tex kör bil så talar dom om för mig hela tiden hur jag ska svänga, hur jag ska parkera hur jag ska trycka på handbromsen.
Detta gäller allt jag gör. Ska jag köpa en jacka för mina pengar ska dom lägga sig i, ofta köper dom kläderna åt mig fast jag sagt att jag vill köpa själv. Ska jag göra något ska dom veta allt. jag känner mig som ett barn eller en ägodel fast jag ändå varit myndig i 2 år.
Detta tjatande har ibland lätt till stora bråk där jag sagt att jag inte kommer vilja ha kontakt med dom och att dom måste sluta. Men då möts jag av att dom typ fryser ut mig, eller inte prata med mig. Mamma kan även ta till krokodiltårarna så jag måste be dom om ursäkt för att sedan göra som dom säger.
För vissa kanske detta låter som värdsliga problem.. men jag har noll självkänsla kvar.. jag har till och med börjat spöa skiten ur mig själv.. jag slår mig ibland så hårt i ansiktet.. dunkar huvudet i väggen tills jag blöder ur näsan... vilket jag är helt stört.. ja vet... och detta vet dom så klart inte. Men jag har sagt att dom bryter ner mig.. men dom lyssnar inte..
Jag hatar verkligen mig själv.. hatar min situation och hatar att känna som jag gör...
Vet inte alls vad jag ska göra men pallar inte leva såhär.. för jag har verkligen inget liv eller personlighet... och ser inte fram emot en ny dag.. för jag orkar inte göra vad dom säger.. jag är så jäklar trött.... 
Vad ska jag göra?