Bipolär
Som rubriken säger så är jag bipolär. Jag har haft diagnosen i några år och har pga biverkningar inte kommit igång med en fungerande medicinering. Nu äter jag fluoxetin och quetiapin vilket känns helt okej men jag har ändå skov fortfarande.
Detta drabbar naturligtvis allt i mitt liv. Min relation till min sambo, mina barn, deras pappa, vänner och jobbet. Periodvis är jag sjukskriven heltid, sen 75%, 50% osv. Jag har väldigt dåligt samvete över det och jag börjar märka att jobbet är trötta på de täta sjukskrivningarna.
Jag skäms något så enormt över min diagnos och jag önskar att jag fick medicineras så att jag blir känslolös i princip. Ja kanske inte helt men tillräckligt för att kunna få ihop livspusslet. Till saken hör att jag utsätts konstant för triggers då mitt ena barn inte fått igång en fungerande resurs i skolan än. Det innebär att han är hemma mycket eller att vi föräldrar är med i skolan. Han har heller ingen fungerande medicin. Allt det gör att jag står på vänt när jag har barnen och blir superstressa.
Jag vet inte vad jag vill med detta. Prata av mig Kanske. Nån i samma Sits?