Jag har aldrig upplevt besvarad kärlek

Ja, jag längtar också efter att få uppleva det. Har bara varit olyckligt kär. Aldrig haft ett förhållande.

Så tråkigt. Jag hoppas du får uppleva det någon dag alldeles snart.

Tack! Ja, måste vara underbart. Hoppas samma för dig 

Jag undrar om jag gjorde fel i att "nöja mig"? Skulle jag ha väntat på det där fantastiska? Existerar det ens eller är det en myt att 2 personer kan bli helt sinnessjukt kära i varandra exakt samtidigt? Är det bara en illusion?
Är den riktiga kärleken egentligen det som jag har; stabilitet, trygghet, att jag delar mitt liv med någon och finns där för honom och han för mig? Men utan att det startade med förälskelse?

En elak och hemsk liten person i mig har någon gång stuckit upp sitt fula huvud och sagt att om jag, mot all förmodan, någon gång skulle bli kär och det visar sig att den personen är kär i mig tillbaka, då kommer jag greppa det med bägge händerna och aldrig släppa taget.

Ja. Jag vet. Jag är elak och ond. 

Men ni förstår: jag har haft ett olyckligt liv med många trauman och det finns som en galen del i mig som inte vill följa vad som är konventionellt tänkande. Den delen viskar ibland att om en chans till lycka uppstår, ta den! Vänta inte! Det här livet är alldeles för kort och sorgligt för att kasta bort det fina man får.

Sen tänker jag att jaja, det är nog bara en önskedröm, , jag har det ju bra, nu. Varför rubba det för en tillfällig, om än ömsesidig, sinnesförvirring? 

Äh. 

Jag har varit himladtormande förälskad EN gång och det var besvarat. Då var jag 20 och det höll i 7 år. Det var en magisk känsla. Men jag tror att ju äldre man blir desto svårare är det att uppleva det. Visst har jag blivit förälskad igen, men aldrig så som med honom.
Nu håller jag på att separera och jag har mycket svårt att tänka mig att jag nånsin skulle bli sådär galet förälskad igen. Är 40 nu.

Håller med. Blev också sådär valet förälskad, förälskelsen satt i hela 10 år! Men när den var borta började jag inse hur dåligt vi passade ihop och sen gick det utför. Har blivit kär och älskat efter men mer sådär lagom. 

10 år! Det är ändå något att vara tacksam för 😊

Jo, det är klart att två personer kan bli vansinnigt förälskade samtidigt. Eller egentligen handlar det nog oftast om fysisk attraktion. Men den förälskelsen säger inget om hur länge relationen kommer hålla. När man är yngre är det nog lättare att falla hårt eftersom man pga liten livserfarenhet inte har någon aning om vem man funkar ihop med eller hur man själv funkar i kärleksrelation. När jag var ung hade jag några passionerade förhållanden och jag trodde samtidigt att det betydde att det var den rätte, vi skulle leva ihop resten av livet. 
Kanske dina traumaupplevelser gör att du inte tror dig ha rätt till kärlek? Du kanske har blivit kär i nån du vet du inte kan få som ett sätt att skydda dig själv? Vad hade hänt om du hade blivit kär i någon som var kär i dig också? Hade du vågat?
Om du blir himlastormande kär i någon som besvarar det så varför inte bejaka det?

Jag känner igen det där. Varje gång som jag verkligen har tittat ut någon och tyckt att jag var förälskad i personen, så blev det inget med den personen. Det finns många tänkbara förklaringar. 

1. Det kan vara så att det känns mer dramatiskt om inte personen besvarar känslorna. Då skulle man ju kunna slappna av och det skulle då inte kännas så mycket. 

2. Man väljer fel sorts man om man väljer själv och det blir bara såna som ändå är orealistiska eller som är fel typ egentligen. 

.... jag trodde jag kanske hade fler alternativ, men det var nog mest de två....

Det existerar.
Tyvärr dog min stora kärlek. Han blev 40 år.

Jag tror aldrig att jag kan bli kär igen... skulle dessutom ha för dåligt samvete för att kunna vara lycklig.

//Ledsen änka