BF Juli 2023

1/7 T123, fjärde barnet
1/7 Primula, andra barnet
4/7 Lillahusetss, första barnet

Har just plussat och har BIM idag. Får se om den här lilla vill stanna nu? Hade en MA i v 12 i slutet på augusti och fick vänta nästan en månad på kirurgisk abort, så känner att jag inte kan slappna av på bra länge. Är dessutom rätt gammal, så risken för missfall är skyhög. Men vi tar ett steg i taget.

Har fortfarande lätt som en plätt att bli gravid, men det brukar bli tidiga missfall runt BIM. 

Fjärde barnet 🙏

Har ansökt om att gå med i fb-gruppen men inte fått något svar, ska jag ansöka igen? 

Vill du länka gruppen du ansökt till? 

Jag vill också ha länk 

Här kommer länken igen, den går ut efter ett antal timmar så då måste en ny läggas upp:
https://fb.me/g/p_M9jgDBaJWVf8i563/E2gdEDs0

Tack, jag skickade en förfrågan

Hej, några fler än jag som känner att det vore skönt att ha några att chatta med anonymt ett tag till? Jag är inte helt redo att gå med i en fb grupp ännu. Om så är fallet skulle vi tex kunna starta en ny grupp här eller så kör vi på i denna anonymt tills man är redo för fb gruppen?

Jag har haft en jobbig sista vecka. Jag känner att hormonerna flödar och jag har som en ångests i hela kroppen, mycket tror jag för att jag är så trött. Får tankar som att; ju ska jag orka detta osv., vilket öka på ångesten. Hade sånt fruktansvärt illamående i förra graviditeten och nu när lite illamående börjar smyga såg på får jag typ panik. Kräktes otroligt mycket sist fram till typ vecka 22. Jag skulle säkert behöva ta det lugnare just nu men jag hittar inte dit, tex har jag sovit väldigt dåligt på slutet mycket pga att jag har en stark växtvärk som väcker mig på nätterna och har haft huvudvärk. Växtvärken är som en kraftig mensvärk och de gör som sagt så ont att jag inte kan sova, inatt mådde jag illa av värmen och har fått ta Alvedon. Allt detta sammantaget stressar mig just nu. Barnet är planerat och mycket övertänkt, ändå får jag känslor dom herregud vad har jag gett mig in på. Finns det någon mer som kan relatera? 

Jag känner samma.. börjar också känna av illamående och får panik av bara känslan att det kan bli värre. Jag hatar att känna mig begränsad av min egen  kropp och att ev inte räcka till för mina barn. Plus en massa annat tvivel, som du skriver, om jag kommer orkar, kommer vår relation orka ett barn till, mycket praktiskt att lösa så som bil osv.. Det har tagit så lång tid för oss att bli gravida så jag hade ställt in mig på att det inte blir fler. Så allt har varit så oväntat, men ändå inte. 

Samma här, så fort illamåendet gjorde entre började jag undra vad f*n jag gett mig in på. Såhär tidigt i graviditeten tycker jag att det är omöjligt att förstå att det kommer en gullig bebis ut av det, känner mig mest bara sjuk och ynklig.

Tycker att det är jättejobbigt på jobbet också, svårt att dölja (gas)magen och att försöka bete sig normalt trots att man har spyan i halsen hela tiden. Funderar faktiskt på att berätta för min närmaste chef för att kunna komma iväg på pauser ibland om det blir för jobbigt..

Hur har ni andra gjort? Har ni berättat på jobbet eller för anhöriga än?