Fattiga vänner jobbigt att ha

Förstår din frustration. Jag har samma dilemma, också mest fattiga vänner som aldrig har råd mer annat än det nödvändiga.

Jag som har det relativt gott ställt och inte märker mycket av den globala krisen med inflation och höga mat och elkostnader som de flesta kämpar med, har nästan svårt att förstå hur människor kan ha det så dåligt i vårt land, trots att många har heltidsjobb.
Vi var tex ett gäng som växte upp och delade allt i tonåren och då märktes inte skillnaderna på samma sätt. Men sen utvecklades allas liv i olika riktningar och med helt olika förutsättningar. De som kom från arbetarfamiljerna gick det illa för, vissa riktigt med alkoholism och missbruk, ensamstående med barn och kärva omständigheter. Alla kämpar de med att få pengarna att räcka. De har inte råd att gå till tandläkaren nånsin eller kunnat spara ihop buffertar till nödvändigheter och dyl. Än mindre resor och restaurangbesök eller saker som att hänga med mig på kulturevents och konserter som är mina största intressen. Ofta får jag gå själv eller bjuda, eftersom de inte mår bra av obalansen och tackar nej eftersom de känner att de står i skuld, vilket jag skiter i eftersom jag bara vill ha sällskap och inte förväntar mig att få tillbaks. Jag vet ju hur kärvt de har det.

Brukar du bjuda dina vänner eller hur gör du om du vill ha med dem? Eller reser du själv?

Mina vänner tex har alla jobb förutom ett par som varit sjukskrivna i omgångar, men de har vanliga arbetarlöner. Det är tydligen väldigt svårt att få heltider i många branscher. Kvinnobranscher så klart. Mina vänner är ju mest kvinnor. Men ingen går på bidrag. Ingen av dem äger heller sina bostäder och har sjukt höga hyror som är tuffa att klara som ensamstående. Man kan ju ta mig som jämförelse som har sambo och bostadsrätt. Vi delar liksom på 7000 kr och har dubbelt så mycket i lön per person än dem. Mitt jobb fick jag också av en slump, hade ingen utbildning för det men har lite nördkunskaper och halkade in. Vansinnig tur har jag förstått.

Därför att jag älskar mina vänner och umgås med människor som jag trivs med och har bra relationer med. Vi känner varandra sen länge och har delat mycket, ställt upp på varandra och skulle finnas för varandra i vått och torrt. Jag har ett par kollegor och bekanta som jag går ut med ibland men de kan inte ersätta mina riktiga vänner. Pengar är verkligen inte allt!

Visst om du säger det så Taskig människosyn du sitter inne med:(

Jo förvisso. Sånt gör vi ju klart en del. Men det kompenserar inte för den där konserten man gärna vill se eller upptäcka världen medan livet rinner iväg.. Man har ju drömmar man vill dela som tar plats utanför lägenhetsväggarna. Men visst kan man ta utflykter i bil eller nån billig weekendtrip ibland. men klart önskar jag att de inte var så begränsade i sina liv och fick lite guldkant ibland.