Inlägg från: Anonym (Civilingenjör) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Civilingenjör)

    Intelligens

    Jag har inte extremt hög iq, ca 115 tror jag, har gjort några olika tester och brukar ligga där ungefär. Har aldrig testat mig för iq professionellt, men har gjort en del tester vid rekryteringar och då har jag legat bra till, jag har ju också en lång utbildning till Civilingenjör, som hjälpt mig träna upp problemlösning av olika slag.
    Eftersom jag ofta umgås med andra civilingenjörer känner jag mig inte så supersmart direkt, många av mina kollegor verkar ha mycket mycket högre iq än vad jag har. Många men inte alla med riktigt hög IQ brukar dock ha en tendens till att ha lite svårare för att samarbeta och förklara saker för andra, de förstår inte att andra inte förstår det de förstår.


    Jag har alltid haft lätt för mig i skolan och fixade en Civilingenjörsutbildning med bra betyg utan större problem på normal tid, men märkte att vissa studiekamrater hade det ännu mycket lättare. Jag fick kämpa en del och hade inte tid tex att jobba extra under studierna. Men att festa hade jag förstås tid till !

  • Anonym (Civilingenjör)
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-27 16:36:46 följande:

    "du har bara lärt mig en värdefull sak, och det är att överväga IQ mer än utseendet på tjejerna som jag träffar för jag kommer inte orka leva med en trög" "utseende försvinner men IQ består"


    Ja, det är konstigt för jag tycker nästan att jag haft mer nytta av min hyfsat höga IQ på datingmarknaden än på arbetsmarknaden. Många har lite halvt om halvt undrat varför vissa väldigt smarta, framgångsrika och attraktiva män varit så intresserade av mig, så snygg är jag ju inte. Inte för att jag är jätteful, har ett kvinnligt utseende men är absolut ingen skönhet.  Men jag har kul ihop med smarta män. 

    På jobbet kan en lite högre IQ vara lite jobbig, för man står inte ut med tråkiga rutiner och absolut inte med en massa dumheter och är man smartare än chefen kan det ses som negativt.
  • Anonym (Civilingenjör)
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-27 16:22:24 följande:
    Det är inte konstigt det du skriver att många av dina klasskamrater hade det enklare än du, för att 115 ligger på above average kategorin. Vilket inte är extremt högt alls, utan bara över genomsnittet. Min bror ligger där (tror han hade exakt ditt värde) och han kan klara en ingenjörsutbildning (kanske inte den vassaste som teknisk fysik direkt, eller liksom man kommer ju inte ens in där till o börja med om man inte har mer än Above average i iq). Men han vill dock inte ha en ingenjörsutbildning för att han vet att han kommer behöva anstränga sig mer än de andra och enligt honom så är folk där så mycket bättre och det går så mycket lättare för de att han bara kommer tappa motivationen. 

    Jag ligger under genomsnittet. Att bli ingenjör=mardröm. Det handlar inte om att jag inte vill, utan också att jag inte kan.

    Inte konstigt enligt min bror är jag trög.

    undra va de där som till hör superior intelligence och genius kategorin tycker om mig då.

    Sen har ju IQ inte nödvändigtvis med personlighet att göra även om det går hand i hand. Har sett folk som tillhör det extrema men är töntiga.

    En sak vet jag och det är att jag önskar en kille med övre genomsnitt IQ. De som är för smarta kan bli lite problem

    För mitt liv hade sugit om jag inte haft min bror som analyserat och höjt min vardagsstandard samt hjälpt mig i skolan.  

    synd att jag inte ärvde dessa gener 
    Ja, det är nog bra att ha lite lagom med IQ eller åtminstone kunna balansera sin IQ med EQ. Hillary Clinton tex skall ha en väldigt hög IQ men hon har ju uppenbarligen också social kompetens.
  • Anonym (Civilingenjör)
    Sommarochsyrener skrev 2022-10-27 16:22:24 följande:
    Det är inte konstigt det du skriver att många av dina klasskamrater hade det enklare än du, för att 115 ligger på above average kategorin. Vilket inte är extremt högt alls, utan bara över genomsnittet. Min bror ligger där (tror han hade exakt ditt värde) och han kan klara en ingenjörsutbildning (kanske inte den vassaste som teknisk fysik direkt, eller liksom man kommer ju inte ens in där till o börja med om man inte har mer än Above average i iq). Men han vill dock inte ha en ingenjörsutbildning för att han vet att han kommer behöva anstränga sig mer än de andra och enligt honom så är folk där så mycket bättre och det går så mycket lättare för de att han bara kommer tappa motivationen. 

    Jag ligger under genomsnittet. Att bli ingenjör=mardröm. Det handlar inte om att jag inte vill, utan också att jag inte kan.

    Inte konstigt enligt min bror är jag trög.

    undra va de där som till hör superior intelligence och genius kategorin tycker om mig då.

    Sen har ju IQ inte nödvändigtvis med personlighet att göra även om det går hand i hand. Har sett folk som tillhör det extrema men är töntiga.

    En sak vet jag och det är att jag önskar en kille med övre genomsnitt IQ. De som är för smarta kan bli lite problem

    För mitt liv hade sugit om jag inte haft min bror som analyserat och höjt min vardagsstandard samt hjälpt mig i skolan.  

    synd att jag inte ärvde dessa gener 
    Ja, det är nog bra att ha lite lagom med IQ eller åtminstone kunna balansera sin IQ med EQ. Hillary Clinton tex skall ha en väldigt hög IQ men hon har ju uppenbarligen också social kompetens.
  • Anonym (Civilingenjör)
    Anonym (lagom är bäst) skrev 2022-10-27 13:41:09 följande:

    Jag tror på att lagom är bäst. När man ser sig omkring är riktigt lyckade personer sällan extremt intelligenta, däremot brukar de ha en hög social kompetens. (Det är väl också en form av intelligens?)

    Vet inte om jag har högre intelligens än genomsnittet, men jag har en snabb hjärna och väldigt bra minne. Jag är tveksam till intelligenstests tillförlitlighet, har gjort några och har då runt 130 i resultat. När jag var yngre blev jag ofta irriterad på andra som tog sååå lång tid på sig att förstå saker och jag hade noll förståelse för personer som man måste förklara varje litet steg i en tanke eller sammanhang för. Jag upplever också att jag ofta tänker på ett annorlunda sätt än majoriteten, svårt att förklara hur.

    Nu är jag äldre och har mer tålamod och ödmjukhet inför att vi alla fungerar olika. Jag tar tid på mig att förklara på olika sätt och följa upp att de jag pratar med förstår. 

    Att jag ser svagheter i olika resonemang, har lätt att se sammanhang med mera är förmågor som har varit bra i mitt arbete. Likaså att jag har hög arbetskapacitet, behöver inte lika lång tid som andra när det gäller tankekrävande arbete.

    Min son däremot är superintelligent och det har mest varit negativt för honom hittills. Han har haft svårt med jämnåriga, då han varit på en annan nivå kunskapsmässigt och i hur avancerat han har kunnat resonera i olika åldrar. Han har också svårt att förstå att andra fastnar för meningslösa och inte så utvecklande nöjen (som enkla mobilspel, stirra på meningslösa klipp t ex). Han har också haft problem i skolan när han blivit totalt uttråkad av att inte få några som helst utmaningar och lärarna då tyckt att han är ett problem. Ibland är det som att han vet saker redan innan de ska lära sig det i skolan. Nu på gymnasiet (han går sista året på Na) är det fortfarande så att han redan kan det mesta av matten och fysiken osv fast han aldrig har ansträngt sig för att lära sig det. Jag förstår inte riktigt hur det kan komma sig, men men bra att han inte behöver plugga kanske (han behöver plugga när det gäller historia, SO o dyl så det är ju bra att han lär sig lite studieteknik.)

    Han är däremot inte särskilt snabbtänkt. Han är mer en forskartyp som verkligen går igång på utmaningar och komplexa problem. Han är känslig och har låg självkänsla och jag tror att han grubblar för mycket. Tror att det kan vara en baksida med hög intelligens för vissa. En psykolog sa till mig en gång att den svåraste personlighetstypen att vara född med är att vara intelligent och högkänslig. 

    Det är både ett nöje och ett helvete att vara förälder till ett intelligent barn måste jag tillägga. Ett nöje för att man kan resonera med barnet redan när barnet är litet, man slipper vanliga problem som andra har med sina barn eftersom barnet förstår. Ett helvete för att skolan inte förstår sig på barnet när barnet inte är som det borde vara enligt deras "manual" och det inte finns någon npf-problematik. Skulle säga att det är skolpersonal som har förstört mitt barns självkänsla. 


    Så var det för min son också, han är intelligent, empatisk och känslig. Skolpersonalen var inte trevliga mot honom. Det började redan på förskolan, de klagade på honom hela tiden, varje gång jag hämtade var det klagomål. Han hade tex svårt att byta aktivitet när personalen sa till, hade han väl engagerat sig i något ville han inte sluta. Jag ville säga till pedagogerna att det beror på att han är så begåvad , men visste att det inte var någon bra idé. Men jag har hela tiden vetat att han är begåvad och fantastisk och jag har aldrig tvivlat och alltid försvarat honom inför skolpersonalen. När han började på Naturvetenskapligt gymnasium behövde jag inte försvara honom längre, han fick bara lovord från lärarna och tog studenten med toppbetyg. Min son hade också lite låg självkänsla och hade lite svårt med vänner. Men allt löste sig med hjälp av datorspel, han har spelat massor datorspel och därmed fått kompisar, han har varit skicklig och därmed fått lite status och mer självförtroende. Datorspelen,  Counterstrike och liknande, har gjort honom lite tuffare. Och så har han börjat träna, att ha bra kondition och styrka stärker självkänslan mycket. 
  • Anonym (Civilingenjör)
    Anonym (131) skrev 2022-10-27 13:21:56 följande:
    Det här känner jag igen. Jag har svårt att fokusera på saker som inte intresserar mig och då har jag svårt att starta och avsluta saker. 

    Jag går "all in" på en enda sak och kan nörda ner mig helt i det under lång tid. Sedan byter jag till något annat som väcker mitt intresse. 
    Det låter mer som ADHD än låg intelligens, eller ADD, ADHD utan hyperaktivitet.
Svar på tråden Intelligens