Anonym (lagom är bäst) skrev 2022-10-27 13:41:09 följande:
Jag tror på att lagom är bäst. När man ser sig omkring är riktigt lyckade personer sällan extremt intelligenta, däremot brukar de ha en hög social kompetens. (Det är väl också en form av intelligens?)
Vet inte om jag har högre intelligens än genomsnittet, men jag har en snabb hjärna och väldigt bra minne. Jag är tveksam till intelligenstests tillförlitlighet, har gjort några och har då runt 130 i resultat. När jag var yngre blev jag ofta irriterad på andra som tog sååå lång tid på sig att förstå saker och jag hade noll förståelse för personer som man måste förklara varje litet steg i en tanke eller sammanhang för. Jag upplever också att jag ofta tänker på ett annorlunda sätt än majoriteten, svårt att förklara hur.
Nu är jag äldre och har mer tålamod och ödmjukhet inför att vi alla fungerar olika. Jag tar tid på mig att förklara på olika sätt och följa upp att de jag pratar med förstår.
Att jag ser svagheter i olika resonemang, har lätt att se sammanhang med mera är förmågor som har varit bra i mitt arbete. Likaså att jag har hög arbetskapacitet, behöver inte lika lång tid som andra när det gäller tankekrävande arbete.
Min son däremot är superintelligent och det har mest varit negativt för honom hittills. Han har haft svårt med jämnåriga, då han varit på en annan nivå kunskapsmässigt och i hur avancerat han har kunnat resonera i olika åldrar. Han har också svårt att förstå att andra fastnar för meningslösa och inte så utvecklande nöjen (som enkla mobilspel, stirra på meningslösa klipp t ex). Han har också haft problem i skolan när han blivit totalt uttråkad av att inte få några som helst utmaningar och lärarna då tyckt att han är ett problem. Ibland är det som att han vet saker redan innan de ska lära sig det i skolan. Nu på gymnasiet (han går sista året på Na) är det fortfarande så att han redan kan det mesta av matten och fysiken osv fast han aldrig har ansträngt sig för att lära sig det. Jag förstår inte riktigt hur det kan komma sig, men men bra att han inte behöver plugga kanske (han behöver plugga när det gäller historia, SO o dyl så det är ju bra att han lär sig lite studieteknik.)
Han är däremot inte särskilt snabbtänkt. Han är mer en forskartyp som verkligen går igång på utmaningar och komplexa problem. Han är känslig och har låg självkänsla och jag tror att han grubblar för mycket. Tror att det kan vara en baksida med hög intelligens för vissa. En psykolog sa till mig en gång att den svåraste personlighetstypen att vara född med är att vara intelligent och högkänslig.
Det är både ett nöje och ett helvete att vara förälder till ett intelligent barn måste jag tillägga. Ett nöje för att man kan resonera med barnet redan när barnet är litet, man slipper vanliga problem som andra har med sina barn eftersom barnet förstår. Ett helvete för att skolan inte förstår sig på barnet när barnet inte är som det borde vara enligt deras "manual" och det inte finns någon npf-problematik. Skulle säga att det är skolpersonal som har förstört mitt barns självkänsla.
Så var det för min son också, han är intelligent, empatisk och känslig. Skolpersonalen var inte trevliga mot honom. Det började redan på förskolan, de klagade på honom hela tiden, varje gång jag hämtade var det klagomål. Han hade tex svårt att byta aktivitet när personalen sa till, hade han väl engagerat sig i något ville han inte sluta. Jag ville säga till pedagogerna att det beror på att han är så begåvad , men visste att det inte var någon bra idé. Men jag har hela tiden vetat att han är begåvad och fantastisk och jag har aldrig tvivlat och alltid försvarat honom inför skolpersonalen. När han började på Naturvetenskapligt gymnasium behövde jag inte försvara honom längre, han fick bara lovord från lärarna och tog studenten med toppbetyg. Min son hade också lite låg självkänsla och hade lite svårt med vänner. Men allt löste sig med hjälp av datorspel, han har spelat massor datorspel och därmed fått kompisar, han har varit skicklig och därmed fått lite status och mer självförtroende. Datorspelen, Counterstrike och liknande, har gjort honom lite tuffare. Och så har han börjat träna, att ha bra kondition och styrka stärker självkänslan mycket.
