Intelligens

Opassande kategori kanske. Men men. Hur känns det att ha högt IQ? Hur vet ni/ hur visste ni att ni har högt IQ? Vad tycker personer som har högt IQ om personer med lägre? Tycker ni att ni har högre levnadstandard pga högt IQ? Kan ni nämna fördelar som det ger er/ typisk situation där er IQ har gynnat er?

Intressant och bra poänteringar/ fakta du belyser!

Jag har märkt det med min bror han har IQ högre än genomsnittet men han är allmänbildad och har lärt mig så mycket, medan andra riktigt smarta kan vara töntiga som festar bara och har töntiga åsikter. 

Personligen föredrar jag det förstnämnda. IQ över genomsnittet men med en allmänbildad person. För allmänbildning kan ju göra att man får mer förståelse för verkligheten, koppla nya samband genom den faktan man fått och liksom inte känna sig blind för kunskap är ögonöppnare. För att inte tala om att det köper konversationer och status o form av att människor ser en som pålitlig och ansvarsfull. 
 
Jag tänker kring det första du skrev med att du inte har något att jämföra med. Har du inte haft interaktioner med människor som har lägre IQ? Hur har du känt när dy behöver förklara för de ett par gånger utan att de fattar?

Låg IQade brukar också inte vara lika närvarande, och kan inte bemästra saker, t.ex. en sport som kräver taktik, deras förståelse av verkligheten kan (behöver absolut inte vara så beror på vilken arbetsmoral man har t andra gener) ha sämre förståelse av verkligheten pga att de inte kan koppla lika mycket.

Har du inte stött på en sån? Tänkt ifall det vore jag? Hur könner du med att inleda en relation med en sån?

Min bror har sagt att det är jobbigt att hamna i en grupp med låg IQade för man måste förklara fär de hela tiden och de liksom tjänar på en men inte man själv. Dessutom har han sagt att man skrattat när folk är borta och inte förstår uppenbara saker trots att de kan vara äldre. Och ja han säger ju tur att man inte är en sån som kan bemästra 

Ok, intressant det du skriver. 

Kan du tänka dig att inleda en relation med en som har lägre IQ?

Det där du nämner med att låg IQade kan ha låga diskussioner behöver nödvändigtvis inte vara sant. Jag har liksom suttit med folk som har högre IQ än mig och de skrattat för töntiga saker och om men bara diskuterat töntiga saker. 

Utöver jobb så under jag liksom vardagen. Är ens vardag (bortsett från plugg och skolrelaterat) enklare? Jo, det är den ju det vi vi ju. Men nyfiken på exempel.

Jag har inte sagt att jag tror att begåvade diskuterar Aristoteles, det tror jag knappast ens. Eller sånt varenda gång.

Jag har hört över genomsnitt diskutera om hur t.ex. muskler byggs och intressant fakta och flera perspektiv samt skämt åsido.

Sen har jag hört intelligenta garva sönder för typ en får emoji eller bara snacka skit om folk att jag äcklats och tyckt att de är konstiga. 

Sen andra intelligenta som föredrar att vara tysta.

Sen spelar personlighet roll. 

Sen vill jag komma med egen reflektion:

Har också hört dessa töntiga snackar om feminism och jämställdhet. Men deras diskussion kring dessa ämnen saknar liksom perspektiv och andra infallsvinklar samt resonemang och hör inte ihop med hur de är som personer.

T.ex. vill de att alla ska vara feminister. Men sen kan de tänka sig att inleda en relation med en feminist kille? Knappast för att de säger att de vill ha dominanta killar. Hur går det ihop med att de vill att alla ska vara feminister? 

Sen frågan om vem ska betala notan så säger de killen. På vilket sätt är det feminism och jämställdhet? Är inte jämställdhet mer i så fall att tjejen och killen delar på notan? Det hör ju inte ihop med att de tycker att det ska vara jämställdhet eller hur tänker de? Tycket personligen mer det här är "utnyttjande". Och inte konstigt för dryga är de också.

Och nej. Jag värderar personlighet mer. Så länge man inte är trög. Min bror säger att jag är trög fast vi båda vet att jag inte är det. Jag har gått högskoleförberedande program och fått höga betyg inom allt text relaterat som samhällsorienterande ämnen och språk ect. Inte lika bra i matten. Men tja, jag väljer annat så får en snille bli den framtida ingenjören. Det är ju knappast att man ändå behöver avancerad matte i vardagen. Trög är en som inte kan ens gå i skolan/ behöver gå om en massa gånger/ årskurser. 

Sen vill jag understryka att personer med låg utbildning behöver inte alls ha lågt IQ. Ens förutsättningar kan ha gjort att man inte t.ex. kunnat betala för skolan om man kommer från ett land där skolan kostar. Många tar huslån och fastnar därmed i lagerarbete som ändå är bra betald. Man kanske bara har bra betalt och orkar inte utsätta sig för stress och vill leva livet liksom/ man vill inte slösa sina bästa år på plugg? Man kan ändå ha högt IQ. 

Unga tenderar att bry sig mer om utseende. För låt oss vara ärliga med varandra det första man ser är inte IQ utan utseende. En som ser bra ut tenderar att få bra behandling och respekt. IQ är nog viktigare hos de äldre för då är man inte lika snygc som förr.

Och nu har jag diskuterat med några av er. Vad tycker ni om mig? Jag är ändå under genomsnitt. Fast inte farligt under och sålänge jag är ambitiös så kan jag nå bättre vardag. Visst tuffare för mig men ändå. Sen kommer jag välja bort ingenjörsutbildningar.  

Jag syftade inte på att du kopplar dessa, utan sa det som något allmänt. 

Ja, det där med utbildningar som kräver IQ har jag också tänkt på. Både själva antagningen, utbildningen och sen yrket. Tror dock läkare är lättare än ingenjör pga mer text än matte. 

Nej, jag underskattar absolut inte. I och med en stor mängd och massa steg i olika processer kräver det mycket av en och en massa repition. Men antagligen är det enklare för en som inte är ett geni. Och geniet föredrar matten.

Att eleverna inte kan vara bra på att skriva/ läsa kan bero på att jo dels att de inte läst mycket eller att det faktiskt finns två typer av IQ och att de inte har mycket av den andra.

Verbal och kvantitativ. 

Varför kan fysikern inte bli poeten? Och varför kan poeten inte bli fysiker? 

Jo, för att de har olika mycket av olika typer av IQ. 

Jag är inte bra på matte men jag kan skriva på det liksom bara flyter på. 

Men på ett sätt tror jag att om man har IQ är man bra på båda men att då vissa kan vara extremt bra den ena delen. 

Jag är inte extremt bra på verbala men hyfsad iaf i skolan var det inte jobbigt. 

Jag tycker det ligger något i det. För varför blir en poet inte fysiker liksom. Jag tror på det. Varför skulle man inte tro på det?

Med verbala menar jag mer språk. Skriva texter.

Man brukar ju skilja mellan verbal och visuospatial förmåga som två olika delar av det man mäter med ett begåvningstest som WAIS. På gruppnivå finns det ju ett starkt samband mellan de två domänerna, så om en person är bra på det ena tenderar den att också vara bra på det andra, men det finns förstås undantag där det är ganska stor skillnad mellan de två.

Men man brukar inte benämna det som olika intelligenser, utan man brukar använda intelligensbegreppet om det som begåvningstest avser att mäta.

Jag vet inte hur svårt det är att läsa t.ex. en civilingenjörsutbildning men läkarutbildningen handlade mycket om att kunna memorera stora mängder kunskap. Jag skulle gissa att det är bra mycket mer intellektuellt krävande (visuospatialt då) att ägna sig åt någonting som är mer matematiskt.

Framför allt personer med autism har på gruppnivå en mer ojämn profil på begåvningstester ja, och det tycker jag också att jag ser bland patienterna.

Jag håller med om att idén om multipla intelligenser tycks vara utspridd bland gemene man och ja, håller med om din förklaringsmodell. Ett viktigt skäl till att man från akademiskt håll föredrar att förkasta den teorin är ju att begåvning mätt som IQ uppvisar ganska hög korrelation till alla dessa "multipla intelligenser".

Du ställer en intressant fråga! Det är väldigt lite av det där korvstoppandet på läkarutbildningen som jag kommer i kontakt med på regelbunden basis. Men däremot har det ju successivt byggts upp en djupare förståelse som bygger på att man läst alla delarna. Man börjar som regel med cellbiologi och anatomi. Därefter eller lite parallellt läser man fysiologi, dvs. läran om kroppens normala fungerande. Det bygger ju på att man förstår anatomin och biokemin/cellbiologin. Sedan läser man patofysiologin, dvs. när kroppens funktioner är störda på något sätt och den förståelsen bygger förstås på att man förstår normalfunktionen. Först därefter (efter 2,5-3 år) börjar man med de kliniska terminerna, dvs. då man lär sig diagnostisera och behandla sjukdomar, vilket ju förstås kopplas till tidigare kunskap. Och så läser man kliniska kurser om en stor mängd olika områden för att man ska ha lite grundläggande koll på allt. Men även om jag bara regelbundet använder en liten del av det jag lärde mig på grundutbildningen så finns ändå kunskapen kvar i bakgrunden och det påverkar mitt sätt att tänka och det gör också att det går mycket fortare att förstå hur t.ex. ett nytt läkemedel fungerar, för det finns en bakgrund av kunskap som jag inte direkt kan plocka fram från minnet men som ändå i vissa delar blir åtkomlig när jag ställs inför någonting nytt. Så på det sättet skulle jag säga att även för mig som psykiater är det rätt lite från läkarutbildningen som jag tycker att jag hade kunnat klara mig utan, för man behöver den där breda kunskapsbasen.

Hela IQ saken är förenklat tycker jag. 

Det finns ju så många andra saker som påverkar hur snabbtänkande man är. 

Om man är lat eller inte, om man har autism eller inte, om man har ångest eller inte eller 

ect