Inlägg från: Kunniglingvist |Visa alla inlägg
  • Kunniglingvist

    Intelligens

    På dagis anmärkte personalen för mina föräldrar att jag lärde mig saker väldigt snabbt. Innan jag skulle börja grundskolan fick jag göra några tester (hos rektorn tror jag?) . Mina föräldrar fick valet om jag skulle börja i andra klass eller hoppa över de första årens läroböcker. Jag ville gå i skola med min bästis Jonas och Mika föräldrar ville inte att jag som är född i slutet på året skulle vara 1.5 år yngre och vara fysiskt efter mina klasskompisar. Så när jag började första klass hade jag tredje årets läroböcker.
     
    Det är väldigt få sätt det beslutet var till min fördel. Det fanns ingen i min klass jag kunde jämföra mig med. Jag har ett svagt minne från 3:an att barn runt om mig kämpade med sina räkneuppgifter, själv minns jag bara att jag var väldigt omotiverad rullade tummarna. Blev ju retad en del för jag var en sån töntig plugghäst så gjorde mitt bästa att inte göra för bra ifrån mig. Jag satt alltid med mina egna grejer. Jag var först ut från varenda prov. Jag gjorde aldrig en enda hemläxa på 9 år och slutade med högsta betyg i alla ämnen utom hemkunskap. Brorsan som är 14 år äldre doktorerade i organisk kemi året samma år jag gick ut 7:an. Jag fick egentligen aldrig någon uppmuntran hemifrån, det var bara antaget att jag skulle följa samma bana som han. Jag kunde aldrig göra något bra, han var alltid redan doktor. 
     
    Det var väl efter jag skrev 1.9 på högskoleprovet i 2:an på gymnasiet som det började tjatas att jag skulle göra ett IQ test. Gjorde det online på mensa, testade max för onlinetest vilket var 126 på den tiden. För att få veta ett mer exakt IQ behövde man testa i person. Det gjorde jag aldrig. Närmaste mensatest man kunde göra då var i Sundsvall 25 mil bort så det blev aldrig av. 

    Det är klart att jag kan se hur mitt IQ har hjälpt mig genom åren. Jag glömmer aldrig något jag sett. Speciellt när det kommer till siffrorkombinationer. Det har också hjälpt mycket ekonomiskt. Men alla människor har fördelar och nackdelar. Jag har alltid haft det svårt socialt, framför allt att känna att jag passar in, att se när någon bryr sig om mig. Svårt att se en meningen med småprat. Svårt att skaffa vänner eller engagera mig i relationer som inte tydligt leder någonstans. D
    et är så fel se IQ  som någon form av överlägsenhet. Helt ärligt tål jag inte folk som tycker sig vara mer intellektuell och av den anledningen mer viktig. Den person jag har lärt mig mest av i och om livet är en rullstolsbunden svetsare som inte klarade av grundskolan och pappa som jobbat i järnhandel hela livet. Klokhet och visdom är underskattat.
Svar på tråden Intelligens