Intelligens
Jag har högt IQ. Fick maxresultatet på Mensas test när jag gjorde det i 25-årsåldern. Var inte med i föreningen särskilt länge för jag tyckte inte att jag hade så mycket gemensamt med de personerna jag träffade därigenom.
Allt som har haft att göra med skola eller att på annat sätt lära mig saker har alltid varit lätt för mig. Jag har aldrig behövt plugga och kämpa så mycket som de flesta andra, så på det sättet har det ju varit väldigt fördelaktigt. När jag gick i skolan var allt väldigt lätt och jag fick alltid alla rätt på allt utan att direkt göra några läxor (för jag hann med läxorna på lektionerna), men jag tror att jag förstod att jag var smart först någon gång i kanske femman eller sexan.
Jag tycker om att prata om saker på en nivå som jag upplever att ganska många människor har svårt att möta mig i, så det har ju lett till att de flesta av mina vänner också är intelligenta. Men jag kan ofta känna att en del diskussioner mellan människor förs på en nivå som är väldigt låg, och då blir det svårt för mig att bli intresserad av att delta i diskussionen vilket väl då är en negativ konsekvens av att ha högt IQ. En av mina närmsta vänner, som jag känt i över 20 år, är inte särskilt intelligent men vi har mycket gemensamt ändå, så det är inte så att jag absolut inte kan umgås med andra.
Du undrar också om levnadsstandarden. Det handlar väl mest om hur mycket pengar man har, och jag har ett välbetalt jobb så jag hade kunnat ha en hög levnadsstandard om jag var intresserad av det, vilket jag dock inte är.
Kan du tänka dig att inleda en relation med en som har lägre IQ?
Det där du nämner med att låg IQade kan ha låga diskussioner behöver nödvändigtvis inte vara sant. Jag har liksom suttit med folk som har högre IQ än mig och de skrattat för töntiga saker och om men bara diskuterat töntiga saker.
Utöver jobb så under jag liksom vardagen. Är ens vardag (bortsett från plugg och skolrelaterat) enklare? Jo, det är den ju det vi vi ju. Men nyfiken på exempel.
