Alla trådar om orosanmälan till Socialen

Nja, allmänheten bör anmäla vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa/riskerar att fara illa.
Så man behöver inte veta hur det förhåller sig. Oro ju en diffus känsla...

Tror inte alla vet att man kan ringa och rådfråga socialtjänsten. Det vet ju inte ens många skol och vårdpersonal som ju har en skyldighet att anmäla.

Jag tänker att det är bättre att lyfta frågan här än inte alls...
Jag kan hålla med dig att många dock verkar ha svårt att stå för sina anmälningar...
Tragiskt tycker jag...

Jag brukar skriva i dessa trådar att de just ska ringa Soc och fråga, anonymt. 

Det beror lite på vad oron grundar sig på tycker jag. Men sen att folk inte "vågar stå för sin anmälan" förstår jag helt och hållet. Jag skulle inte vilja behöva gå omkring och vara rädd att bli attackerad eller utskälld av familjen det gäller, jag vill kunna bo kvar tryggt där jag är men samtidigt försöka hjälpa ett barn som antagligen far illa. Jag skriver antagligen för jag skulle se till att ha mer än en "känsla" att gå på, t ex att jag själv sett eller hört hur de behandlar barnet/n,

Orosanmälan kan användas på många sätt, ex en vårdnadstvist.
Har själv råkat ut för en sådan, tingsrätten gick bra, följde systemet med samtal med soc o barnens vilja, direkt efter vårdnadstvisten gjordes en orosanmälan, visa sig ett barnet fart illa av vårdnadstvisten, blivit mer tystlåten, drar sig undan vuxna. umgänget stoppas direkt, trots att domen just landat med bekräftad umgänge. detta skedde samma månad.

Utredning startar igen, med orosanmälan tar allt mycket lång tid, umgänge under utredning är helt stoppad, det finns inget våld eller något med i bilden, bara samarbetsproblem där motparten inte vill samarbeta, detta påverkar barnen negativt. Processen tar flera månader, för att sedan gå upp i rätten igen, tiden har nästan dragit ut över 1 år. 
Väl i rätten framkommer det nya samarbetsproblemet, verkställande av dom är inte möjligt och avslås. På grunda av att barnet farit illa av själva vårdnadstvisten, processen med orosanmälan den långa utredningstiden, samt kö till tingsrätt har långtid gått. Barnet har allierat med motpart, finner rätten att det är mer skadligt för barnet att återta umgänget på grund av sin återhämtnings process.

Det andra barnet vill ha umgänge, men det anses skadligt för det allierade barnet att umgänget bara fortsätter med ett av barnen.

Visst ska man vara orolig över en anmälan, den kan leda till en helt annan dom.

Som en som blivit anmäld på pin kiv tycker jag mig se en oroväckande trend för okynnesanmälningar. Jag tycker man ska veta att nåt är fel innan man anmäler. Ni anar inte vad en onödig anmälan leder till! Det kvittar fullständigt att man är oskyldig, man lever i ständig skräck för soc. efteråt.