Fann du meningen i livet när du fick barn?

Omgiven av idealister 😀

Nej..

Men det har tagit mig ner till helvetets botten..

Så nu kan jag nog uppskatta ljuset i livet mer också tack vare det jävliga. 

Med eller utan barn så går det där i perioder för mig.

Ibland känns livet trevligt och jag finner mening i vardagen och alla små saker, ibland känns det som man vill kasta större delen av sitt liv åt helvete och börja om med något helt annat.

Jag tror därför inte barn har så mycket med den saken att göra. En bebis kommer definitivt att ta all din energi och vakna tid i minst ett år och du kommer helt säkert att bli glad och tacksam när hen kan äta själv, sova själv, gå på toa själv osv, men det kommer inte att lösa din grundläggande känsla av tristess.

Hela livet är egentligen bara en serie av distraktioner innan vi slutar finnas till igen. Det finns ingen mer mening utöver den du själv skapar och troligen minns ingen ens att du har existerat ca 50 år efter din bortgång.

Så vill du ändra på det du har nu så är det väl det du får jobba på, snarare än sätta barn till världen "bara för att".

Jag kände också tomhet och mindre intresse för aktiviteter jag tidigare gillat eller vänskaper Innan jag fick barn. Nu har jag barn och jag känner mer Mening med livet. Så ja för mig var det så. Tycker också det är skönt att inte ha så mycket tid att fokusera på sig själv längre. Mår mycket bättre då, övertänker mindre. 

Anonym (Som ett husdjur):  Du har valt att fylla din vardag med djurträningar (hund och häst), men du finner det inte "hälsosamt" om föräldrar väljer att fylla sin vardag med sina barns träningar etc.
Vad är skillnaden?   Har jag missförstått något? 

Ja, mitt liv är enormt mycket bättre idag än innan jag fick barn. Är väl individuelltockså. Viss blir tyngda av ansvar, andra höjs av den. Jag tillhör den sistnämnda kategorin. Utan barnen hade jag nog varit död idag. Eller iaf levt extremt povert i alla avseenden.

Med din inställning kommer du nästan garanterat att få det bättre. För det största med att ha barn är att få den starka relationen till barnet, att sedan göra allt man kan för det och känna stolthet och glädje i det. 

De som mår dåligt av barn är de som har tagande-personligheter. Där det knappt ger dem något att jobba hårt för barnet. 

Nä, jag fann inte meningen med livet när jag fick barn, eftersom jag redan innan hade fokus på det jag tyckte var viktigt och det efter att jag blev förälder handlade om precis samma sak.

Vi ville verkligen ha barn och jag tänker att jag haft en annan sorg om jag inte fått dem och att det var skönt att faktiskt bli gravid och få de barn jag längtade efter.

Som förälder är livet dock också fyllt av smärta och oro som man faktiskt inte har som barnlös/barnfri. Jag har nu en annan förståelse för att man verkligen inte ska ge sig in i föräldraskapet med en tro om att det kommer lösa något. Du kommer förbli den du är, men också bli någon annan!

Det borde vara så men i en tid där individualism och självförverkligande är centralt istället för familj, kärlek och sammanhang är risken att man kanske inte uppskattar familj och barn som man hade kunnat i ett samhälle med ett annat fokus. Tror att många känner tomhet av allt detta fokus på konsumtion och självförverkligande. Det blir nog vad du gör det till, men det kan ge stor mening till livet till den som vill.

Nej. Och, det finns betydligt större nening med livet än att skaffa barn.